Skor jag inte vill vara i

Angående begreppet att vara i någons skor...

... så vill jag efter att ha kikat lite på KU-förhören meddela att jag hellre går i sandaler resten av livet än är i någon av de utfrågades skor.

Imorses kändes det som domedagen.
Tänk att det känns så svårt att alla handlingar har konsekvenser och att kunna stå för att man aldrig är perfekt i de bedömningarna, och att man ibland inte ens bedömmer situationen utan bara kör på efter gamla rutiner och hjulspår.

Och lika svårt att det aldrig går att utkräva någonting ogjort, eller gjort annorlunda och bättre. Allt är som det är och jag funderar på hur man lär sig på det man varit med om. Och hur man vet att det är rätt lärdom man dragit.