Att välja det svåra

Jag har noterat två saker hos mig själv de gångna dagarna:

- Jag väljer oftast att alltför snabbt öka svårighetsgrad, vilket gör att jag istället för att nöja mig ett tag på en medelnivå och känna mig stark och stolt snabbt utsätter mig för att inte klara av saker vilket får mig att känna mig värdelös.

- Jag stannar sällan upp och njuter i nuet, istället försöker jag överblicka hela sammanhanget. Vilket får mig att rastlöst undra kring när nästa steg kommer att tas, och om jag inte EGENTLIGEN redan borde ha hunnit längre. Detta sätt att tänka gör dels att jag känner mig värdelös och dels att jag faktiskt ÄR värdelös eftersom jag inte kan koncentrera mig på en sak i taget och få dem gjorda.

Jag vet inte hur jag skall hantera den här nya kunskapen om mig själv, för jag vill inte att det skall vara som det är. Jag ser att det för mig till en helt felaktig självbild. Den som andra inte ser, men som jag själv känner och trycker ner mig själv med. Att bli medveten är första steget sägs det och nu hoppas jag bara att jag skall kunna le åt/med mig själv när dessa tankar drar iväg med mig och att jag på så vis kan kombinera en acceptans OCH en förändring av det här beteendet.