På ett bibliotek nära dej...

På en del ställen är biblioteket fritidsgården.
Det är Ok om man vill läsa, leta böcker ta det lugnt och bläddra i en tidning.
Det är mindre ok om det handlar om att bara hänga, tuffa sig inför kompisarna, småbråka, kasta saker på varandra.

Och mitt i allt detta står jag.
Jag blir plötsligt väldigt liten, när jag borde bli väldigt stor.
Jag blir där och då, tjejen som själv inte vågar mig till fritidsgården för att det är där tuffingarna verkar hänga.
Jag biter om någonting som skulle kunna vara gråt medan jag tröstlöst säger ifrån och möts av kaxighet. Grabbar som skall göra sig roliga inför varandra, på min bekostnad.

Och det går inte.
Det blir inget bibliotek för någon, om detta blir ok för dem.
Jag får ringa efter jourfolk från Brottsförebyggande rådet.
De pratar med dem och får med dem ut ur biblioteket.

Jag känner mig kass,
även om detta med väktarskap inte var det som avgjorde mitt yrkesval.
Jag fick prata av mig med en kollega,
känner hur det bränner i mig av frustration och antar att ansiktet är högrött av återhållen vilja att ta den ena och slå den andre med.

"Ingen kan detta, så känn det inte personligt.
Det är en arbetsmiljöfråga
och en samhällsfråga."

Jag vet, men hur skall man låta bli att vara personligt engagerad i att det samhälle man lever i inte fungerar på det enda sätt man förstår hur man kan känna framtidstro med...