December 2006 Archives

Prinsessan och mördaren av Magnus Nordin

| | Comments (0)

Magnus Nordin inleder med att låta läsaren veta att det finns en man som kan konsten att inge förtroende - och som använder detta till att föra bort och misshandla. Vi får veta vad som händer den unge kille som råkar komma i hans väg. Den hänsynslöse mördaren är fortfarande fri när berättelsen sedan fortsätter 1,5 år senare.

Då möter vi Nina som flyttat och kommer till en ny klass. Det är inte första gången hon flyttar och hon upptäcker snabbt att det finns sociala mönster och spelregler i klassen. De tuffa killarna och tjejerna och de andra. Själv blir hon hjälpt tillrätta av en av de tuffa tjejerna - som aldrig skulle se åt eller acceptera Ninas schyssta granne som också går i klassen.

Mördaren mördar igen.
Vad skall grannkillen tro när han förstår att Ninas pappa ljugit för henne om vad han gjort när mordet skedde.
Offren är unga män och det visar sig att Nina har träffat dem. Är det en slump?

Fler recensioner
Och några till

Årets sista arbetsdag

| | Comments (0)

Jag är precis anländ till en av mina arbetsplatser efter att ha lämnat en annan och kört aningens för fort för att hinna hit i tid. Det är bokläsarnas tid om året och det kommer tillbaka och det lånas ut. Hög efter hög.

Och jag är trött.
Det är den tiden i månaden då jag behöver extra sömn och det har varit ganska intensivt den sista tiden eftersom jag i princip jobbat heltid i två veckor nu och däremellan hunnit med en julafton och en tripp till föräldrarna.

Våren kommer bli mindre komplicerad för mig - med en enda arbetsplats. Det känns bra och samtidigt så kommer det att bli mycket nytt att lära och nya situationer att bemästra. Visst är jag nervös.

Årets första arbetsdag kommer också att vara slitig, då skall jag börja på det nya och sedan åter igen göra den här turen för att ha ett kvällspass på ett annat bibliotek. Det är dock den sista sådana dag som jag har bokat in...

... men vi får se hur det blir. Det känns också viktigt att behålla mina kontakter för det här heltidsvikariatet är trots allt bara 8 månader långt, sedan vet jag ingenting igen och vill gärna att jag vet mer när den dagen närmar sig.

Men jösses vad trött jag är...
Och ikväll skall vi till svärmor.
Hon bjuder alltid stort.

Vilket för mig in på frågan:
Hur skall jag ta hand om mig själv, min kropp och min hälsa?
Och därmed vidare till:
Orkar jag ens med att lova mig själv något inför 2007?
Jag är så trött på att bli sviken...

Två böcker om Vinni

| | Comments (0)

Nu har jag läst
Pappa på Söndag och Vinnis vinter. Böckerna lämpar sig för den som börjar läsa kapitelböcker och har många korta kapitel så att man kan få lagom hållplatser i berättelsen. Själv tycker jag att böckerna är fantastiskt roliga. De handlar alltså om Vinni vars mamma och pappa flyttat isär i den första boken och som hittar tillbaka till varandra i den andra boken. Vinni är en 8-årig tjej som gillar att gå i jeans och tröja och som tänker själv och noterar klokheter om hur hennes föräldrar och andra vuxna beter sig.

Söndag är den ö där hennes pappa bor och dit Vinni åker på sitt sommarlov. Den första boken handlar alltså om sommarlovet som hon firar med sin pappa och med kompisen Olle. Här lär man känna både Vinni och hennes pappa som är litteraturkritiker som tycker att ingen egentligen kan skriva bra, den enda som är bra är Björn Borg - men han har inte skrivit nån bok...

Vinnis vinter handlar om höstterminen och vad Vinni får vara med om då, vad som händer när alla får dra en lapp med någon de får ha som hemlig vän att vara extra snäll mot under terminen. Om en speciell kille i klassen, om träning inför luciatåget och slutligen om jullovet.

Det finns en rad meningar och episoder som jag skrattade högt åt.

Som när Vinnis pappa berättar om när han var kär första gången när han var 12 och om hur lycklig han var när han cyklade hem från flickvännen:
"Jag var så lycklig att knäna skakade. Magen var uppsvälld av alla pruttar som jag hållit inne. Jag visste knappt vad jag hette"

Eller förklaringen till varför pappans kompis pratar så snabbt och mycket att det låter Bjäbb bjäbb bjäbb hela tiden:
"Pappa säger att han är sådan för att han jobbar på bibliotek, och på bibliotek får man inte prata alls. Därför måste Bjäbb-bjäbb prata desto mer när han är ledig. För att ta igen allt han missat på jobbet"

Eller mormors ord till Vinnis mamma när hon kommer och hälsar på över jul:
"Jag reser hem igen på annandan. Nattgäster är som fisk. Efter tre dar börjar vi lukta. Var inte orolig, gumman. Jag reser på annandan."

VÅGA VÄLJA JULEFRID!

| | Comments (0)

Idag är det lugnt i barninformationsdisken på biblioteket - so far.
Igår kväll fick jag köra ut ett par av barnen som sprang här inne och lekte, jagade varandra och sparkade på varandra när de kom åt.

Den vanligaste meningen när man säger till är:
"- Det var inte jag"
Och den uttalas även om de vet att jag sett att de gjort något.

Jag blir rätt fascinerad att denna mening kommer som om den satt i ryggmärgen, just sådär som ens lärarinna sa att multiplikationstabellen var tänkt att komma som ett rinnande vatten om man blev väckt mitt i natten.

Jag får alltmer inse att jag är en tant som chockas och upprörs. Som inte förstår dagens ungdom. Kanske skall vi alla den här tant-vägen vandra. Kanske är det till och med viktigt att man kommer in i den här tantfasen, det kanske egentligen främst innebär att man börjar sätta gränser och blir medveten om vad man tycker och vågar uttrycka det. Det är liksom kaxigt och tufft - fast på ett moget sätt! :)

Dagens förfasning uppstod när jag drog ut en Lasse-Maja-bok och tänkte mig att läsa den om det blir lugnt idag. I boken låg ett papper instucket. På det pappret står det "Nedim dödar dig" och på andra sidan "Time to die". Man kan väl sammanfatta min reaktion med att orden om att barn är änglar är en smärre överdrift. Och det väcker gårdagens möte med de rara små liven till liv igen. Är det inte väldigt grovt att säga att man skall döda någon? Det är ju faktiskt åtalbart som olaga hot, så det ÄR inget som står var och en fritt att kasta ur sig när man smågnabbas.

Att döda är också det ultimata hotet.
Det är att ta det mest essentiella från en annan människa.
Och det är oerhört skrämmande.
En sådan rädsla skall ingen behöva känna.

Men det innebär inte att det inte finns ofattbart många som lever med den rädslan varje dag.

Och hur olika och orättvis världen är kan man också se från en informationsdisk på ett bibliotek. I veckan har jag varit på ett skolbibliotek i en grannkommun och där kunnat se att det egna glättiga "nu blir det väl gott med jullov" inte alltid mötts av förståelse och igenkänning. Tvärtom så är det många barn i vårt land som bävar för det här lovet och som längtar tillbaka till skolan. Skolan fyller så många andra funktioner än de kunskapande och samma sak gäller förstås biblioteket. Och där gäller det att styra upp vilka funktioner biblioteket skall ha. Den här julen tar det här biblioteket fasta på att biblioteket inte är en plats för porrsurfande. Och nu slänger jag dödshotslappen så att biblioteket inte fyller funktionen av förmedlande av dödshot. Det gäller att ta ställning!

Våga Välja Julefrid!
även om det är en lögn att den sprider sig till alla hem,
så kan man välja att vara del av att den sprider sig eller del av att den stoppas.

God Jul och gott nytt år!

| | Comments (0)

2006 var ett märkligt år i mitt liv. Det känns som ett mellanår. Ett år då ingenting hände. Jag vet inte om det är sant...

I alla fall så står jag här vid året slut och tänker att jag inte gjort något av det jag ville med mitt liv. Det är ju riktigt geggigt pessimistiskt att tänka så och kanske är en anledning till att det blev så här att det inte var att "jobba för det jag vill" som var min tanke inför detta året, utan bara vart jag ville vara idag - och där är jag inte. Det gör mig förstås betänksam när det gäller mina planer för nästa år.

Kommer jag att avslutat mina studier om ett år?
Jag hoppas vid GUD och alla högre makter att så är fallet. Jag har kommit längre än jag någonsin varit. Men bakslagen under hösten har varit förtärande.

Kommer jag att vara vid god fysisk hälsa om ett år?
Detta har varit mål som jag inte jobbet för särskilt medvetet och alla målbilder har liksom bara förlorats i oskärpa och allmänt gegg.

Men nu i adventstider är det ändå gott.
Jag vill inte låta mig nedslås.
Jag har lärt mig en hel del av det här.
Främst kanske hur viktigt det är för mig att stå upp för mig själv och ta mina målsättningar på allvar. Hur viktigt det är att GÖRA för att kunna VARA. Det är lätt att fastna i fällan att alla skall bevisa för en att det är ok att bara vara, som motvikt mot prestationshetsen. Men för min del har jag sett att jag måste prestera för att må bra. Det är möjligt att det går att finjustera ambitionsnivåerna en del, men i det stora hela så är det genom det man gör som man skapar sig själv - sin självbild och sina möjligheter.

Något måste jag emellrtid ha gjort rätt under det gångna året för jag har just skrivit papper på att jag skall jobba som barnbibliotekarie på heltid fram t.o.m. augusti. Det är detta med jobbfronten, som jag känt allra störst behov av under året. Hur viktigt det är och hur det urholkar både hopp och framtidstro att vara utan det.

Nu när jag plötsligt kan planera mitt liv igen, veta ett halvår framåt hur jag kommer jobba och hur jag kan vara ledig, så är det en sådan lättnad och befrielse att jag riktigt känner hur en tyngd lyfts från mina axlar och flyger som kollibrier rakt in i en solbelyst regnbåge - och försvinner. Med denna förändring i livet så kommer mycket annat att falla på plats. Det känns fantastiskt!

Och om 2006 var året då inte mycket hände,
så blir 2007 året då det händer!

Någonstans visste jag redan innan förra året att jag behövde ett år att bara landa och inte prestera. Samtidigt var det min chans att ha tid att hinna allt jag ville hinna. Det är ett tydligt tecken på att man behöver ha styrfart innan man kan röra sig framåt mot sina drömmars mål. Nu känns det mer som att det gäller att hålla i sig, för nu tar livet fart på riktigt!!

Det kommer bli intensivt och dessutom gott!

Och jag önskar dej allt gott också, både för den stundande julen och för hela 2007.

Gudarnas ring av Magnus Nordin

| | Comments (0)

Länk till boken

Hcg - böcker för mellanåldern

Viktor och Minna åker med sin mamma till Gotland där de hyrt ett torp. På båten över möter de en man som berättar en legend om Gudarnas ring. Ringen lär ha varit en gåva till Tjaul som han tagit med sig i sin grav och som förbannats så att bara Tjauls släktingar kan äga och skydda den. När Viktor och Minna väl kommit fram märker de att den arkeolog som hyrt torpet före dem försvunnit i sin jakt efter ringen och att det verkar vara något skumt med grannarna... Varför har grannpojken inte gått till polisen med arkeologens väska?

Boken inleds med sitt slutkapitel och där får vi veta vad Gudarnas Straff kan innebära. Därefter får vi följa berättelsen så som den börjat tre månader tidigare.

Andra recensioner:
Olivia i åk 5
Biblioteket i Klågerup rekomenderar den som högläsningsbok för år 4-5
Förlagets beskrivning

Suckande pojke

| | Comments (0)

Igår när jag jobbade så var en av de vanliga biblioteksbesökarna på plats. Han gillar att prata och leka med den som för tillfället sitter i informationsdisken. Det är ett omåttligt behov.

Igår så lekte han att han smög på mig och sedan försvann han ett tag för att rita en teckning åt mig. Han häftade också upp en avancerad tavelupphängningsanordning på teckningen. Och medan han stod koncentrerad med det så frågade han mig om jag hade några barn därhemma.
- Nej, sa jag lugnt, det har jag inte.
- Typiskt, sa han och suckade tungt.

Ensam i världen, här är jag

| | Comments (0)

nynnar en sorglig gammal GylleneTider-text

"Då börjar man tveka att ta nya tag.
Ensam i världen - här är jag,
är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll.
"

Vad hände egentligen?
En gång i tiden skrev jag en kandidat-uppsats och fick VG.
Och nu sitter jag här med min magisteruppsats som det gått troll i.

Det är jag som missuppfattat saker, jag vill inte helt skylla ifrån mig,
men det är också så att det spelar roll att skriva på distans, att handledare byts två gånger under arbetets gång och att jag aldrig ens träffat två av de tre handledare som jag haft, att min uppsatskamrat hoppat av sina studier och att min nuvarande handledare och jag aldrig lyckats kommunicera på ett bra sätt. Varje mejl avslutas med att hon inte kan ge mig någon tid, förutom det första som inte besvarades alls och som jag påminde henne om 3 månader efter att jag skickat det. Hon har lagt mycket tid på att korrigera språklig småskit och helt missat att hjälpa mig att styra upp de större - och viktigare - strukturerna. Två gånger har hon sagt att uppsatsen är OK och att jag kan gå upp till slutseminarie och två gånger har examinatorn i nästa instans sagt att det inte är OK. Två gånger har jag fått betydande hjälp av examinatorns argumentation kring sitt negativa besked. Visst kanske jag skulle gjort bättre själv, men det svåra är att veta vad man skall fråga - särskilt när man vill ställa en sådan knivskarpt bra fråga för att inte störa i onödan.

Nu tvår handledaren sina händer.
Nu är jag ensam.
Jag är inte den första som aldrig mer vill återkomma till Borås efter att ha avslutat Bibliotekshögskolan där.

Det är så lätt i den här situationen
att känna sig som världens mest misslyckade och ointelligenta människa.
Och det är så konstigt att alla yttre tecken tyder på det,
när jag vet att jag inte är särskilt ointelligent.
Det är helt enkelt inte där felet ligger.

Men just denna vecka, med just detta besked i nacken
så vill jag bara framlänges och handlöst
falla och falla och falla.
Dö,
gärna rakt ner i en stor Marängswiss, känner jag.
Med mycket härlig och lite småljummen chokladsås.

Hjälper det?
Jag vet inte, men dör man så dör man...
och varför inte återfödas på andra sidan,
efter att ha trängt igenom ett badkarsstort hål av marängswiss?

Det närmar sig

| | Comments (0)

Klockan närmar sig 12.
Före tolv skall jag få ett viktigt besked från Högskolan i Borås.
Jag har kollat mejlen minst en gång var 5:eminut den senaste timmen, innan dess var det bara var 10:e...

Det är stressande.
Det är nervöst.
Det är sjukt.

Jag menar, jag vill själv ha all tid fram till deadlines - och gärna lite till.
Men att någon kan ha det på samma sätt gentemot mig är ytterst irriterande.
Irriterande var ordet, sa Bull.

Om du varit snäll iår ...

| | Comments (0)

... så kommer tomten.

Den har man ju hört förr,
men tydligen är detta inte ett allmänt känt uttalande i hela Sverige.
Utanför Kalmar, har de tydligen en helt annan syn på saken...

Själv hade jag i min enfald tanken att kristendomen stod för att alla skulle få vara med. Vill man vara med på de godas sida och försöka göra det rätta så spelar det ingen roll hur man ser ut. Men jag hade fel. Tvärtom är det tydligen av yttersta vikt att fastslå vilka som är rätt och vilka som är fel. Och de som är fel är hedningar och inte lika fina som de kristna. Och kyrkoherden tycker att det bara är bra att barn får lära sig att det är på det här viset.

För inte har väl st lucia något med ljus, mys och gemenskap att göra?
Att fira dagen är vad jag förstått något av det mest hedniska av allt, en urgammal tradition förknippad med sprit, även om de senaste hundra åren ÄVEN givit lite snygga och skönsjungande brudar till ålderdomshemmen.