en Hårdag
Av min långhårighet.
Jag skall klippa mig.
Jag vet jag vet, jag brukar alltid ha långt hår när jag har pojkvän och klippa av det när jag är singel. Men jag tänkte att jag skulle försöka vara mig själv rakt igenom i den här relationen...
Plus - får jag erkänna - att långhårigheten ingår i projektet fin-håruppsättning-på-bröllopsdagen alternativt gulliga-pippi-tofsar-till-gravidmagen. Och inget av dessa projekt är aktuella så varför inte kasta loss lite. Mitt hår växer som ogräs så det hinner växa ut igen på en två tre år om det skulle behövas. Men vem vet... jag kanske kommer på att man kan göra både det ena och det andra utan det långa håret som tillbehör.
Till saken hör förstås också att pojkvänner brukar vara knäsvaga för långt hår. Det är nått kvinnligt i det. Men Linda-Hamilton-i-T2 i all ära, det finns många kvinnliga förebilder med kortare kalufs. Det är osäkert om könet sitter i håret.
Allt detta till trots...
Håret har aldrig sett snyggare ut än just nu.
Jag har precis gjort detsamma. Nar jag var hemma i julas var jag hos min favoritfrisor och kapade. Han ar billig och jattebra, till skillnad mot har dar jag inte hittat nagon under 300 spann och da verkar de ratt mediokra! (Dessutom ar jag livradd for att de ska klippa mig efter modet har! Brrr.) Sa nu kan det fa vaxa ohammat i ett halvar/ ett ar till...
Hur blev det?
Ja... det är idag som jag hade min klipptid, men så ringde de och frågade om jag kunde jobba. Och det är klart att jag prioriterar det. Så nu måste jag avboka tiden.
Är det ett tecken? :)