Nu e hon klippt!
Jag var inte riktigt säker på att jag verkligen ville när jag gick till frisören.
Men jag vet att jag har velat det länge egentligen.
Kände mig busig och modig när ca 15 cm hår föll till marken.
Jag har ännu inte haft tid att kritiskt stå och dra i mina hårtestar framför spegeln, men det KÄNNS bra.
Frisören tyckte nog att jag var ett under av oengagemang, särskilt när jag sa att jag önskar att man kunde klippa sig en gång om året och att man sedan inte skulle behöva bry sig på dett tag. Hon frågade också om jag brukade fixa mycket med håret. Så lite som möjligt! sa jag som inte ens alltid drar en kam igenom det efter tvätten.
ha, ha. Jag har en kansla av att de tar det personligt, eller som ett hansynslost pahopp pa deras yrkeskar, nar man sager att man inte ger haret forsta prioritet. Nar jag klippte mig i borjan av Januari var vi inte overrens om langden. Jag insisterade pa att fa det lite-for-kort-for-att-vara-snyggt for det vaxer som ogras och skulle bli perfekt om en manad i alla fall. "Ja, sa klarar jag mig tills jag kommer hit nasta gang, om ett halvar, ett ar sadar."
Frisoren gav mig en san dar blick och tystnade...
Kanns som att jag har viktigare saker i livet att agna mig at an haret!