Klippdockor

Efter att ha hittat det här programmet via Flaskposten så drar jag mig till minnes det värsta slagsmål jag någonsin varit inblandad i. Det är klippdockrelaterat och stod mellan mig och min bror. Det var oerhört läskigt för det var så på liv och död och jag var rädd. Rädd för att jag inte visste ingen var hemma och kunde avsluta det som vår aggressivitet lett oss in i. Jag tror att både jag och brorsan båda två var lika arga som rädda. Vi hade inte förmågan att avsluta det som väckts och det vi påbörjat.

Och när jag tänker på vad ett avrivet ben på min Mats Wilander-klippdocka ledde till den gången, så får jag en annan förståelse för vad ett kränkande av något ännu heligare kan väcka inom en människa.

Efteråt skämdes jag för mamma fick klippa bort det tuggummi som jag tryckt in i hårbotten på min bror. Och jag tror att han skämdes för att ett smycke som jag hade gått sönder. Men detta var mer än 20 år sedan och vi är vänner idag.