För mycket igår och imorgon

Även när jag inte har någon logisk anledning så har jag lätt för att stressa upp mig och känna att jag kommer på efterkälken. Inte konstigt att jag är frustrerad många gånger och att jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt klarar av och är bra på.

Det är alltid intressant att prata med andra människor, öppna upp och få perspektiv på sina egna invanda tankar. Jag är så inkörd på att jag är kass som inte klarar allt och inte gjort allt. Och så i fredags när jag berättade om min att-göra-lista i livet så förstod jag av reaktionen "stora ögon och frågan VARFÖR DÅ?" att jag faktiskt misshandlar mig själv rätt ofta med att ha stora orealistiska ambitioner som jag sedan roar mig med att förakta mig själv för att jag inte infriar.

En annan sak som jag noterat i samspelet med de män/pojkar som jag haft i mitt liv är olikheten i att se framåt, bakåt eller vara här och nu. När pågavännen vaknar på morgonen och säger "Åh, en ny härlig dag, nu skall jag fixa x,y,z" så har jag redan hunnit få igång hela stressystemet. Det är som om jag liksom inte är klar med intrycken från gårdagen än och blir matt av tanken att börja fylla på med nya intryck och göranden.

Funderar på om jag skulle kunna ha en tydligare kvällsrutin som liksom lämnar dagen med ett bokslut så att jag är fri att ta nästa dag med bara nuet i potten.

Kanske är det poäng med en stund med dagboken om kvällarna, eller skall jag införa aftonbön i mitt liv? Hörde DrPhil nämna böner i samma mening som meditation och avslappningsövningar och blev nyfiken för jag aldrig tänkt på att bön fyller den funktionen. Lite som alla sådana där självhjälpstips om att skriva tacksamhetsdagbok eller sammanfatta vad man gjort bra under dagen. Just sådana där bokslut som kan höja medvetandegraden i nuet och kanske hjälpa en att släppa gammal bråte.

Trots allt är det bara nuet vi äger.
Så det är ju synd att kasta bort det i ältandets grottekvarnar.