Rikare

För ett par veckor sedan ringde en journalist på lokaltidningen till biblioteket där jag arbetar på timmar och sökte en vikarierande akademiker. Och där var jag. Det slutade med en intervju, en artikel och en bild på nästan ett helt uppslag i tidningen.

Det var nervöst, men också ganska roligt.
Särskilt detta med att få tycka en massa och någon frågar om hur man har det och samtidigt veta att man säger faktiskt inte allting till en journalist. Och nått har man väl lärt sig på åren som en kvällstidnings telefonröst gentemot allmänheten - för jag sa att jag ville läsa artikeln innan den gick i tryck. Det kändes bra, jag fick chansen att tänka till en extra gång, förtydliga och stryka och rätta till någon missuppfattning. Jag kunde stå för det.

Så ringde en journalist på SVT som läst artikeln och ville få lite uppslag till frågor inför en kommande partiledardebatt. Det är i detta läge som det är så lätt att ytterligare kollras bort i den plötsliga uppmärksamheten. Och idén att även personligen få ställa en fråga till någon partiledare.

Och allt detta...
... var det som krävdes för att jag skulle kunna landa i en ny historia och sammanhang för mitt liv. Sömnlöst vridande mitt i natten kring hur jag skulle formulera mig fick jag en aha-upplevelse:

Jag är inte alls en person som går på vikariat år ut och år in och inte kommer någonstans. Det finns ett helt annat grepp på detta. Plötsligt kan jag förstå och ta till mig det som många vänner redan sagt mig. Jag har varit riktigt bra, även om studierna dragit ut på tiden...

Historien är i själva verket den att jag jobbade som växeltelefonist efter att ha klarat av min kulturvetarexamen och sedan sökte jag mig till bibliotekshögskolan och för att kunna läsa där var jag tvungen att läsa på distans och jobba samtidigt. Det har varit min förutsättning. När jag nu skall ta mina sista poäng så har jag flera års erfarenhet av bibliotekssvängen och det är kul och bra.

Jag är inget offer för ett vikarierande satt i system. Jag är en lyckligt lottad student som genom olika vikariat har fått chansen att få en gedigen praktiktid, lära mig mycket och försörja mig under tiden från punkt A till B.

Tänk att det krävdes så mycket för att äntligen få insikten om att jag egentligen har all anledning att vara stolt över alla erfarenheter jag blivit rikare.

Jag kunde ha stampat kvar på punkt A...
... nu är jag snart genom tunneln vid punkt B.