Lite märkligt...

Jag har kommit iväg och tränat bra iår och kosten håller sig hyfsat som jag vill.
Det har varit intressant att notera hur snabbt jag märkt hur dåligt jag mår.

Som i helgen när vi var bjudna på middag, det var gott på alla sätt och vis och trevligt gemytligt sällskap att vara sig själv i... men jag lyckades inte säga att jag gärna ville ha vatten att dricka. Så att jag kunde bli otörstig av vattnet och njuta av vinet. Istället blev det en del vinsmuttande. Och jag kände mig helt uttorkad på natten och hade svårt att sova. Kroppen hade hamnat i tydlig obalans.

Idag skulle jag luncha med en svägerska.
Pasta? Tja, de hade visserligen inte fullkornspasta som jag frågat om, men varför vara kinkig? Det var länge sedan jag åt pasta så det borde ju inte skada när det inte är en vana. När maten kom var det både vitpasta och dessutom var brödet till vitt som snö. Jag kan inte säga att det inte var gott. Det är ju heller inte det som var problemet... Men ärligt talat så mådde jag inte bra efteråt, som om hela systemet rusade.

Kan det verkligen ha gått så snabbt för kroppen att glatt lita på att jag skall ge den balans?
Hur mycket har jag egentligen påvekats av att ha måttligt sunda kostvanor. De har ju inte varit helt förfallna på många år nu, men så här skärpta har mina sinnen inte varit så att jag rent fysiskt har känt om jag ätit något som kroppen gör "tummen upp" eller "tummen ner" för.