Bevisa att jag finns

Det var en gång en man som hette Descartes, han tvivlade på att han fanns och försökte med mycket möda finna ett bevis på att han verkligen existerade. Tillslut kom han fram till att det var just det faktum att han tänkte som var beviset på att han fanns till.

Jag inser att detta rör samma tvivel som jag själv har och som kan få marken under mina fötter att komma i gungning. Finns jag?

Och liksom Descartes tänker jag och tänker och tänker. Men jag kommer aldrig ut på andra sidan så som han gjorde. Tvivlet skaver bara djupare och djupare i mig. Och jag behöver bota mig för att fungera socialt så som krävs i vårt tidevarv:

Jag äter alltså finns jag till.
Jag är på Tv alltså finns jag till.
Någon ser mig alltså finns jag till.
Jag har en blogg alltså finns jag till.
Jag har sex alltså finns jag till.
Jag skär mig själv alltså finns jag till.
Jag shoppar alltså finns jag till.
Jag är behövd på min arbetsplats och arbetar 15timmar/dag alltså finns jag till.

Ja, jag vet egentligen inte hur jag skall hantera tvivlet, men när jag tänker på det så här så ser jag att jag inte är ensam om att lida av det. Och att det inte finns någon gräns på hur mycket bekräftelse en människa kan behöva för att veta att han eller hon finns till.