February 2006 Archives

Byta ringar?

| | Comments (0)

Nja, detta med att byta ringar för att befästa sin relation är kanske förlegat ändå, detta är det nya nu.

Och jag som börjar gammal gungar lätt på gungstolen och säger:
Håjaja, det var kanske trots allt bättre förr!

Fri

| | Comments (0)

Fri, ensam och stark.
Och man längtar efter känslan.
Vind i håret.
Värme från brinnande barrikader.
På topp.
Av betydelse.
Levande.


Men säg, varför känns det då så sällan så?
När friheten överumplat en med att avsluta meningen åt en,
till ett
fri från sammanhang.


Då är man bara ensam.
Och styrkan försvinner då all kraft går åt till att välja vilka stenar man skall lyfta för att bevisa sin styrka, visa sitt jag, vara och leva.


Jag vill inte leva i tvång.
Inte få lov att tänka och handla efter eget huvud.
Men jag skulle vilja få luta mig tillbaka emellanåt.
Och bara lita på att livet bär mig,
att jag betyder
och lever
bara genom att vara.


Långt bort från alla barrikader
Bara självklart buren andetag för andetag

Spamdränkt

| | Comments (1)

Ett par trevliga dagar för att fira min mamma och borta från datorn och vad händer? Drygt 1700 spam har dundrat in på blogg (och därmed även i mejlboxen).

Jag blir så trött! Och förgrymmad!

Ett stort frågetecken också för att jag fått spam med min egen mejladress som avsändare. Betyder det att någon idiot kapat den på något sätt?

Kommentarfunktionen som är så rolig och givande på en blogg, svärtad på detta sätt. Plus allt jobb, en timme tar det väl lätt att bli av med all skiten!

Usch och blä! :(

Tur att det är fint väder! :)

Hylla nått annat

| | Comments (0)

Tro på en sanning (en absolut över allting rådande) har lett till mycket fördärv.
Kanske leder indivudalismen och viljan att ta sitt eget perspektiv på alltför stort allvar också till en del elände. Men ändå, hur kan någon över huvud taget ta till sig det objektiva som en sanning som råder över det subjektiva. Den forskare som säger sig vara objektiv väcker inte lika mycket förtroende som den som säger att de försöker och berättar på vilket sätt de gör det. Objektiv är inget honörord. Det är en farlig myt.

Är det inte läge att börja se att sanningarna ibland krockar.
Det som en upplever som illa har någon annan inte ens märkt.
Att det är den stora kören av olika röster som tillsammans måste få ljuda och bilda melodier eller till och med harmonier som är själva livet.

Någon använder medvetet sitt solo för att tala om att de andras sång är ovidkommande, när deras sång i själva verket säger något som han/hon inte har musiköra för att höra.

Den solisten borde nog få vara solo på heltid och inte vara satt att ha med andra människor att göra.

För mycket igår och imorgon

| | Comments (0)

Även när jag inte har någon logisk anledning så har jag lätt för att stressa upp mig och känna att jag kommer på efterkälken. Inte konstigt att jag är frustrerad många gånger och att jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt klarar av och är bra på.

Det är alltid intressant att prata med andra människor, öppna upp och få perspektiv på sina egna invanda tankar. Jag är så inkörd på att jag är kass som inte klarar allt och inte gjort allt. Och så i fredags när jag berättade om min att-göra-lista i livet så förstod jag av reaktionen "stora ögon och frågan VARFÖR DÅ?" att jag faktiskt misshandlar mig själv rätt ofta med att ha stora orealistiska ambitioner som jag sedan roar mig med att förakta mig själv för att jag inte infriar.

En annan sak som jag noterat i samspelet med de män/pojkar som jag haft i mitt liv är olikheten i att se framåt, bakåt eller vara här och nu. När pågavännen vaknar på morgonen och säger "Åh, en ny härlig dag, nu skall jag fixa x,y,z" så har jag redan hunnit få igång hela stressystemet. Det är som om jag liksom inte är klar med intrycken från gårdagen än och blir matt av tanken att börja fylla på med nya intryck och göranden.

Funderar på om jag skulle kunna ha en tydligare kvällsrutin som liksom lämnar dagen med ett bokslut så att jag är fri att ta nästa dag med bara nuet i potten.

Kanske är det poäng med en stund med dagboken om kvällarna, eller skall jag införa aftonbön i mitt liv? Hörde DrPhil nämna böner i samma mening som meditation och avslappningsövningar och blev nyfiken för jag aldrig tänkt på att bön fyller den funktionen. Lite som alla sådana där självhjälpstips om att skriva tacksamhetsdagbok eller sammanfatta vad man gjort bra under dagen. Just sådana där bokslut som kan höja medvetandegraden i nuet och kanske hjälpa en att släppa gammal bråte.

Trots allt är det bara nuet vi äger.
Så det är ju synd att kasta bort det i ältandets grottekvarnar.

Vinyl-historia

| | Comments (0)

... hittar du här.

Catwalk?

| | Comments (0)

"... hon täckte huvudet med en röd filt(...) Mamman var klädd i kriminalvårdens gröna fleecejacka och träningsoverallsbyxor."

"... fördes in med en gul filt över sig. Även han var klädd i häktets kläder (...) höll hela tiden handen med en slät guldring på fingret för den mustaschprydda munnen. Mannen är skallig och har en några dagar gammal skäggstubb."

Med dessa beskrivningar beskriver Kvällsposten-Torsten häktningen av Bobbys mamma och styvpappa på Expressen.se

... och jag blir så nyfiken, finns det något betydelsebärande och symboliskt i att den ene får en röd och den andre en gul filt?
.. eller är den ingående beskrivningen av klädsel, färger och utseende avsett att säga något om monster-halten i dessa människor så att vi lättare kan avskärma oss från någon form av igenkänning. Typ som en underliggande uppmaning: För att förhindra egna illdåd och tillkortakommanden se alltid till att bara ha blåa filtar, bruka hårtransplantationer om du har anlag för skallighet och anlägg för Guds skull inte mustasch (det i sig har ju varit rätt skumt länge och orsakade att Magnum-serien lades ner om jag inte missminner mig).

Sambandet tentaperiod-städat hem

| | Comments (0)

Har du varit student någon gång känner du kanske igen fenomenet...

Tentan närmar sig och plötsligt MÅSTE man möblera om (i vissa fall ända in på köksskåpsnivå) och städa allt det där som man inte sett behovet av bara nån vecka tidigare, tex bakom spis och element, frosta av frys, tvätta (inte bara påslakan utan gärna själva täcket) osv osv

Det är Feng Shui som man (undermedvetet) ägnar sig åt.
Hör bara:

"Ett säkert sätt att stärka din aura när du känner dig nedstämd är att sätta fart på chi i din närmaste omgivning. Det kan gälla ditt kontorsrum om du är bekymrad över situationen på jobbet, eller ditt sovrum ifall din nedstämdhet hänger samman med kärlekslivet, eller vilket rum som helst där du tillbringar mycket tid.

Att sätta chi i rörelse behöver inte vara svårt. Vad som krävs är att man tar inventarierna - bord och stolar, blomsterbänkar och väggdekorationer- och flyttar på dem eller arrangerar om dem."

s.127 Inred med feng shui på bild här

Intressanta länkar idag

| | Comments (0)

Från biblioteksvärlden:
här och här och om Skåne här och lite vidare här

Om kost:
här, här kommenterat såhär. Och ytterligare en länk på temat här

Och lite ekonomi:

Citat

| | Comments (0)

Det finns två möjligheter...

"... den ena är att fortsätta att kämpa emot, den andra är att acceptera situationen och vara närvarande i den. Problemet är att den som flyr undan situationen också flyr undan sitt eget liv. Tiden går bokstavligen förlorad."

Åsa Nilsonne, Vem är det som bestämmer i ditt liv? s.105

en liten intresseorganisation, pour favor!

| | Comments (0)

Kompisen hade läst en insändare om att alla timinhoppande vikarier skulle stänga av sina telefoner och då skulle landet stanna. Vi är många som lever och arbetar under dessa lösa premisser och i och med att arbetsgivare (inte minst de kommunala) har denna reserv att ta till så är det aldrig någon brådska att styra upp organisationen och ordna vettiga tjänster och arbetsförhållanden.

Problemet är väl att det är så svårt att säga nej som timinhoppare. Man är i behov av pengarna och är rädd att inte vara den som de ringer först nästa gång.

Imponerande när man betänker att det var just med så stora (och ännu större) personliga insatser som alla förbättringar för arbetare tillkommit. Vem hade vågat och orkat engagera sig för sådant idag?

Vad jag vet om energier?

| | Comments (0)

I en kommentar till ett tidigare inlägg blev jag ombedd att skriva allt jag vet om energier. Det var en tuff uppgift och samtidigt lätt eftersom jag känner att jag kan skriva att jag inte vet ett skit om energier.

Min uppfattning om energi är att det är energi som är liv.
För att leva behöver jag göra saker. Ju mer jag gör desto mer känner jag att jag lever. Och desto nöjdare och gladare blir jag. Till en viss gräns. Energin är i ett kretslopp där den behöver påfyllning för att inte uttömmas. Men jag misstänker också att det finns ett flöde av energi som på något sätt går i en viss riktning och när man gör våld på sig själv och satsar det i en annan riktning så känner man sig snabbare kraftlös, som att gå i motvind. Att vara i det här flödet har kallats för flow (ett begrepp i Mihály Csíkszentmihályis produktion), det skulle jag vilja läsa mer om...

När en människa tar mer än han/hon ger och då kan man riktigt känna hur energin tas ifrån en. Och samma sak när men hamnar i närheten av en som väljer att lyfta fram allt negativt i tillvaron, då är det svårt att känna källan till sin egen livskraft och livsglädje, energi. Där behöver man välja vilja människor man vill omge sig med och se att de val av intryck som vi gör styr hur vi upplever och riktar vår egen energi. Människan är en social varelse, vi påverkar och påverkas av varandra och blir som vi umgås. Att omge sig med positiva människor gör att man lär sig känna igen sin egen energi och att använda den. Det är ett skönt sätt att leva.

En annan tanke jag har, som jag inte riktigt kan säga är min uppfattning eftersom jag ännu inte är fullt tillfreds med den, är att energi är något som förenar alla, kanske som tanken om Gud och/eller en världssjäl. Det som skiljer levande och döda är att de levande har en kropp som ett instrument för att förvalta och kanalisera sin energi. Vad de döda gör med sin energi är förstås ett stort frågetecken, men allt för många har upplevt olika typer av närvaro för att det skall kunna gå att bortse från att det kan finnas energier av det här slaget.

Samma sak kan man känna med den klassiska "luften är fri"-vinkningen som stör en eller att det stör att någon ställer sig lite för nära, det är något fält där som vi upplever som ett eget revir trots att vi egentligen rent logiskt skulle kunna samla ihop oss inom våra kroppar. Detta antyder att vi påverkas av det som är runt omkring oss. Inom Feng Shui pratas en hel del om att skapa miljöer som ger oss harmoni och som frigör energier så att vi inte behöver lägga dem på skitsaker. I sin enklaste form kan vi konstatera att det tar energi att leta efter nycklarna varje morgon, en energi som vi kan spara och lägga på annat som är viktigare för oss genom att skapa en plats för nycklarna där vi alltid vet att vi kan hitta dem. I sin mer avancerade form så är det mycket olika symboler som skall stärka olika delar av vårt liv, t.ex. kärleken, ekonomin och den personliga utvecklingen.

Som alltid är det svårt att veta om det fungerar eller inte eftersom man aldrig kan veta vad som skulle hänt om man inte gjort en förändring av sitt hem eller liv. En sak är dock vetenskapligt bevisad, placeboeffekten. Om du möblerar om ditt hem så att du trivs bättre så är det troligt att du känner kraft att ta itu med andra problem än att irritera dig på att behöva runda en soffa för att komma fram till en annan del av rummet eller vad det nu kan vara.

Jag tror också mycket på riter.
Jag vet inte vad som verkligen fungerar, men jag vet att det i mitt liv ibland varit en del tankar som bara gått på repeat och som inte varit sunda för mig. En rit som att skriva dem på en lapp och bränna upp lappen är ett sätt att inför sig själv sätta ner foten. Inte bara börja älta om att en förändring är önskvärd utan med handling börja gå i rätt riktning med ett bestämt inledande steg för att hjälpa sig själv till den viljekraft det tar att förändra något. En rit kan också vara mycket mycket vardagligare, som att bestämma att man skall inleda måltiden med tre djupa andetag för att grunda sin egen närvaro i nuet och vara uppmärksam på sina sinnen och känna både smak och mättnad. (läs mer om närvaro i nuet i Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer ditt liv)

Energi är också en fråga om makt. Var och en har sin energi i sin hand, men den som kan förstärka sin energi kan få mer makt. Slavhandeln gjorde vad den gjorde för balansen i världsekonomin, människans tämjande av hästen gav hästkrafternas hjälp liksom ångmaskinen, oljan ger också energi, antalet anställda, antalet väljare. Hur mycket energi man har med sig och hur den går att rikta påverkar hur långt man kan gå.

Det är på ett ungefär vad jag vet och vad jag tror om energier.

På ett bibliotek nära dej...

| | Comments (0)

På en del ställen är biblioteket fritidsgården.
Det är Ok om man vill läsa, leta böcker ta det lugnt och bläddra i en tidning.
Det är mindre ok om det handlar om att bara hänga, tuffa sig inför kompisarna, småbråka, kasta saker på varandra.

Och mitt i allt detta står jag.
Jag blir plötsligt väldigt liten, när jag borde bli väldigt stor.
Jag blir där och då, tjejen som själv inte vågar mig till fritidsgården för att det är där tuffingarna verkar hänga.
Jag biter om någonting som skulle kunna vara gråt medan jag tröstlöst säger ifrån och möts av kaxighet. Grabbar som skall göra sig roliga inför varandra, på min bekostnad.

Och det går inte.
Det blir inget bibliotek för någon, om detta blir ok för dem.
Jag får ringa efter jourfolk från Brottsförebyggande rådet.
De pratar med dem och får med dem ut ur biblioteket.

Jag känner mig kass,
även om detta med väktarskap inte var det som avgjorde mitt yrkesval.
Jag fick prata av mig med en kollega,
känner hur det bränner i mig av frustration och antar att ansiktet är högrött av återhållen vilja att ta den ena och slå den andre med.

"Ingen kan detta, så känn det inte personligt.
Det är en arbetsmiljöfråga
och en samhällsfråga
."

Jag vet, men hur skall man låta bli att vara personligt engagerad i att det samhälle man lever i inte fungerar på det enda sätt man förstår hur man kan känna framtidstro med...

Mör i skalpen

| | Comments (0)

Nu har jag drömt sådär mycket igen. Starka saker som känns symboliska, men som jag inte vet riktigt hur jag skall uttyda. Sådant där kan verkligen sätta griller i huvudet på mig! Visserligen inte utan att det även ger en skjuss åt min personliga utveckling, men ändå ett extra arbete som jag får - utöver alla andra saker jag behöver hålla fokus på just nu.

Som en karamell som växer i munnen och börjar kräva min uppmärksamhet.

LÄgesrapport från ett uppsatsskrivande

| | Comments (0)

Det är tråkigt att undersöka.
Det roliga är att läsa och skriva.

Demokrati

| | Comments (0)

Vi säger ofta att vi lever i en demokrati.
Vi talar om rösträtt, om frihet att organisera oss, mötas, yttra oss och opinionsbilda. Men ofta talar vi inte alls om demokratin mer än som en floskel och det har jag länge sett som ett stort hot mot vårt samhällssystem.

För demokratin är ett system som fodrar diskussion.
Alla röster behöver höras för att vi alla tillsammans skall kunna upprätthålla den kör som sjunger fram vårt samhälles utveckling, visioner och identiteter. En viktig del i detta är alltså att kunna samtala och diskutera och jag ser flera tecken på att det inte fungerar:

- När såg man sist en politisk debatt där politiker mötte varandra snarare än försökte ta poänger genom att ignorera vad den andra säger och få sagt sitt eget, alternativt drämma till med de tröttsamma bisatserna om att man i alla fall inte är lika kass som sin motståndare?

- De politiska valdebatterna handlar om att VINNA röster, vinna makt, plocka opinionspoäng. Inte särskilt ofta om att visa att här står jag med båda fötterna på jorden, har du liknande uppfattning så kanske vi tillsammans kan åstadkomma det vi brinner för och har du en annan så är det också ok, men då kan jag inte vara din representant.

- Men det är förstås inte bara på den här nivån problemet finns. Journalisterna som skall informera och granska vill hudflänga snarare än visa på att vi alla är människor som kan finna gemenskaper, visioner och framtidstro. Som att det vore fult att vara lycklig och intelligent att vara ohämmat kritisk och man undrar vad det är för tillkortakommanden som de känner att de ständigt måste kompensera sig för genom att medvetet välja att missförstå och tolka allt som sägs till dess nackdel. Denna yrkesgrupp som har en så viktig del för opinionsbildningen har blivit hyenor och gamar och förvandlat vår framtidstro till ett kadaver att sadistiskt sätta tänderna i. Hur skall vi kunna bygga något tillsammans när vi inte längre litar på varandra? Och hela den värderingen ger rundgång in i politiken där de som representerar oss också föraktar oss och betraktar oss som smitare och parasiter på den samhällskropp som de själva utgör kronan av.

- Problemet är förstås inte bara på denna nivå. Jag menar, vad är detta med friskolor? Visst är det bra att vi kan sätta våra barn i en skola med en pedagogik och personal som mest gynnar den enskilda indvidien. Men tanken att samla alla med en viss religion eller poltisk uppfattning i en skola redan från barnsben är inget annat än ett uppbrott från den demokratitanke som finns som text i våra läroplaner, men som är omöjliga att genomföra om alla i gruppen redan tycker lika. Hur skall man då lära sig respektera olikhet? Hur skall man då lära sig hantera nackdelarna man kan känna med en demokrati de gånger man hamnar i en minoritetssituation? osv osv

- Ja, redan i skolan börjar det. Ingen vill sitta i skolrådet. Varför känner inte alla att de är värdefulla nog att kunna tillföra något, stolta över att ha sina kompisars förtroende?

- Ett kritiskt moment i demokratin är att det finns en minoritet som blir överkörd. Det kräver starka känslor av förtroende för att acceptera det gång efter annan. Och förvaltas inte det förtroendet så finns inte demokratin längre. Och människor finner andra vägar för att få sin vilja igenom. Kanske kan Sverige vara ett bra exempel där. De borgerliga har varit i minoritet en stor del av det senaste seklet. Kapitalet har föraktats, högerspöket har varit en antikrist-symbol för dem som trott på andra värderingar. Så plötligt kan vi se att det ändå inte gått att köra över kapitalet hur mycket man än har försökt. Nu har vi fortfarande en vänsterregering, men det hindrar inte att det är kapitalet som råder. Inte en enda sak kan regeringen säga detta får kosta i pengar för vi får igen det i medborgarkänsla, framtidstro och folkhälsotal och det prioriterar vi före inflation och Världsbanks-BNP-rankningar.

- Makten finns inte längre hos folket i den bemärkelse som vi försökt grundlagsskydda, den finns i globala system som vi inte kan överblicka eller kontrollera. Eller ens förstå.

- Demokrati är också ett ineffektivt system. Samtal tar tid, kompromisser tar tid. Och vi upplever tid som en lika stor bristvara som pengar, trots att tid är det enda som vi alla föds med här på jorden och även om ingen av oss vet hur mycket tid vi har så har vi alla ett nu att använda oss av, och försöka göra det bästa vi kan av.

- Demokratin är ett relativt nytt samhällssystem och det bygger på stora värderingar. Saker som att inte hålla med, men ändå slåss för rätten att tycka något. Hur många av oss är egentligen beredda att slåss för att nazister skall få demonstrationsrätt? De flesta av oss accepterar det väl i bristen på alternativa sätt att behandla människor med en åsikt man inte sympatiserar med.

Allt det här är gammal skåpmat i min rädsla för att demokratin kräver ett mänskligt storsinne av oss, som vi inte alltid besitter. Idag kan ännu en frågeställning upp i frågan. Kan det demokratiska samhället finnas i ett land när världen är så globaliserad?

När kommunismen var på toppen av sin revolutionära framtidstro så handlade det om att den skulle spridas till hela världen för att det skulle bli gott att leva överallt, åt var och en efter dennes behov osv. På samma sätt som kristendomen ber sina lärljungar att gå ut och frälsa hela världen. Nu har ju ingen av dessa tankesystem vunnit hela världen och när det gäller kommunismen så slogs den tillbaka i Tyskland och Ryssland blev ganska ensamt och Stalin vidareutvecklade/ändrade ideologin så att det skulle räcka att ha socialim i ett land. Det behövde då skyddas från andra länders inflytande. Och vi vet alla vad det ledde till och hur det fungerade (och inte fungerade i längden). Kanske är det på samma sätt med demokratin. Vi har trott att vi kan ha den i ett land. Vi har trott det så starkt att vi varit nöjda med lösningen även om vi trycker på andra länder för att följa vårt exempel så bygger samhället på samma sätt som Sovjetunionen gjorde på en uppsättning församlingar på olika lokala nivåer som en avgränsad del av mänskligheten har rösträtt till och en övergripande nivå. Skillnaden dock att vår övergripande nivå försökt grundlagsskydda rätten för folk att samlas oavsett om de tycker som jag eller inte.

Nu har Sverigedemokraterna startat en insamling av nya Muhammed-bilder. Inte så lite provokativt. Och vår utrikesminister hörs på radio på morgonen då hon säger att vi alla svenskar utsätts för risk i och med detta. I tidningen kan man läsa att det utlovats 100kilo guld till den som tar kål på en dansk. Och jag kan bara tolka det på ett sätt, med två förgreningar:

- Våra grundlagsskyddade demokratiska grundpelare betyder ingenting eftersom det vi gör i Sverige inte bara påverkar dem som är innanför vårt lands demokratiska system. Vårt samhälle kan inte skydda oss från andra människors åtgärder. Grundlagarna upprättades för att skydda oss från en åsiktskontrollerande statsmakt, det är inte det vi främst behöver skydda oss mot just i dessa "Muhammeddagar" (men också det är ett minne blott eftersom vi vet att åsikter registrerats i Sverige och människor bevakats utifrån de åsikter de ansetts ha, och att vi nu går mot en större frihet för staten att avlyssna våra samtal och läsa vår post)

- Jag kommer aldrig vara beredd att slåss för att nån skall få uttrycka sig så klumpigt och respektlöst som Sverigedemokraterna gjort. Jag är kanske ingen demokrat, även om jag väldigt gärna vill eftersom jag tycker att det är ett fullkomligt fantastiskt ideal.

Det sistnämnda tvekar jag lite inför eftersom jag ändå med en viss sorg som jag ser att staten faktiskt gjort vad den kunnat för att tysta det som Sverigedemokraterna gjort. Är det redan ett faktum är det de ickedemokratiska krafterna som lyckats? Vägvalen som västvärlden gjort efter 11/9 har variot direkt förödande och för varje dag vinner odemokratin allt mer mark, har de också en vilja att gå ut och göra alla till sina lärljungar?

Det är också olyckligt att odemokratin så ofta på senare år fått bära samma klädnad som Islam i så mångas ögon. Jag önskar att demokratiskt sinnade muslimer världen över inser behovet av en annan bild av deras kultur och engagerar sig för att hjälpa västvärlden att få en mer nyanserad bild, möjligen med samma energi som de ickedemokratiska krafterna, men aldrig med samma medel. För det är det som är kuggen i demokratin, det är medlet som är målet, det finns inga rättfärdiganden...

Angående KU-förhören igen

| | Comments (0)

Som sagt så satt jag och tittade på KU-förhören av statssekreteraren Lars Danielsson en stund innan jag åkte till jobbet igår.

Han fick ett meddelande tidigt på morgonen där informationen:
Stor våg som svept med sig allt, 20 000 svenskar i området. Många befaras döda.

Det verkar dock inte som att detta gick in tillräckligt för att han skulle förstå vad det kunde innebära. Och föra informationen vidare.

Det ÄR svårt att ta in fortfarande tycker jag, även om man nu vet mer om vad som hände och vilka konsekvenser det fick. Vem kan tro sina ögon när det händer något så osannolika att vi över huvud taget inte kan relatera till vad det egentligen handlar om. Det enda tillfälle som jag hade hört talas om tidigare var när Moses hjälpte folk över Röda havet. Då drog sig först vattnet bort och sedan sköljde det tillbaka in över en hel armé av människor som alla strök med, men det där är ju så långt borta att det är mer av myt än av historia. (även om forskare kunnat koppla händelsen till ett stort vulkanutbrott i Medelhavet som torde kunna ha haft just den i Bibeln nämnda effekten på havet).

Det är intressant att se vad en människa gör när han/hon inte kan tro sina ögon. I det här fallet så gick mannen ifråga till andra medier och försökte få en samlad bild. Litade inte till det som fanns svart på vitt utan försökte vinna ytterligare klarhet genom att så att säga spä ut informationen med annan information, kanske en mer allmän sådan som inte var lika relevant i yrkesutövningen, men kanske också bilder som förstärkte möjligheten att relatera, föreställa sig och därigenom möjliggöra att ta till sig de fakta man har.

I mina ögon är tsunamin fortfarande så osannolik att det nästan inte kan ha hänt (för att använda Tage Danielssons ord om Harrisburg), det hemska och sorgliga är att det faktiskt hände. Och att det drabbade väldigt många människor på ett obeskrivligt hårt sätt.

Jag är helt med på att vi skall ha en krisberedskap som fungerar snabbt och effektivt i Sverige. Det jag inte riktigt förstår - men som kanske andra förstår bättre (dock verkar dessa andra inte sitta i regeringsställning) - är hur man kan undgå problemet med den mänskliga egenskapen att inte vilja/förmå ta in att något katastrofalt stort hemskt och förvirrande händer. Man säger ofta att hoppet är det sista som lämnar människan, hoppet om att det inte är så hemskt egentligen eller strax kommer dyka upp en sol bakom molnen som värmer allt som känts hårt och kallt och tröstlöst. Kanske är behövet av kontroll det näst sista som lämnar en människa. Och den som larmar och drar igång ett krismaskineri har visat att han/hon inte kände att det fanns kontroll över läget, att det fanns en rädsla för att det inte skulle lösa sig. Den rädslan är långt ifrån det ledarskap som kliver in och löser. Ibland är det den som råder. Det är förlamande och ibland helt förödande.

Skor jag inte vill vara i

| | Comments (0)

Angående begreppet att vara i någons skor...

... så vill jag efter att ha kikat lite på KU-förhören meddela att jag hellre går i sandaler resten av livet än är i någon av de utfrågades skor.

Imorses kändes det som domedagen.
Tänk att det känns så svårt att alla handlingar har konsekvenser och att kunna stå för att man aldrig är perfekt i de bedömningarna, och att man ibland inte ens bedömmer situationen utan bara kör på efter gamla rutiner och hjulspår.

Och lika svårt att det aldrig går att utkräva någonting ogjort, eller gjort annorlunda och bättre. Allt är som det är och jag funderar på hur man lär sig på det man varit med om. Och hur man vet att det är rätt lärdom man dragit.

Klippdockor

| | Comments (0)

Efter att ha hittat det här programmet via Flaskposten så drar jag mig till minnes det värsta slagsmål jag någonsin varit inblandad i. Det är klippdockrelaterat och stod mellan mig och min bror. Det var oerhört läskigt för det var så på liv och död och jag var rädd. Rädd för att jag inte visste ingen var hemma och kunde avsluta det som vår aggressivitet lett oss in i. Jag tror att både jag och brorsan båda två var lika arga som rädda. Vi hade inte förmågan att avsluta det som väckts och det vi påbörjat.

Och när jag tänker på vad ett avrivet ben på min Mats Wilander-klippdocka ledde till den gången, så får jag en annan förståelse för vad ett kränkande av något ännu heligare kan väcka inom en människa.

Efteråt skämdes jag för mamma fick klippa bort det tuggummi som jag tryckt in i hårbotten på min bror. Och jag tror att han skämdes för att ett smycke som jag hade gått sönder. Men detta var mer än 20 år sedan och vi är vänner idag.

Lite humör

| | Comments (0)

På radion häromdagen berättade en journalist att det var mycket annorlunda att arbeta i Kina. Vem man än frågade och vad man än frågade om så ansåg de intervjuade att allt var bra, även om de i praktiken gjorde något helt annat. Det var lättare i Sverige, menade han, här gnäller alla lite till mans och som journalist kan man alltid hitta något att lyfta upp.

På tv häromdagen fick man se hur annhöriga till offren i färjekatastrofen på Röda Havet demolerade rederiets kontor. Och det kändes främmande, men ändå befriande att verkligen handfast göra någonting. En stark kontrast till hur vi i Sverige hanterat missnöjet med kommissionen efter Estonia och/eller myndihetsutövningen i samband med tsunamin. Nästan inspirerande att inte bara gnälla utan verkligen kavla upp ärmarna och ta sin känsla på allvar.

Reaktionerna med folkmassor som bränner danska flaggor känns också främmande, men mer skrämmande än främmande. Det är så långt ifrån att söka samtal, respekt och förståelse, och så mycket rent utlevande av ilska. Det måste vara en fantastisk extatisk känsla att vara i, men totalt förödande oresonnabelt att komma ivägen för.

I slutändan är jag ändå inne på att min kultur känns helt rätt för mig.
Inte ett helt otippat resultat, förstås!

En oral dag

| | Comments (0)

Idag är det en sån där dag då det är som förgjort att få någonting att fungera sålänge jag inte stoppar något i munnen. Ett par nötter medan jag tänker och det funkar, när de är slut måste jag öppna och stänga alla skåpdörrar jag har på jakt efter det där NÅGOT som jag tror skall få mig tillfredsställd och effektiv.

Jag tror helt enkelt inte att jag kan bli tillfreds och effektiv idag.
Undrar hur mycket jag hinner knappra i mig innan jag ger upp...

Alternativa vägar

| | Comments (0)

Alternativa vägar som inte är vetenskapligt bevisa kan vara som röda skynken för en del. Som om det aldrig funnits en tid då det inte var vetenskapligt bevisat att jorden är rund.

Den där skeptisismen mot alternativa synsätt är förstås sund, men man behöver inte se en person som är lika skeptisk mot det den akademiska världens synsätt som mindre sund, eller rent av som farligt.

I en demokrati, likväl som i ett vetenskapligt samtal behöver frågor få utrymme att ställas. Att alla infallsvinklar bidrar till en visare bild av helheten. Skyfflar man alltid de obekväma frågorna under mattan så kommer man heller inte att märka när ens teorier slutar hålla.

Därför är det lite intressant med reaktioner som dem mot Sanna Ehdin och andra som söker svar på hur vi skapar hälsa snarare än botar sjuka eller som i det aktuella fallet mot Dr Dahlquist.

Det sistnämnda inte minst intressant som jag vet att Rössner inte lyckas med alla sina patienter, jag känner en av dem som fått Rössner villrådig för att inte hans teorier "biter". Och jag vet också att det är undflyende svar som bemöter frågan från överviktiga som skall påbörja en behandling på kliniken om huruvida de kommer att gå ner i vikt med deras metoder. 10% viktnedgång är en hälsovinst säger de. Och såklart skall man inte se det i alltför mycket allt eller inget (svart/vitt) men man kan ändå tänka sig att den som vill satsa på en viktnedgång gärna vill komma ner i ett BMI närmare de 30, snarare än att gå ner från 150kg till 135.

Nåväl, med allt det där i bakfickan sökte jag lite information om yogi-te som jag dricker för att det är gott som bara den, men också har hört är bra på något sätt. Jag hittade en sida om yogi-te och via den fick jag länken om kolesterol som presenterar information på ett sätt som låter trovärdigt och vetenskapligt (om än lite taskigt översatt). Den forskarens böcker verkar inte finnas på svenska bibliotek, men jag fann ett par hos Library of Congress.

Och så till frågan. Nu kan jag ju inte riktigt läsa de här böckerna eller sätta mig in i de undersökningar som ligger till grund för hans tes, att vatten löser "kolesterolproblemet" lika bra som medicin. MEN, vad jag KAN göra är att vara källkritisk. Det vill säga, fråga mig vem som är tendensiös.

Nu vet jag väldigt lite om F. Batmanghelidj, det KAN ju hända att han är en fanatisk människa med livsmål att krossa kolesterolmedicintillverkare. Och så vill man väl gärna placera den här typen av människor och alternativfinnare, långt ut i periferin - gärna lite sjukligt konspirationsteoretiskt lagda...

Men kanske är det troligare att de som tillverkar medicin vill fortsätta sälja den, helst sponsrar forskning som ställer frågor som jämför olika mediciner och/eller visar på den egna produktens välgörande effekter? Det är INTE troligt att medicinbranschen skulle ge sig in i någon omfattande sponsring av forskning kring hur man kan göra och leva för att inte behöva använda medicin.

Det är så lätt att dra slutsatsen att bara för att det finns mycket information i en viss riktning så är det i sig ett tecken på att det är sant. I själva verker finns det många som kan vinna på att föra ut en information med en modifierad sanning, medan få vinner på att sprida information om att så här kan du göra samma sak gratis.

Och medan en del kämpar för att det skall göras studier som kan hjälpa människor i den riktning de själva upplevt att de kunnat hjälpa sig själva, så ges forskningsanslag till forskning så som till exempel sambandet mellan längd och utbildningslängd hos män. Allvarligt talat, vad ÄR detta!? Skall vi alla begravas i dumhet? Det finns statistiska samband mellan storkpopulation och barnafödande också, men inte tar vi till den gemensamma kassan för att ge forskaranslag till att utreda om inte barn kommer med storken...än.

Om informationskompetens

| | Comments (0)

Till min lista över att läsa vid tillfälle
aderar jag
det här temanumret om informationskompetens.

Läsa böcker

| | Comments (0)

Jag har tänkt föra lite protokoll över de böcker jag läser.
Jag har fått för mig att jag inte läser någon skönlitteratur, men kanske slinker det igenom en och annan ändå...?

En fackbok som ligger på nattduksbordet, som jag försöker dra ut på eftersom den ger en del spännande infallsvinklar, är Vem är det som bestämmer ditt liv? av Åsa Nilsonne.

När det gäller facklitteratur så tänkte jag inte lista dem i högerspalt.

Hittills i år har det varit mest böcker om vikt, och hur kul är det att skylta med? Så fort jag får tillfälle skall jag kika på den här på det temat (tips tack till Fettskrämd).