En resa

Kanske håller jag på att landa i detta med de nya familjemedlemmarna nu, men det är tur att jag hört om andra som känner sig helt världsfrånvända och oförmögna till större känslor som nyblivna mammor. För jag tror egentligen inte att jag har riktigt greppat detta att barnen skall stanna här - för alltid. Jag månar också mycket om dem, har tålamod med dem och gosar med dem - men älskar dem? Jag vet inte.

Lite grann känns det som att sedan jag blev gravid så har jag uppslukats av min egen kropp och mina egna hormoner. Under graviditeten så var allt en nedräkning och förberedelse för förlossningen. Och det där är ju himla märkligt. Aldrig har man väl planerat en resa på det där sättet? Alltså att lägga allt krut på att räkna ner, lära sig hitta till flygplatsen och komma på vad som är smart att ha med sig inför flygresan. Bara för att sedan komma fram och inse att man glömt av vad det var man planerade för resa, skall jag sola, shoppa, festa, softa eller utflykta? Var i hela fridens namn har jag hamnat?

Det blir liksom tydligt att livet är sådär... visst kan det finnas milstolpar en del är delmål man ser fram emot, men oftast är det kanske i efterhand när man skall berätta sin livsberättelse som man formulerar var de där milstolparna finns nånstans.

För början och slutet är det enda som är riktigt tydligt... eller?

När fästmannen var på ledarskapskurs för ett par år sedan, menade föreläsaren att ens personlighet påverkades av tiden 2 år före ens födelse till 2 år efter. Det låter som att det mycket handlar om vilket sammanhang och vilken livssituation som man föds in i och så de där första åren med hur ens föräldrar hanterar det hela.

På samma sätt är slutet också otydligt. Visserligen är döden onekligen en tydlig händelse i en persons liv, både den som själv dör och dess omgivning. MEN en person kan också tydligt leva kvar och påverka sitt sammanhang genom den person som den har varit och de åsikter och tankar som han/hon har förmedlat.

Jaha, själv är jag nånstans mitt i. Njuter rätt mycket av resan, men fattar ingenting.