Faste-kur

EN vecka på ett torp i skogen.
En vecka med lagomväder och Harry Potter.
DET är semester!!! :)

Att dessutom inte se på TV på en hel vecka...
Det är en renande process.
Det känns som att själen har fastat
Nån slags utrensande tarmsjöljning för hjärnkanalerna.

Hemma kan vara många ställen.
EN del sjunger om att alla ställen där man lägger sin hatt är hemma.
Den papplåda som skyler ens kropp i kåkstad är också ett hem.

Men aldrig har något ställe varit så där...
... oumbärligt ända in...
som den bygd där alla mina barndomssomrar tillbringats.
Det är som om varje grässtrå är en tröstande modersfamn, varje trädsus en faders trygga blick. Varje träd, blomma och buske bär minnet av mig och de människor som levt och verkat där.

(Det är liksom tillräckligt få människor för att alla skall inrymmas klorofyllens alla kretslopp. I en mer välbebodd trakt är det som om klorofyllen fått ge vika, den kan inte svälja alla intryck utan viker sig för asfaltens stabila sätt att friktionsfritt bära människornas steg...)

Min själ bor där helt enkelt.
Jag besöker det då jag blundar och hör ett avslappningsband be mig tänka mig en trygg plats där jag kan möta min innersta kärna och vara helt lugn.

Jag önskar att alla fick ha en sådan plats.
Och jag önskar mig själv att kunna tillbringa betydligt mer tid där framöver - för de senaste 10-15 åren har det inte varit mer än en vecka om året.

Mitt behov är större nu än någonsin.
Och dessutom vill jag ge den här platsen och den här känslan till mina barn.