Befrielse

Det har gått 4,5 år sedan min skilsmässa.
Jag har sedan dess inte haft någon kontakt med vare sig min exman eller med den exväninna som han blev tillsammans med.
Med jämna mellanrum har jag drömt.

Först betade jag på något sätt av min relation till honom. Och en natt stod vi plötsligt mitt emot varandra och såg djupt i varandras ögon och kunde se bortanför våra roller i skilsmässan och se att vi värnade om varandra, men att vi inte kunde mötas för att allting som hänt var ivägen. Vi såg i varandras ögon att vi förstod och sett, sedan gick vi åt varsitt håll utan att se oss om och sedan dess har han inte varit med i mina drömmar.

Så till henne.
Det har gått från att jag skymtat henne och sprungit åt ett annat håll, till att jag drömt att jag sett henne men inte vågat gå fram förrän hon plötsligt varit borta igen. Och så härrom natten plötsligt gick vi längs en landsväg, jag frågade trevande hur hon haft det, hur det var med hennes nära och det visade sig att det hade hänt en riktigt traumatisk händelse (typ sådana som jag önskat henne under mina värsta hatfaser) och jag blev i drömmen helt förstörd. Jag ville aldrig att det skulle gå så illa, sa jag, inte egentligen. Och jag gav henne en tafatt kram, utan stormande innerlighet men ett tillräckligt tecken för att vi båda skulle kunna gå vidare trots den distans som rådde mellan oss och det obehag vi kände inför att vi kommit att befinna oss på samma grusade skogsväg.

Kanske var detta en sista dröm för att kunna lämna även henne bakom mig...
Det får framtiden utvisa.