Fel bok?

Min övertygelse är att alla kan hitta en bok som är helt rätt för honom eller henne. Men hur hittar man den?

Idag hade jag bokprat för en 6:e klass. Detta är mitt andra bokprat sedan jag började som Barn- och ungdomsbibliotekarie och jag har definitivt INTE blivit varm i kläderna ännu... Förra bokpratet var för en 2:a och utöver detta har jag träffat ett gäng bebisar och deras mammor från en BVC-grupp.

Det är svårt att möta en grupp, särskilt när man inte känner dem sedan innan. Jag vet inte om det är helt rätt eller helt fel böcker jag presenterar. Och jag har hittills gjort ett val att presentera ganska lätta böcker. Jag tror att det beror på att en bibliotekarie som jag känner och gillar jättemycket vurmar extra för de "lässvaga" och att jag inte vill avskräcka dem från vidare läsning genom att få dem att känna sig dumma.

Egentligen är det lite emot en av mina viktigaste egna erfarenheter och principer: Man skall inte heller straffas för att man är bra. Även den som är bra har rätt att vidareutvecklas och känna sig stimulerad, nyfiken och lustfylld.

Men allvarligt talat hur pratar man med en 6:e klass. En del vill ha vuxenböcker och ÄR ganska vuxna och andra är fortfarande barn. Och hur skall jag veta om de bemästrar sin läsning eller inte. Jag har hört flera gånger nu att det finns högskoleelever som fortfarande väntar på att få en diagnos som dyslektiker och jag hoppas verkligen att det INTE innebär att de inte blivit mötta i sina behov tidigare och att det INTE innebär att de redan haft flera år på sig att skapa en destruktiv självbild kring det faktum att de inte verkar kunna det som klasskamraterna kan.

Det positiva för min del är att jag lär mig hela tiden - det negativa är att det är någon som måste vara försökskanin för min övning i praktiskt biblioteksarbete. Men så är det ju med utbildningen - den är forskningsförberedande. Jag vet inte exakt vem det gynnar...

På tisdag skall jag hålla i sagostunden för förskolebarn. Det är inte utan att det är en viss variation i det här arbetet.