November 2006 Archives

Hurra för facket!

| | Comments (0)

Utbrott

| | Comments (0)

I det sammanhang jag befinner mig i sedan drygt ett år, mitt i pågavännens släkt i en liten by, så finns det såklart en hel del som krockar med den kultur som rått i min uppväxtfamilj. För att detta skall funka så behöver man såklart bjuda till, men det är inte alltid lätt att bjuda till när man umgås nära och ofta.

Trots allt är det en avsevärd skillnad i hur man kan bete sig mot sina egna föräldrar och syskon och hur man får tänka lite mer på vad man säger när det gäller andra.

Att tänka på vad man säger, är både en självklarhet OCH en boja. Ibland faller det sig naturligt, medan det andra gånger kräver en hel del kraft.

Det är en del dumheter som har sagts lite för många gånger och jag har pratat runt det, visat på andra perspektiv osv. Men i helgen brast det.

Det är rätt märkligt för det är sådant som ingen annan reagerar för eftersom de andra är vana och så är det jättestarkt för mig. Och kanske är det för att jag hållit det inne så många gånger som det nu kom med en sådan kraft att jag inte kunde kontrollera det.

Först sa jag rakt ut att jag tyckte att det var ett taskigt sätt att uttrycka sig. Men när svärmor inte tog det till sig, eftersom hon höll på att plocka av bordet, utan istället drog det en vända till, så smög jag helt enkelt iväg och gick en mycket rask promenad i regnet på 30 minuter för att därefter försvinna hem. Och jag var arg, så arg att jag var glad att jag hunnit iväg innan jag gjort mig olycklig genom att ventilera hela mitt svordomsförråd.

Först när jag hade gått hade svärmor fått reda på att jag varit arg.
Jag tror inte riktigt hon förstått varför, och delvis kanske jag inte gör det själv heller. Det lustiga är att det hela gäller pågavännen, att jag tycker att hon säger saker om honom som jag inte tycker att man säger. I det här fallet var det egentligen hon som var osäker, men hon styrde snabbt över det på att handla om honom. Så där som mobbare gör. Pågavännen själv säger att han inte ens riktigt hör det för han vet att hon menar väl innerst inne och allt annat liksom rinner av. Men för mig så blev det en riktig käpphäst.

Så nu har jag alltså fått svärmor att gråta och vara rädd för att säga saker (eftersom hon inte riktigt kan förstå vad som blev fel så kan hon heller inte veta hur det kan vara rätt) och för att komma emellan mig och pågavännen eller såra eller... Ja, hon är ju en kvinna som vill oerhört väl - tänk att det ändå kan bli så här fel.

Jag skäms. förstås. oerhört.
Samtidigt skulle jag förmodligen bli precis lika upprörd om det hände igen.

Ingen har gjort fel, säger pågavännen, som förstås hamnar i en himla konstig sits mittemellan. Där jag blir upprörd i ett slags försvar för honom som han inte behöver. Och svärmor blir ledsen och orolig och han behöver lugna och trösta och förvissa om att han inte är sårad.

Håhå jaja,
vad kan man mer ställa till med i novemberrusket?

en restkurs avklarad

| | Comments (0)

Idag fick jag besked om att jag blivit godkänd på en läskurs som jag ägnade mig åt under stor del av sommaren och delvis lite under hösten. Läraren skickade inte bara ett "OK, Ladok meddelad" utan skrev ett par rader om att det var intressant läsning, inspirerande reflektioner till både teori och praktik osv.

De orden värmde.
Jag kan alltså göra något bra emellanåt.
Det sa liksom bara slurp, och så försvann det i min törstande själ
och jag förstår plötsligt hur otroligt uttorkad den blivit.

Minns en föreläsning med Mia Törnblom som jag såg på TV, där hon sa att vi måste fylla på med pluskänslor för oss själva - för ibland gör livet jävligt stora uttag som vi behöver ha marginaler för.

Mina marginaler är faktiskt ganska rejält små just nu.
På många sätt har livet inneburit stora medgångar de senaste året,
tur i kärlek är bara förnamnet.
Men det finns annat också och jag har en tendens att se det dåliga, se problemen som behöver lösning
- och dessutom tro att jag skall kunna tänka ut lösningar,
när det i princip alltid tvärtom är handling som är det enda som jag åstadkomma förändring.

HURRA!!

| | Comments (0)

Idag fick vi papper på att bygglovsansökan som påbörjades för drygt ett år sedan, nu efter en del revideringar har blivit beviljad.
Samtidigt har vi levt i bygg-röra eftersom vi gör om köket nu och man har börjat inse att det inte bara är en fas när det är fint efteråt - utan en rörig fas också. Men det är förstås mest bara kul, så nu skall jag surfa efter dörrar, färger och fönster!! :)

Vad i h-e

| | Comments (0)

Som sagt, jag har inget fast jobb och inget fast vikariat.
Jag hoppar in på timmar när någon behöver mig och nu har jag börjat hoppa in på ett nytt ställe så att jag är med i två kommuners vikariepool eller vad man kallar det.

Så skall jag få min första lön från det nya stället och får hem en lapp, med att den inte kan styras till mitt konto. Att jag skall kontakta min bank och om det fortfarande är oklarheter kan jag kontakta lönekontoret.

Så nu har jag kontaktat banken:
De ser inget fel
Lönekontoret:
som hänvisar till Swedbank som har hand om utbetalningarna
Swedbank:
Du behöver komma hit så att vi får se leg, innan vi kan sätta in pengarna på något konto.

Jaha, så måste jag ta mig till ett bankkontor också.
TYP en timmes extra arbete för att få ut lön för de få timmar jag jobbar.
Dessutom en extra bilresa på ca 3 mil, så att inte bara tid och pengar utan även miljön får betala extra för detta.

BLÄ! var ordet. Och dessutom låter jag det uppenbarligen även kosta mig mitt humör. SJUKT!

Omtumlande dagar

| | Comments (0)

Åkte till Göteborg för att träffa en kompis med hjärteproblem och istället så träffade jag en annan kompis som är min absoluta förebild och idol i livet, hon rockar - det borde jag faktiskt säga till henne direkt.
När jag skulle träffa den andra kompisen så visade det sig att min moster fått en propp i varje lunga och var livshotande dålig. Jag for iväg med mamma och pappa till sjukhuset där hon låg och brodern med familj kom också dit.
Istället för kärlekens förgänglighet som känts som ett tema i mitt på avstånd kända engagemang för väninnan som jag inte riktigt vet hur kvalen lider för, så blev det en djup känsla av familjenärvaro.
Den där närvaron och gemenskapen som alla har förväntan att känna på julafton, men den hinns liksom inte med där mellan mat-sittningar, Kalle, Klappar och Karl-Bertil. Men här var den, på ett intensivvårds-rum på en hjärtavdelning i Västra Götaland. Inte minst i det sällskapsrum som vi allihop kunde gå till när det visat sig att den akuta faran var över och propparna hade lösts upp. Det var en välsignad helg.

Måste döden vara så närvarande för att livet riktigt skall kännas?
För att prioriteringarna för en gångs skull skall vara lätta och tydliga och kännas helt rätt?
Jag vet inte, men så var den stunden, utan tvekan,
utan tvekan och med hopp och tro,
och kärlek.

vackra meningar

| | Comments (0)

Det har kanske inte undgått någon att boken Fyrväktaren av Jeanette Winterson vunnit mitt hjärta. Jag är helt såld och måste spara en rad vackra meningar som goda karameller att suga på. I själva verket är det helt enkelt en bok som inte räcker att låna - jag måste äga den. Jag vet inte om jag har helt koll på handlingen, mer än att den stärker tanken att vi skapar vår historia med de historier vi berättar om den. Och hellst skulle man vilja att ens själs klang kunde återspeglas i vackra ord och meningar som dessa:

"Hans spruckna köl strandade honom tillräckligt länge för att han skulle hinna kasta ankar i min mor" s. 11

"Vinden var stark nog att blåsa fenorna av en fisk." s.13

"Vi har tur, till och med de mest miserabla av oss, eftersom dagsljuset kommer." s.16

"Mörkret var en närvaro. Jag lärde mig att se det, se genom det, och jag lärde mig att se mitt eget mörker." s.25

"Det fanns två oceaner, en utanför fyren och en inom mig. Den inom mig hade inget band av ljus att leda mig." s.25

"Ett barn fött av slumpen skulle kunna föreställa sig att Slumpen var dess far, på samma sätt som gudar avlade barn och sedan övergav dem utan att ens se sig om, Men lämnade kvar en enda liten gåva. Jag undrade om jag fått någon sådan gåva. Jag hade ingen aning om var jag skulle leta, eller vad det var jag letade efter, men jag vet att alla viktiga resor börjar på det sättet." s.34

"Om en förmåga tas ifrån en, så finner man en annan." s. 45

"Man får aldrig tvivla på den man älskar. (...) Du kan aldrig vara en annan människas ärlighet, barn, men du kan vara din egen." s. 76

"Det var nästan som en bön, men precis som de flesta andra av oss bad han om en sak och ställde sitt livs kurs åt ett helt annat håll." s. 78

"Detta är ingen kärlekshistoria, men det finns kärlek i den. Det vill säga att kärleken är alldeles utanför den och letar efter ett sätt att bryta sig in." s. 113

"Du behöver inte veta allt. Det finns inget allt. Historierna skapar mening i sig själva. Tanken på existensen som en oavbruten historia är en lögn. Det finns ingen oavbruten historia, det finns upplysta ögonblick, och resten är mörker." s. 114

"När jag dödade honom, sårade han mig dödligt, det vill säga, han gav mig ett sår som bara kärleken kan läka." s. 147

"Jag öppnade fönsterluckorna. Ljuset var lika intensivt som en kärlekshistoria. Jag blev förblindad, förtjust, inte bara för att det var så vackert och underbart, utan för att naturen inte portionerar något. Ingen behöver så här mycket solljus. Ingen behöver torka, vulkaner, monsuner, tornador heller, men vi får dem ändå eftersom vår värld är precis så extravagant en värld kan vara. Det är vi som är besatta av att mäta allt. Världen bara öser på." s. 162f

"Vad skall jag göra med det vilda och det tama? Det vilda hjärtat vill vara fritt, och det tama hjärtat som vill komma hem. Jag vill bli omfamnad. Jag vill inte komma för nära. Jag vill att du skall lyfta upp mig och bära mig hem om natten. Jag vill inte berätta för dig var jag är. Jag vill behålla en plats bland klipporna där ingen hittar mig. Jag vill vara med dig." s. 164

"Varje gång gamle Dark var i knipa, taclade han det med att ta en promenad. Han hade en idé om att en form av rörelse kanske uppmuntrade en annan." s. 167

"Följande morgon vaknade jag tidigt, stel och törstig, eftersom ingen sover bra i en liten säng med en inte fullt så liten älskad." s. 175

"Dessa ögonblick är som talismaner och skatter. Ackumulerade lager - vårt fossila arkiv . och början på det som händer härnäst. De är början av en historia och historien vi alltid kommer att berätta." s. 176

"Du hackade grönsaker och berättade för mig om när du sett sköldpaddor kläckas på stranden en dag i Thailand. Det är inte många av dem som tar sig till havet, och när de väl kommer dit väntar hajarna på dem. Dagarna försvinner och slukas ungefär på samma sätt, men dagar som dessa, de som klarar sig, simmar ut och återvänder sedan under resten av livet.
Tack för att du gör mig lycklig." s. 179

Med hjärta

| | Comments (0)

"Men, människokroppen är alltings mått. Det är den skala vi bäst känner till. Dessa löjliga sex fot omsluter världen och allt i den. Vi pratar om fot, tvärhänder, famnar, eftersom det är det vi känner till. Vi känner världen genom kroppen. Den är vårt laboratorium, vi kan inte utföra experiment utan den.
Den är vårt hem också. Det enda hem som vi verkligen äger. Hemma är där hjärtat bor...
Den enkla bilden är komplex. Mitt hjärta är en muskel med fyra kammare. Det slår 101 000 slag om dagen, det pumpar runt fyra liter blod i min kropp. Vetenskapen kan finna omvägar för det, men det kan inte jag."

Ur Fyrväktaren s. 141f

Kärlek

| | Comments (0)

1859 var året då Darwins Om arternas uppkomst publicerades, samma år färdigställde Wagner operan Tristan och Isolde. Winterson skriver om detta i sin bok Fyrväktaren och menar att det är just där som motsättningen finns. Det naturliga urvalet i Darwins teori skulle medfört att den skadade Tristan dött, men kärleken var starkare än "det naturliga urvalet" att det svaga obestridligt måste ge plats i skapelsen av de starka, livsdugliga. Det finns andra värden helt enkelt.

Kanske är det banalt, men jag tycker ändå mest att det är fantastiskt med perspektivet att kärleken är den starkare kraften, ibland starkare än alla andra överlevnadsmekanismer. Det är stort.