Vad är skillnaden?

Jag har ofta beskrivit mig som tokkär i pågavännen
och hos mamma och pappa säger jag att jag älskar dem - kompenserar för tonårstidens fnysande åt dem förstås. Vill att det skall vara sagt, uttalat, helt klart att de alla vet vad jag känner för dem och vad de betyder för mig.

Och så spirar en stilla undran,
är det så att jag älskar dem så gudomligt mycket
eller är det för att jag är så in i helvete rädd att förlora dem?

Den ena känslan känns som ett lyckorus och den andra som ett paralyserande svart hål. Och ändå är de så närliggande att jag inte kan avgöra skillnaden mellan dem.

Och kanske är det bara så att det inte är antingen eller.
Det är både och.