Det kan inte hända mig

Träffade en granne till mina föräldrar i helgen.

Han har gått igenom samma operation som pappafar, men inte samma instabila tillvaro efter operationen. Han sa till mig att han träffar många hjärtopererade och att det är några stycken som det liksom inte blir fason på efteråt - som med pappa.

Han sa att det var för att de stressade och sådär. Antydde att det liksom hade med personlighet och livsinställning att göra. Som om det -bara man gör rätt- fungerar alldeles utmärkt och utan bakslag här i livet.

Och jag började fundera över pappa. Skulle hjärtat gå mer i takt om han kunde släppa en del av sina förväntningar på sig själv?
Det är inte omöjligt... men är det möjligt?

Om det nu är så att ens personlighet inte går att kombinera med god hälsa.
Vad har man då för val?

Och så slog det mig. Grannen kan också ha fel.
Det är ju alltid mer betryggande att tänka att saker inte kan hända en själv.
Att det i livet inte kan gå en illa om man bara gör det rätta.

Ändå är det värt att ta ett samtal med pappa om hur han ser på det hela. Vad skulle det göra för honom att kunna släppa på ett par av sina förväntningar och krav?

Och mitt i det hela.
Vi är så lika han och jag.
Vart kommer det att leda mig?