Offer

I sträven efter att bygga upp sin självkänsla och bli sin egen lyckas smed, så handlar det mycket om att inte se sig själv som ett offer. Jag har inte tänkt så mycket på vad det där egentligen handlar om...

Så hittade jag orden: "Ett offer har inget ansvar" i en bok som Rädda Barnen givit ut om Styrka och mod och barns skapande.

Och det där är ju viktigt.
Det är viktigt att man inte ger offer ansvar, för det innebär att man ger dem skuld. (Den våldtagna borde inte gått genom parken, inte haft sexiga kläder, inte litat på krog-flirten. Och den misshandlade borde inte ha retat sin våldsamme man. Eller vad det nu kan vara). Och de är inte medskyldiga till att någon har begått brott mot dem.

Men det händer något sedan.
För varken tid eller utveckling står stilla.

Sekunden efter att man varit offer för något som man inte har ansvar för eller skuld i, så befinner man sig plötsligt åter i en situation där man har valmöjligheter och ansvar. Ansvar för att leda sig själv tillbaka till livet. Det innebär inte att man är skyldig att kunna le och smajla igen inom en viss tidsrymd, det innebär bara att ingen annan kan leva ditt liv åt dig. Och även om du väljer bort att kliva in i ditt liv igen, så är även det ett val.

Sartre lär ha sagt att vi är dömda till frihet, till att alltid ha ett val.
På det sättet är vi alla offer för något.
Men även om vi inte är ansvariga för att vi har ett val, så är vi ansvariga för själva valet, det har tilldelats oss och det är inget såvidare märkvärdigt med det - bara det att det är jädrigt svårt att välja emellanåt, för man kan faktiskt inte alltid överblicka konsekvenserna av de val man gör. Man är inte alltid så närvarande i sitt nu och man har inte alltid all känd kunskap om allting klar för sig.

Man får göra så gott man kan och det underlättar att se på sitt ansvar med en viss glimt i ögonvrån, för det är bara FÖR tungt att leva med tanken att man skulle bli dömd för alla gånger man tagit fel beslut.