Energi

Med stort intresse följer jag bloggar om kost och kostråd (rekommenderar denna och denna) och den debatt som förs mot tidigare etablerade kostrådgivning. Det handlar i stora drag om att det inte är så bra med kolhydratuppladdningar som vi alltid har fått höra - och inte så dåligt med fett.

De etablerade kostråden pratar ju om kroppen och vikten som en energibudget. Kalorier in och kalorier som förbränns. Ät mindre och rör dig mer, helt enkelt. Och jag är kritisk till den här förenklingen. Vem har inte varit med om att ha gjort allt "rätt" och ändå gått upp och vise versa? Ingen viktväktarkonsulent i världen har kunnat förklara det med annat än genom de tröstande och förmanande orden: om du fortsätter att leva "synd-fritt" kommer det löna sig i längden.

Jag tror också att det finns fler faktorer än bara rörelse och kaloriintag som påverkar energibalansen i kroppen. Till exempel att man förbränner mindre när man stressar mycket. Och inte minst har jag märkt att jag kan få oväntad energi av att sätta på go musik eller gå från soffläge till sprinter när någon föreslår eller berättar om något roligt och inspirerande. Hur mäter man den energin i kalorier?

Läste nyligen om en som gått ner i vikt med hjälp av yoga. Knappast är det för att man förbränner så himla mycket kalorier genom att andas. Och det här tror jag definitivt på och känner en dragning till, för jag tror att kroppen hittar balans när själen gör det. Att man äter och mår bättre när man är i sinnesnärvaro och i ett tillstånd av att acceptera sig själv och sitt känsloliv.

Det är också intressant att kost och kostråd mätts så känslokallt i kalorier där 100g av det ena är kaloririkare än 100g av det andra och att det bestämmer att det ena pga detta är lämpligare än det andra. Helt utan hänsyn till att en människa sällan sätter sig vid en måltid med tanken att idag skall jag äta 500g till middag - no matter what.

Pågavännen är en korvkille. Själv har jag sedan första viktväktaromgången 1991 ställt in mig på tanken att korv är för "dyrt" för min energibudget. För honom att ta till sig nya rönen om att fett och protein är ok har inte varit svårt. Efter att vi gick ner 2kg var förra veckan minskade ju inte motivationen. Han gör typ ägg och kassler till frukost varje morgon OCH ÄLSKAR det, men för mig är det inte riktigt så... Jag vet inte hur jag mår, är inte hungrig på någonting längre. Jag äter ju ändå, men har inte landat i hur detta skall ta sig ut för mig. Det som är bäst för mig är att jag lär mig det jag behöver lära mig nämligen att äta utifrån mig själv och inte efter vad jag tror att andra förväntar sig av mig.

Kanske är det helt enkelt ok att pröva saker en tid, känna in, ta till sig eller förkasta. Logiken i lågkolhydratteorierna är för stark för att låta sig förkastas i en enkel handvändning. Man har ju hela livet på sig att lära sig att leva det väl! Men ofta har jag bråttom, vill göra rätt direkt och den brådskan är mitt största hinder har jag märkt, den gör att jag snubblar på mig själv och springer ner mig och trampar ihjäl en hel del av blommorna längs min väg... den energin hjälper mig helt enkelt inte rätt. Och det är väl det man vill, ha energi i sitt liv! Energi att göra, leva och verka!