Ensam i världen, här är jag
nynnar en sorglig gammal GylleneTider-text
Vad hände egentligen?
En gång i tiden skrev jag en kandidat-uppsats och fick VG.
Och nu sitter jag här med min magisteruppsats som det gått troll i.
Det är jag som missuppfattat saker, jag vill inte helt skylla ifrån mig,
men det är också så att det spelar roll att skriva på distans, att handledare byts två gånger under arbetets gång och att jag aldrig ens träffat två av de tre handledare som jag haft, att min uppsatskamrat hoppat av sina studier och att min nuvarande handledare och jag aldrig lyckats kommunicera på ett bra sätt. Varje mejl avslutas med att hon inte kan ge mig någon tid, förutom det första som inte besvarades alls och som jag påminde henne om 3 månader efter att jag skickat det. Hon har lagt mycket tid på att korrigera språklig småskit och helt missat att hjälpa mig att styra upp de större - och viktigare - strukturerna. Två gånger har hon sagt att uppsatsen är OK och att jag kan gå upp till slutseminarie och två gånger har examinatorn i nästa instans sagt att det inte är OK. Två gånger har jag fått betydande hjälp av examinatorns argumentation kring sitt negativa besked. Visst kanske jag skulle gjort bättre själv, men det svåra är att veta vad man skall fråga - särskilt när man vill ställa en sådan knivskarpt bra fråga för att inte störa i onödan.
Nu tvår handledaren sina händer.
Nu är jag ensam.
Jag är inte den första som aldrig mer vill återkomma till Borås efter att ha avslutat Bibliotekshögskolan där.
Det är så lätt i den här situationen
att känna sig som världens mest misslyckade och ointelligenta människa.
Och det är så konstigt att alla yttre tecken tyder på det,
när jag vet att jag inte är särskilt ointelligent.
Det är helt enkelt inte där felet ligger.
Men just denna vecka, med just detta besked i nacken
så vill jag bara framlänges och handlöst
falla och falla och falla.
Dö,
gärna rakt ner i en stor Marängswiss, känner jag.
Med mycket härlig och lite småljummen chokladsås.
Hjälper det?
Jag vet inte, men dör man så dör man...
och varför inte återfödas på andra sidan,
efter att ha trängt igenom ett badkarsstort hål av marängswiss?
Leave a comment