Graviditetskrämpornas topplista

Det är några krämpor som jag inte haft, till exempel havandeskapsförgiftning. Men bland dem jag har(har haft) tänkte jag göra en liten tio i topp-lista där värst kommer överst.

1. De dagarna när jag hade en spänd valnötstor hemorojd så att jag inte kunde sitta stå eller ligga utan att det gjorde ont i rumpan. Gå på toa var också som någon slags utmaning inför stundande förlossning där man fick lära sig andningsteknik och krystande i en smärtsam kombination.

2. Den lamslagande tröttheten i början av graviditeten. Den övermannade mig helt och efter den dosen så har jag känt att jag tappat kontrollen över hela kroppen. Den är inte min och jag har ingen aning om vad som styr den. Jag sov 12 timmar per natt och hade kunnat sova lika mycket till om jag inte måst jobba.

3. Vattnet. De senaste 3 veckorna har jag totalt fyllts med vatten. Det skulle ju kunna vara positivt, jag har inga fördomar mot vatten - tvärtom. Men det här är rent löjligt. Fötterna är runda, det finns ingen inåtbuktning mellan fot och ben utan alltihop är som en rund stock. Detta skulle kunna vara en ren utseendefråga att förfäras över, men vem har kraft att tänka på utseende? Svullnaden gör att det blir fukt mellan tårna som gjort att jag fått svamp (kombinationen med att inte kunna nå sina fötter för att torka mellan tårna är inte optimal). Det myckna vattnet gör också att fötterna känns konstiga att gå på, lite instabila så att jag blir otroligt rädd för att trampa snett. Jag brukar ha lätt för det och idag skulle det vara ödesdigert med en vrickad/stukad fot FÖRRUTOM det ödesdigra i att över huvud taget komma upp om jag gjort ett platt fall. Nu är det ju inte bara i fötterna som vattnet samlats utan även i händerna. Det gör att fingertopparna sover sedan ett par veckor tillbaka. Det går inte att skaka liv i dem som det brukar med sovande kroppsdelar. Tummarna gör också ont så att jag inte kan knäppa av mig BH'n på kvällen. Jag sover med handleds-skenor och tanken med detta är att de nerver som är i kläm pga vattnet inte skall klämmas mer än nödvändigt. Jag hoppas bara att detta skall gå över efter förlossningen. En nedsatt fingertoppskänsel är inte vad jag hade tänkt mig ihop med bebishuden som jag längtar efter att få smeka.

4. Ryggont. Detta var en bedrövelse som kom tidigt. Det gjorde att jag fick sluta med mina promenader redan i maj eftersom ryggen kändes helt bedövad när man gått en timme. Nu behöver man inte gå en timme längre. Det räcker att finnas till för att det skall kännas i korsryggen.

5. Foglossning. Ja, mitt på kroppen finns tydligen ett bäcken. Jag har inte tänkt så noga på det, men nu har kroppen gjort mig medveten om denna detalj. Det är hela varvet runt - så ryggen i föregående punkt hör hit. Ljumskarna förstås, de känns när man vänder sig om i sängen. Ljumskar har jag annars förknippat med Stefan Liv, Zlatan och sensuella förspel (kanske inte nödvändigtvis i kombination). Nu vet jag att jag själv har ett par - men det är väl inte hela vägen till att bli en framgångsrik idrotts-stjärna misstänker jag.

6. Illamående. Det illamåendet som var i början är värre än det som kommit nu den senaste månaden. Då var det mer allmänpåverkande, varje morgon och vid lunchtid. Just den perioden innan man vill börja berätta för alla att man väntar barn, så ställer kroppen till ett himla liv så att alla börjar misstänka något... Nu på sluttampen så försvinner det liksom mer i mängden av alla andra krämpor.

7. Skumma ben. Jag skaffade stödstrumpor för att ge benen lite extra uppbackning. Att sitta gjorde ont i benen och efter att min moster nästan dog i blodpropp i höstas så har jag varit jätteorolig för detta med ont i benen. Jag har fått lägga upp benen mycket och skaffade en go schäslong från IKEA i somras som gjort att jag kunnat vara med vid köksbordet även om jag fått flytta mig nån meter från min stol.

8. Sammandragningar. Jag tror att jag har fattat vad en sammandragning är nu. Nån beskrev det som att magen liksom spänner till sig med jämna mellanrum och då lätt det som en slags intervallsmärta och det kunde jag inte känna igen mig i. För mig har det inte varit så intervalligt och inte så smärtsamt. Mest en konstig, främmade och lite obehaglig känsla. Den har också gjort att jag avstått från promenader eftersom det kommit mycket då. Dock har jag inte avstått från orgasmer och de slutar i princip alltid med sammandragningar. Tidigare i graviditeten så var sammandragningarna ett tecken på att man skulle ta det lugnare - ett slags hot om att barna skulle komma för tidigt. Nu antar jag att det bara är positivt att "kroppen övar" och att livmodern kanske får för sig att sätta igång the real thing. Men nu är det inte så lätt att promenera pga vattnet och ryggen och inte så lätt att sexa heller pga magen och fogarna. Å andra sidan får jag sammandragningar bara av att resa mig från en stol så lite övning får nog livmodern ändå.

9. Värme. Kroppsvärmen har ökat. Det kanske har med den ökade blodmängden i kroppen att göra. Allt skall ju genom systemet som ju är under klar belastning. Så lite småsvettig och ångande är jag hela tiden. Det är för all del inte hela världen, utan var i så fall jobbigare när jag jobbade för då innebar det att jag ville ha öppet fönster och fläkt hela tiden, medan det fanns andra mer frusna stackare i arbetsstyrkan som ville det motsatta. Och då kände jag att jag knappt fick luft för att allt kändes så kvalmigt och eländigt.

10. Magen. Det är faktiskt roligt detta med gravidmage. Det är kul när man kan se barnen putta ut sig och visa att de verkligen finns där. Det är också roligt att de alltid busar med sin pappa genom att sparka jättemycket ända tills han lägger handen på magen och då håller de sig helt stilla som gäddor i vassen tills han tagit bort handen igen. Antingen är det bus eller också är det ren respekt, det återstår att se när de kommer ut. Så med allt detta vad är då problemet med magen? Tja, inga större problem egentligen - inte mer än att jag stänger dörrar rakt in i den för att jag inte fattar att jag sticker ut så mycket just där, att jag inte kan ligga på rygg eller mage, inte kan vända mig så där jättelätt i sängen, inte resa mig så där jättelätt, inte torka mig så där jättelätt, inte se mina tår, inte ta på mig strumpor så där jättelätt, eller trosor och byxor heller för den delen. Det har blivit bättre sedan jag skaffade ett magbälte som ger extra stöd under magen - innan dess så kändes det som att jag fick gå och hålla upp magen hela tiden annars gjorde det ont.

Detta var den fysiska biten av graviditetsupplevelsen. En punkt som inte är med här är vikten. Jag misstänker att denna punkt kommer att flyttas upp till nummer ett om någon månad. Det har varit ett slags vakuum kring vikttankarna under graviditeten. Den har varit stigande, men inte prioriterad. Jag har inte känt att jag haft någon makt att styra över det som händer på den fronten när allt det andra också händer i kroppen. Jag har velkat äta sockerkickar för att bli pigg och jag har inte kunnat röra på mig - så att det blir en del att kavla upp ärmarna kring är helt tveklöst. Och formodligen kan man tänka sig att viktuppgången också har förvärrat en del av de andra krämporna. Men det har liksom inte gått att urskilja på det sättet och därför inte känts så påtagligt.

Uppdatering 2007-11-04: Hur kunde jag helt glömma klådan, ont i brösten, trycket mot underlivet som gör kisseriet lite svårbemästrat och sömnlösheten. Jag vet inte riktigt vart det där skall in i listan. Men det puttar i alla fall ut de sista tre punkterna...