Köpa billigt = köpa dyrt

Snart är vi föräldrar - om allt går lyckligt - och det innebär en rad förberedelser. De senaste veckorna har vi varit på banken (och pratat om sparande till barnen+vår egen ekonomi), på försäkringsbolaget (och pratat om försäkringar för barnen + oss) och så var vi på försäkringskassan för att försöka förstå föräldrapenningsystemet - som alla sa att vi ändå inte skulle kunna fatta...

Det blev att vi pratade lite efteråt med en av de anställda. Hon berättade att det varit otroliga neddragningar. Och omorganisationer som kanske inte varit till allmänhetens bästa alla gånger. Till exempel så kan man inte gå till sitt närmaste kontor och prata om sitt ärende - för just den typen av ärende kanske handhas av något kontor i någon annan del av Skåne. Detta innebar till exempel att på mötet i Helsingborg hade informationsmaterial inför mötet sänts från en annan stad - och där hade de inte koll på att det fanns försäkringskassa på mer än en adress i staden. Det innebar att en del fick karta till helt fel ställe. SÅDÄR bra service - till samma peng som man hade kunnat tillhandahålla en bra?

Vi fick också veta att det varit otroliga neddragningar av personal vilket innebär att man blir tvungen att lämna folk i sticket. Det går inte att fixa en snabb utbetalning om något blivit fel, utan personen i fråga får klara sig utan inkomst till nästa månad. Inte så roligt för den personalen som finns kvar att bara nätt och jämnt ha huvudet över vattenytan och det ÄR ju inte heller kul att ha ett servicejobb och inte ha möjlighet att ge en bra service. Sådan otillfredsställelse är i sig en grund för sjukdom och stressrelaterade symptom - anser jag.

Särskilt intressant blir det när man ett par dagar efter informationsmötet (där de också sagt att det tillsatts personal för att jaga smitare, samtidigt som man dragit in personal på handläggningsfronten) läser att JO fällt försäkringskassan för att det tagit över 3 månader att lösa ett ärende.

Och jag höjer på ögonbrynen.
Hur kan vårat gemensamma konto användas på det här sättet?
Exakt vem är det som tror på att ett färre antal människor kan få lika mycket gjort som ett större antal människor?
Exakt vem är det som tror att man kan leva upp till sin egen verksamhetsplan och ambition utan att satsa på det - med faktiska resurser?
Hur kan man tro att vi skall bli bättre och mer motiverade att bidra till samhällsnyttan när de flesta av oss ändå betraktas som smitare hur man än gör?

Samma frågor dyker upp i det bygglovsärende som vi varit involverade i i ett par år här nu. Vi vill bygga ut huset. Och har efter en hel del justeringar fått ett bygglov från kommunen. Så långt allt väl. Detta var ett år sedan och tre grannar har överklagat kommunens beslut och nu ligger ärendet hos Länsstyrelsen. Där har kommunen fått försvara sitt beslut och grannarna har haft chans att yttra sig kring kommunens försvar. Jag pratade med en handläggare i april för att höra lite vad som händer i ärendet. Då visade det sig att hon skulle sluta och jag ombads återkomma om ca en månad när det var klart vem som skulle ta över ärendet. En månad senare fick jag kontakt med handläggaren som hade ärendet då. Han berättade att de på länstyrelsen haft ambitionen att få ner handläggningstiderna till ett par månader och hade varit nära att lyckas - men tyvärr hade avdelningen för bygglovsärenden halverats under hösten och nu låg de hopplöst på efterkälken igen. Han hoppades ändå bli klar med ärendet före semestern. Jag pratade med honom ett par gånger men ärendet försvann under semestertiden eftersom han blev tvungen att täcka upp för sina semesterfirande kollegor. Inget konstigt med det och jag är ingen inbiten tjatmoster så jag har låtit det vila och vi har väntat på besked på utgången av ärendet. Helst hade vi ju velat ha besked före semestern för då hade det funnits en chans att bli klar med utbyggnaden innnan barnen kom. Men när det nu inte blev så så var det liksom ingen brådska. Men nu är det ett år sedan vi fick bygglovet från kommunen och skall vi kunna börja bygga när tjälen gått ur marken till våren så är det snart dags att börja planera för detta med hantverkare osv. Så i veckan ringde jag till Länsstyrelsen igen. Nu hade en ny handläggare fått vårt ärende på sitt bord och hon skulle inte hinna kika på det de närmste veckorna utan ville vinna tid genom att ge oss möjlighet att yttra oss i ärendet eftersom hon inte ansåg att utgången var självklar.

Så på 6 månader har vår mapp bytt skrivbord 2 gånger. Den har krävt en del genomtittande för att svara på mina frågor och för att de skall kunna ställning till hur de skall prioritera ärendet. Men det är allt som har hänt. Det där med ställtid... Ärendet har trots att det inte handlagts ändå tagit en viss arbetstid i anspråk. Vem har tjänat på det? Vem betalar för den tiden som inte lett till någonting eftersom man bytt handläggare hela tiden? Och hur många sådana här ärenden ligger och skvalpar i systemen, till stress för dem som försöker hinna med dem - och till irritation för dem som behöver veta dess utgång? Jag vet inte hur det är på länsstyrelsen, men när det gäller kommunen finns ingen gräddfil för företag. Det innebär att det finns företag som vill expandera och dra in mer skattepengar till vår gemensamma kassa, men som inte kan göra det för att det inte finns handläggare som kan ge besked.

Vi vill ha det så himla billigt att vi biter oss själva.
Samtidigt är det väl inte helt ovanligt att beslutsfäiga människor privat anser att man får vad man betalar för och undviker repressentationsluncher på McDonalds och begagnade tjänstebilar...