"En minnesvärd fantasi"

Är rubriken som William Blake satt på följande stycke:

"En gång såg jag en Djävul i en eldsflamma resa sig framför en Ängel som satt på ett moln, och Djävulen yttrade dessa ord:

'Att tillbedja Gud är: att vörda hans gåvor i andra människor, var och en efter hennes egenart, och att älska de största bland människor mest: de som avundas eller smädar stora människor hatar Gud; ty det finns inte någon annan Gud.'

När Ängeln hörde detta, blev han nästan blå, men han behärskade sig och blev gul & slutligen vit, skär & leende samt svarade:
'Ni Avgudadyrkare, är icke Gud en? & är han icke synlig i Jesus Kristus? och har icke Jesus Kristus stadfäst de tio budordens lag? och äro icke alla andra människor dårar, syndare & ett intet?'

Djävulen svarade: ' Stöt en dåre i en mortel med vetekorn, ändå skall hans dårskap inte stötas ur honom; om Jesus Kristus är den största av människor, bör du då älska honom högst av allt; hör nu på vilket sätt han har bekräftat de tio budordens lag: hånade han inte sabbaten och därmed också sabbatens Gud? mördade dem som mördade för hans skull? avvände lagen från äktenskapsbryterskan? stal av andras möda för att försörja sig själv? bar falsk vittnesbörd när han underlät att försvara sig inför Pilatus? hyste begär då han bad för sina lärljungar, och då han bjöd dem skudda stoftet av sina fötter inför sådana som vägrade dem härbärge? Jag säger dig, ingen dygd kan finnas, utan att man bryter mot dessa tio bud. Jesus var den fullkomliga dygden och handlade utifrån sin ingivelse, inte efter regler.' "