Jätteont i magen

Tack och lov för neeetet.
Här kan jag liksom ta reda på en massa saker utan att själv behöva berätta något om mig själv. Eftersom jag inte har någon att fråga och ingen ännu är involverad i detta så är det lite mycket som surrar just nu...

Och symptom som måste analyseras...
Och allt verkar vara så individuellt och normalt - och samtidigt är nojjan där om att något skall hända.

Jag VILL verkligen få veta vem det är som kommit in i min mage, vill att han eller hon skall trivas och vilja stanna hos oss.

Igår fick en febrig systerson sitta i ett annat rum och äta. Jag hade aldrig brytt mig om detta annars. Även om jag aldrig tycker mig ha tid att bli sjuk så brukar jag inte vara jätterädd. Men sålänge jag inte vet hur saker funkar om jag kan ta medicin ifall jag blir sjuk osv och så länge kroppen kräver så mycket uppmärksamhet även som frisk så ...som sagt, extra försiktighetsåtgärder.

I efterhand känns det fånigt. Och de andra har ju ingen aning om varför så det framstår ju lite märkligt.

Det som jag särskilt la märke till var att pågavännen inte tvekade en sekund. Han sa att HAN inte hade tid att bli sjuk när det är en så kort arbetsvecka...

Han kommer att kliva in i detta på ett fantastiskt sätt. Jag bara vet det. Även om jag håller med honom om att hans roll i det hela är konstig. Delaktig och ändå utanför, på något sätt.