Ett dygn i Landskrona

Natten till söndagen var det inbrott på företaget där pågavännen arbetar. Ingen polis kom till platsen eftersom de hade fullt upp med att ungdomar gick omkring i staden och sköt skarpt i luften. Alla vet väl på ett ungefär hur många polisbilar som finns att tillgå - och förmodligen särskilt de som ser som sin livsuppgift att undvika polisen. Det är inte svårt att slå ut en hel småstad egentligen, om man nu är ett större gäng som vill leva efter sina spelregler snarare än samhällets.

Vid lunchtid firade vi födelsedag för släktens förstagångsväljare, i hans klass är många Sverigedemokrater. Och jag har också förstått att de är populära bland äldre i kommunen som sett sin trygga arbetssamma stad totalt falla i händerna på gängen.

Högstadiekillen i familjen kommer att få en tidigare slagkämpe i sin klass.
Hans klass är tillräckligt lugn för att kunna vara en bra miljö för killen som tidigare gjort sig känd för diverse knivmisshandlar. Självklart skall en 13-åring få chansen att byta bana i livet. Det kan bli väldigt bra för honom. Men på vilket sätt är detta gynnsamt för den övriga klassen? Vad är deras självklara rätt? Att deras studiemiljö skall värnas? Deras kamratkrets behållas trygg i en otrygg och turbulent ålder?

Vad gör man åt sådana här problem?
Jag tycker att en klok åsikt som jag hörde sammanfattar min egen;
Det finns problem, men man kan inte lösa problemen om man utesluter en del människor från att vara en del av lösningen.

Inatt stod valbeskedet klart för kommunen jag bor i; 22% av rösterna i kommunalvalet gick till Sverigedemokraterna. Och de delar därmed andraplatsen vad gäller att vara kommunfullmäktiges största parti med folkpartiet. Blocken ligger helt lika och så finns miljöpartiet och Sverigedemokraterna med ett respektive tolv mandat. Kanske löser man beroendet av SD-stödet genom en koalition, vad vet jag?
Jag tänker inte moralförfasa mig - för det tjänar inget till - och andra kan det bättre. Jag vill istället säga att det skall bli intressant att se om och hur poltiken i kommunen kommer att reda ut de problem som finns här. Som relativt nyinflyttad har jag inte mycket till historik eller personkännedom om poltikerna här, men vad jag har förstått brukar de flesta partier ha svårt att välja att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Om en femtedel av befolkningen tycker att de vill bli representerade av dessa, så känns det dock väldigt odemokratiskt att sätta näsan i vädret och neka. Jag tror ändå att det är tydligt varför de fick röster och vad det är folk vill råda bot på. Jag vet inte riktigt om någon har grepp om de konkreta metoderna för att lösa de problem som finns. Hade det varit enkelt hade det väl redan varit gjort.

Vill någon göra inbrott eller slå ner någon så hjälper inga galler, pepparsprejer eller larm i världen och frågan är om vi skall leva i ett samhälle som beväpnar oss till tänderna och är rädda för varandra, eller om vi skall försöka att leva lyckliga trots att vi inte är trygga.

Och om vi väljer det sistnämnda - hur kan vi göra det utan att vara överseende och tillåtande till att någon med andra förutsättningar än oss själva väljer att göra oss illa? För det finns inte en chans i världen att ge upp och tycka att det är OK. Det kan det aldrig någonsin vara.

De få kan alltid förstöra för de många - det vet vi alla sedan skoltiden.

Problemet är när man delar upp detta i vi och dom och placerar in fler i dom-gruppen än vad som är befogat, det ser jag som det stora problemet med Sverigedemokraterna. Ingen mår bra av att bli oskyldigt anklagad och att folk skall må dåligt på orättvisa grunder är inget jag vill sätta i system - vare sig för nya eller gamla svenskar.