Utdraget

I somras väcktes en väninnas funderingar kring om hon ville vara i den relationen hon är i. I mina öron lät det som att det börjat som oskyldigast. Och sedan kom det intressanta...

Hur hanterar man sitt tvivel?
Genom att bita ihop om det tills det exploderar, älta det i tystnad eller aktivt söka sig ut efter råd?

Jag vet att jag en gång påbörjade en bok av Sartre, han menar som jag förstod det att livet består av val och att vi även då vi väljer bort vår valmöjlighet ändå väljer. Han gav också exempel på situationer där någon kom för att be honom om råd, och han helt krasst sa att han inte behövde ge något råd, för rådfrågaren hade egentligen redan valt redan då han/hon valde sin rådgivare.

Och så verkar det faktiskt vara.
Jag har således två väninnor i mitt liv som står inför ett uppbrott.

Den ena har jag följt närmre och det har pågått under en längre tid, hon har valt att prata timme ut och timme in om sitt tvivel, om att det är svårt att bryta upp. Men säger man till exempel att det kanske går att hitta en lösning och hitta tillbaka till varandra, så blir hon tyst en kort stund innan hon får in samtalet på sin egen tankebana igen. Menar att hon faktiskt inte har lust att lägga ner det jobbet.

Den andre har jag känt längre, men har på större avstånd och hennes tvivel är av senare dags datum. Hon började ganska snabbt att sondera terrängen utanför. Jag vet att den frågan finns även för den förstnämnda kvinnan, men hon har inte alls på samma sätt sökt runt på nätet för att se hur "marknaden" ser ut. Jag hytte med mitt finger och sa att vad du än gör lek inte med elden och sätt krafter igång som du sedan inte kan hantera. Du gör dej själv en otjänst. Sedan har jag inte hört något. Nu tror jag inte hon är ute efter mina råd längre, utan bara tröst.

Och fy fan vad jobbigt det är med denna utdragenhet. Särskilt i det första fallet är jag klart mätt nu. Samtidigt är det något meditativt harmoniskt över att se att människor faktiskt inte gör förhastade beslut trots att vi lever i en sådan otroligt snabb tid där snabb behovstillfredställelse är mer regel än undantag.