Moralen

Det är fascinerande att följa problemen inom regeringen och jag tycker att frågan skulle höjas ett par nivåer i diskussionen. Och där bör följande punkter beaktas:

1. Vem vill vara politiker om det innebär att man inte får vara mänsklig och fela? Och vad händer med demokratin om ingen vill kliva fram och engagera sig för det allmännas bästa?

2. Ett alternativ för politikerna är ju förstås att faktiskt leva som de lär.
Varför finns det inget parti som förespråkar en moral som överensstämmer med den som så många människor har? Betyder det att det är något fel på vår demokrati att det inte är tillräckligt högt i tak i det offentliga samtalsklimatet. Saken är ju trots allt så att det finns många människor i Sverige som tycker att det är helt OK att komma undan lite skatteinbetalningar. Det är få köksbordsdiskussioner som utmynnar i stoltheten över hur mycket man kunnat bidra med till vår gemensamma kassa. Jag har ALDRIG hört en privatperson säga att det är sexigt att betala skatt. Så vem är det som representas av de åsikterna/uttalandena i praktiken?
Personligen ser jag definitivt en poäng med att betala skatt. Jag skulle kunna betala mer än jag gör, men det handlar inte om hur rik eller orik jag är. Det handlar om vilket gemensamt klimat vi har i den här frågan och vad jag tycker att jag får för pengarna. Och det tror jag faktiskt att många med mig skriver under på, se bara viljan att ge under de galor som sänds i TV. Folk kan skänka hur mycket som helst bara de tror på det de gör!! Tror man inte på det däremot så känner man sig misstänksam, lurad och vaksam på att hålla på sin rätt och minsann inte vilja vara den som någon annan kan glida på.

3. Känner man andra genom sig själv? Det jagas smitare överallt. Det har i debatterna och de politiska argumenten låtit som om alla som lyfter A-kassa är arbetsovilliga smitare. Hela Arbetsförmedlingsorganisationen har gått från att förmedla arbeten till att hålla koll på fusket. Detsamma gäller förstås de som går på sjukpeng. På försäkringskassan avskedar man dem skall ge service och underlätta för de sjuka för att istället jaga smitarna, fuskarna. De som snor från vår gemensamma kassa.
Och visst finns det rötägg överallt i alla samhällslager. Argumenten för att ändra regler för att komma åt bidragsfuskare, skulle kunna besvaras med Reinfeldts egna argument - det är helt enkelt ingen STORY.
Trots allt är det de med mer tillgångar som verkligen kan undanhålla saker från vår gemensamma kassa. Det är inte så himla många tusenlappar man kan skovla åt sig per år genom att fuska med bidrag, däremot så kan man snabbt spara ihop de pengarna genom att placera dem smartare. Det är mest en fråga om att de på de höga hästarna kan fuska högt, medan vi andra kan fuska lågt.

4. Kan man verkligen stifta regler och införa skattesatser som styr upp hela det här systemet? Handlar det inte i slutändan om helt andra saker än ekonomi? Jag vill gärna leva ett rättfärdigt liv, men kan kommunalpolitikerna i Helsingborg höja sin egen lön med över 25% på ett år, så är jag kanske värd... någon eventuell möjlighet som kommer i min väg. Vad skall motivera min moral? Vi lever inte med gudsfruktan i dagens Sverige, det måste finnas något annat som gör att vi anser att det är bättre att göra rätt än att göra fel. Det är emellanåt svårt att hitta vad det skulle vara. För det är som att det redan från småbarnsåren alltid är de som gör fel som får mest utdelning...

Det som är mest intressant är att människor faktiskt fortfarande blir upprörda. Det är liksom som ett bevis på att det finns människor vill att det skall gå rätt och riktigt till. Och det är otroligt glädjande.

Man kan förstås också se det som ett bevis på att journalister är vampyrer som går igång när de fått vittring på färskt blod, men det kännns ju inte lika positivt - särskilt inte om man ser det i ett större perspektiv där demokratiska värden bör värnas och hållas levande.