Val av perspektiv

En man som hotar en annan människa.
Mycket och omfattande. Och han häktas.
Men rådmannen beslutar att han får gå fri.

En människa lever i skräck.
För de som utvecklar tortyrmetoder och de som varit utsatta för tortyr vet att det är hotet om våld som skadar mer än själva våldet.

Och när rådmannen som beslutat i fallet citeras säger han:
"Ibland måste man chansa"

och jag undrar...
ibland när risker är höga så chansar man inte
man får akta sig om man gör bedömningar där det inte är man själv som behöver ta konsekvenserna av riskerna, kanske till och med lyssna på den som får bära riskerna!

Och när riskkalkylen inte höll:
"Jag hade trott att han skulle hålla sig i skinnet lite längre"

... och jag undrar...
låter det inte av detta ordval som om man åthutat ett barn som nallat i kakburken och sedan förvånat konstaterar att det inte hjälpt?
Och det här fallet är liksom likadant, driften att göra fel är starkare än driften att göra rätt och inga åthutningar kan råda bot på det. Kanske måste man ta itu med problemet? eller flytta det så långt bort från oskyldiga som tar skada av det som möjligt?

Rådmannen säger:
"Nu kan han inte komma och gnälla att han inte fått någon chans."

och jag undrar...
han fick också en chans att upprepa sitt beteende och det kan inte rådmannen neka till att han fått.
vilken chans fick brottoffret?