Ingenting

Idag har jag gjort ingenting.
Och även mitt arbetspass som timinhopp i bibliotekets infodisk har varit så lugnt så att klockan bara går en tredjedel så fort som jag tycker att den borde...

Och mitt i detta ingentingande så har jag inte kunnat ringa pappa.
Jag ringde i morses och då var det upptaget sedan promenerade jag min dagliga tur med grannen och när jag kom tillbaka var pappa på operationsbordet om schemat följdes.

Och jag kan liksom inte vara vare sig här eller där.
Till det yttre har jag sett ut som en säck potatis av overksamhet.
I det inre är det kaos och hektiska stormar och stressande nervigheter. En oro.
Som tagit allt i sin väg.
Och lämnat mig med/som...
ingenting.

Jag är trött på mig själv, på den här bloggen och på livet som jag känner det.

Och vill ha lite fart och kraft igen(?).
Mitt drömscenarie om hur livet skall vara - har det nånsin varit så?