En smörgås
Åt just en smörgås.
Det är rätt länge sedan eftersom jag dragit ner på kolhydrater och inte lyckats finna något argument som talar emot det som Fettskrämd och Doktor Dahlqvist skriver.
Nu i min rastlöshet framför pluggandet här på förmiddagen så blev det iaf så att jag åt veckans smörgås. Och det kändes märkligt i kroppen. Som om jag inte vet om jag är nöjd eller om jag behöver tio till. Ofta i mitt liv har jag valt att äta tio till bara för att vara säker på att jag inte skall svälta ihjäl. Och i ärlighetens namn nog framför allt för att jag velat uppnå känslan av att vara tillfredsställd.
Kan bara konstatera att rastlösheten i kroppen inte minskade av smörgåsen och att min kropp uppenbarligen inte är gjord för denna typ av föda eftersom den bara förstärker min disharmoni med mig själv och sakernas tillstånd.
Vad glad jag blir att du också kommit över på den goda sidan. Vore jag tjugo år yngre skulle jag skriva att Atkins rulade. Nu kan jag bara konstatera att man i vart fall mår bättre och går ner i vikt. Se smörgåsen som en tillfällig förvillelse. Ha hårdkokta ägg och majonnäs i kylen, och en god hårdost. Plågsamt att banta? Pfui! CHe
PS Hälsa redaktör Mueller i de nya provinserna (= Skåne)DS