Lite TV

Livet som student har för mig alltid innefattat ett visst mått av TV-tittande.
Och det är en anledning till att jag under lång tid valde bort extra kanaler - det är ju där TV'n pågår HELA tiden. Men nu är jag sambo med en man som gärna vill se så många bra fotbollsmatcher som möjligt, vilket innebär dubbla paraboler och fler kanaler än jag kan tänka mig. Och på den vägen är det...

Förutom alla olika serier, så har jag en inbyggd svaghet för talkshows

Rikki! I'm back...
en anledning till att jag slutade se hennes program var att det inte var lika underhållande med känsloporr när jag var mitt i en livskris själv. Jag hade inte velat ha en kamera i ansiktet när min exman berättade att han kärat ner sig i min väninna. Men som sagt nu har jag sett ett par program igen och det är verkligen ett program som förtjänar en hel avhandling av kulturanalys. Sällan exponeras moral på detta tydliga sätt för människor. Igår handlade det om människor som bara ville dejta människor av annan ras än sin egen - och vänner som hade svårt för detta. Både publik och programledare skapade en tydlig stämning av att det allmäna och accepterade var att se till personlighet snarare än ras. Tada! Kan det sägas nog ofta? En sådan här show om dagen infiltreras i våra sinnen minst lika väl som en kyrkopredikan om söndagarna. Och vi kan bli hur moraliska som helst.

Tyra Banks har inte vunnit mitt hjärta.
Denna fanns nog inte när jag var student sist. Talkshow-programledaren är modell och tittar ofta in i kameran på ett rätt stolpigt sätt i ständig medvetenhet om vart den finns och hur det tar sig ut när hon klappar en gråtande gäst på knät eller skall meddela gästen att TYRA lyckats fixa en skönhetsoperation som skall göra livet lättare och lyckligare - om bara inte gästen glömmer att det är insidan som är viktigast, tihi tihi.

Så finns det ju två shower som är så outstanding, naturligtvis talar vi om Oprah och Dr Phil. Mest gillade jag Oprah innan DrPhil hade en egen show och han var gäst hos Oprah en gång i veckan. De senaste gångerna jag slunkit in på Oprah's program har det rört sig om kändisbesök och det är väl SÅDÄR intressant, jag gillade som sagt mest när hon hade gäster som Phil och Gary Zukov.

Denna vecka har jag tagit till mig följande:
Matthew McConaughey var gäst hos Oprah efter att ha blivit vald till världens sexigaste man och han verkade vara en sådan där laidback spännande man som jag inte skulle stå ut med - men dyrka (lite som pågavännen faktiskt). Han verkade avslappnad med vem han är och sa att han började varje dag med ett resonnemang om att det nu var upp till honom att göra denna dag bra. Hans mamma hade brukat köra tillbaka honom i säng om han satt trumpen vid frukostbordet och säga att han kunde komma tillbaka när han såg vasen med blommor istället för dammet på bordet. Rätt klokt och inspirerande!

Hos DrPhil fanns en man som ljugit sig till ett avstånd med sin familj. Han hade betett sig oerhört illa och försökte hela tiden fly från istället för att lösa sina problem. Han fick höra att han behövde kliva in och ta ansvar för att erövra värdighet. Och tårarna rann när DrPhil såg sin gäst i ögonen och sa att han var VÄRD den värdighet som han inte förmått skapa sig så här långt. Det kändes som en spännande vänding i hans liv. Hans närmaste fick också höra att de stjälpte snarare än hjälpte genom att inte låta honom ta konsekvenserna av sina handlingar. Också klokt och inspirerande!