Skyldig sig själv

För andra gången denna vecka möter jag uttrycket att vara "skyldig sig själv". Först i intervjun jag citerade med Martin Stenmarck och nu i boken om Benny Rosenqvist. Martin menade att man var skyldig sig själv att tycka om sig själv och Benny säger att man är skyldig sig själv att leva sitt liv (s.122).

Och jag som ständigt spelar oskyldig, att jag inte är skyldig någon någonting och har rätt att skita i allt om jag vill. Det är mitt trots, som kan kännas kraftfullt ibland, men som lägger fällben på allt.

Intressant när man möter samma sak två gånger inom en kort tid. Det är någon som försöker säga mig något...?

Benny menar att man innan man föds har gjort upp en plan för sitt liv tillsammans med sin livsguide, så när ens ande förkroppsligas så finns det en rad uppgifter att ta itu med, saker som är meningen att man skall lära sig. Men bara för att ens ande har den agendan är det inte säkert att man som människa klarar av att ta det till sig...

Han menar också att det vi möter i våra liv inte skall ses som straff och belöningar, utan som lärdomar.
Trots mitt intresse för lärdom så har jag svårt att ta det till mig, på något verkar jag ha en försmak för det där med straff, bot och rening. Bara det att jag aldrig verkar nå till det där sista renande och befriande momentet.