Igår...

...var det 17 år sedan jag fyllde 17.

Jösses.
Det är verkligen ett helt liv sedan, och ändå inte.

De kommande 17 åren blir nog än mer spännande
... om än inte lite kaotiskt omtumlande som de senaste 17
... eller lika innehållsrika som de första 17.

Om 17 år fyller jag 51.
Wow!
Då är jag ju kvinna på riktigt.

Mest av allt hoppas jag att jag lever då.
Och gör jag det så vet jag att jag är stark och lycklig.
Hur skulle jag kunna vara något annat,
livet lär mig ju att gå i den riktningen hela tiden.

Jag hoppas att jag får en massa skrattrynkor tills dess,
jag skall jobba på dem varje dag.
Det är ett löfte!
Ett löfte för mitt nya levnadsår!