Låst läge, och dess nyckel

Har ni varit med om att någon gång ha gjort fel mot en annan människa? Prioriterat ner den som ni vill prioritera upp? Avvisat den som du egentligen vill skall veta att du älskar?

Vad gör man sedan då?

Är det be om ursäkt man borde göra då?

Och när det gått lång tid...
... Fortfarande är det en ursäkt som måste till...

Varför har jag låtit det gå så lång tid?

Det känns som att personen ifråga kanske inte bryr sig,
men för mig har det blivit en skuld som låst hela relationen.
När jag ser personen ifråga, måste jag se mig själv och det jag gjorde i vitögat och det gör ont.

Varför låser man till en relation man längtar efter att utveckla på det här sättet?

Är det detta som är kristendomens förlåtelse-budskap?
Man måste försonas/förlåta med sig själv för att kunna leva fritt och sunt tillsammans med sina medmänniskor.