En muskel i dagen - och goa barn

Min kropp är befriad från muskulösare intryck. Alla muskler är väl dolda för att inte väcka alltför mycket avund hos omgivningen. Jag menar - det är ju ingen hemlighet att överviktiga har mer muskler - hur skulle vi annars kunna uppbära våra kroppar. Men i veckan fick jag veta att det finns en muskel som syns för blotta ögat. Det var på min efterkontroll av underredet nu efter förlossningen. Ett stygn har velat sig så att sårkanterna inte riktigt legat ihop som de ska och därför har en bit av en muskel ploppat ut genom stygnen och man kan säga att det känns...

Man kan också säga som barnmorskan sa, att "det kan bli så ibland", att det läker till sig med tiden när ny slemhinna hunnit bildas över det hela och att ingen har "någon aning om hur lång tid det kan ta".

Det hela får mig att associera till en gång i ett omklädningsrum på Lundbybadet i Göteborg. Jag och min kompis styrketränade där på våra håltimmar och det gjorde att vi bytte om till styrketräningskläder samtidigt som andra bytte om till badkläder inför sin simskola. EN liten tjej tittade förundrat när vi inte bytte om till badkläder och frågade om det hela och vi förklarade att vi skulle träna något annat. Hon undrade förstås varför man styrketränar och min kompis sa att det var för att få muskler. När vi kom tillbaka till omklädningsrummet efter träningen så bytte vi återigen om med samma lilla tjej. När min kompis vände sig om för att ta något i skåpet utbrast hon: "Jag ser en muskel!". 

Det var uppmuntrande förstås, sådn där peppning som vuxna sällan ger varandra, en direkt feedback på träningen: Du lyckas med det du föresätter dej - du ville ha muskler och nu ser jag att du har en!!

Associationerna löper vidare, medan mina egna barn bara vaknar och vill ha nappen ipluppad med jämna mellanrum. Så jag får skriva ner det snabbt... Det var min farmor som skulle skulle få besök av en kompis till min farbror. Hon hade med sig sin lilla dotter och sa till henne på vägen dit att damen som vi skall till är tjock, men det vet hon om så det behöver du inte säga. Väl framme hos farmor säger farmor något i stil med "Vad stor du har blivit!" för hon hade inte träffat den lilla tjejen sedan tjejen var bebis. Och får straxt den artiga kommentaren tillbaka "Har du gått ner i vikt?"

Jag vill att mina barn skall bli artiga och goa också en vacker dag - så att den där muskelpluppen blir en bortglömd petitess.  Nu skriker de på mig - jag ilar... jag ilar...