Skam enligt Else-Britt Kjellqvist

"Skammens språk är förnedringens och när skammen överväldigar en vill man göra som de tre aporna, inte se, inte höra och inte tala. Detta är ett av skälen till att skammens spåk är så ofullgånget. Det ligger förborgat i tystnaden, i den stela kroppen och mimiken. Den spontana rörelsen avbryts. Talet tystnar. Ögonkontakt med andra blir outhärdlig. Huvudet hänger. Och självet lämnar sig öppet för en plågsam inre fingranskning. När man känner sig löjlig, bortgjord, oduglig, patetisk, osynlig, äcklig, värdelös, ful, usel, fel, obetydlig eller defekt, då är det skammen som talar.
Om det för vilket man saknar ord kan man inte tala. Detta okända lever sitt eget liv utanför vår uppsikt och möjlighet att hantera men inverkar icke desto mindre ibland ödesdiger på våra liv."
s.12 i Else-Britt Kjellqvists bok Rött och vitt. Om skam och skamlöshet

"Slutsatsen blir att skam i dagens samhälle för åtskilliga blivit allt outhärdligare och svårare att hantera, för att mer och mer vändas till sin motsats: skamlöshet. Ursprungligen är skamlöshet ett psykiskt försvar mot skam men påfallande i vår tid är att en sådan försvarsställning också idealiseras. I vissa sammanhang, som inom den mediakontrollerade delen av offentligheten, har skamlöshet till och med blivit en livsstil. Yttert, till sitt upphov och utifrån våra existensiella villkor, är skamlöshet ett svek mot kärleken. (...)Risken är att vi i längden inte enbart blir skamlösa och andefattiga utan även själlösa - själen går förlorad."
s.10 i Else-Britt Kjellqvists bok Rött och vitt. Om skam och skamlöshet