Tillväxt

Jag sitter här och känner hur tillväxt känns.
Man har ju hört talas om det i så många politiska debatter, men det är alltså så här det är...

Man blir ganska handlingsförlamad och kan inte ta sig för något eftersom man är större en man riktigt kan hantera. Vad skall jag göra med all den här tillväxten? är också en stressande fråga.

Och nu är det sagt att det snart skall bli utdelning/avkastning och vad händer då? Jo då börjar en näst intill hysterisk nervositet att det skall bli vinstvarning: ni vet det där med att visst blir det avkastning, men inte så mycket som du förväntat dig...

Så rädd och handlingsförlamad alltså.
Det är mäktiga känslor.

Synd bara att man sitter och uppfylls av dem medan två mirakel sprallar innanför naveln på en...

Det är kanske så att tillväxt i sig själv är meningslös om man inte kan uppfatta värdet av det som växer? Och är man allt för uppslukad av den framtida utdelningen och lägger tid och kraft främst på att kalkylera med de risker som man måste ta för att leva, så missar man hela grejen.