January 2006 Archives

Bibliotek slash rockband

| | Comments (0)

"Bono – in U2 – once stated the difference between a pop band and a rock band that when the pop band is pleased the rock band is angry. When the pop band trolls on the rock band always is in search for something else, some alternatives to the present. That’s why we are a rock band. Not because we are generally ill-humoured but for the dimension in the dissatisfaction - of curiosity, discoveries, a pathos for improving the world. Pop bands are satisfied, rock bands wants to develop. That is a backbone, an attitude towards the world, a philosophy. Rock band or a library – makes no difference."

Citat från Norrköpings stadsbiblioteks webbplats (scrolla)

Drömmar som för ut på hal is?

| | Comments (0)

Är inne i en fas när jag drömmer mycket igen.
vad är detta med drömmar egentligen, vad kommer de ifrån och vad gör de med en?

Det känns konstigt att vakna bredvid mannen man älskar efter att just (i drömmen) ha idkat älskog med en annan. Jag har faktiskt ingen längtan efter någon annan man än den jag har i mitt liv och ändå... samtidigt som det känns skamligt med drömmen så längtar hela kroppen efter att sätta sig och leta upp en bild på mannen i drömmen för att få se honom le mot mig... igen...

... och jag misstänker att min bild av honom föralltid kommer att vara klädd i ett visst rosa skimmer - som jag inte hade där innan. Vad jag vet.

När jag gick på högstadiet och gymnasiet så var det just så här som det gick till när jag blev kär i någon. Jag drömde om någon på natten och sedan kunde jag inte låta bli att titta lite extra och dagdrömma vidare. I det här fallet så är det inte aktuellt. Dels är jag tokkär i en annan och dels är idrottsstjärnan jag drömde om inatt är inte särskilt tillgänglig som span i min vardag.

Minns plötsligt

| | Comments (0)

Sitter så här på kvällskvisten och minns plötsligt min dröm från i natt.
I den var det flera nära anhöriga som hade dött.
Jag vaknad till darrig inatt.
Skakad över det oåterkalleliga och över sådant jag inte gjort och som jag nu var tvungen att släppa taget om.

Jag har så svårt att släppa taget,
så lätt att nyfiket sträcka mig efter nyheter
och så fullt upp med allt och ingenting
och ständigt dessa ambitioner som jag tror leder framåt,
men som ofta bara lägger fällben.

Penisavund kan botas

| | Comments (0)

Vi som inte kan göra det IRL, har chansen här.

Ett beslut är taget

| | Comments (0)

Jag har varit arbetslös under hösten.
Det innebar för min del att jag gjorde ett försök att få ett jobb inom biblioteksvärlden här i Skåne. Jag har kommit så långt som till timinhopp och det har varit (är) jättekul. Men de där arbetsgivarna som jag sökt tjänst hos har allihop envisats med att meddela mig att tjänsten är tillsatt av annan sökande. Trist.

Samtidigt kan jag förstå det.
Jag har inga kontakter i Skåne som kan nappa på mig utifrån vad jag jobbat med tidigare. Och jag är inte klar med utbildningen vilket är en klar konkurrensnackdel.

Det känns lite märkligt eftersom jag i Stockholm kände att jag var bibliotekarie, och har jobbat på bibliotek sedan 2000, med yrket som huvudsaklig försörjning sedan 2002. Och nu känns det emellanåt som att jag bara är nytt blåbär i en främmande skog.

I vilket fall. Jobbsökandet har inte fungerat som önskat.
Och det innebär att jag inte kan räkna med att ha ett jobb för att försörja min utbildningstid. Som arbetslös får jag inte studera och därför så har jag nu satt ner foten i att plugga på heltid den här terminen. Och öka min konkurrenskraft!

Det känns bra.
Jag behöver bli klar med studierna.
Mycket för att kunna få jobb förstås,
men det är också...
... avgörande för min person och min utveckling.
Jag behöver åstadkomma något att känna mig stolt över.

Full fart framåt.

Prata väder

| | Comments (0)

Som jag kanske nämnt tidigare så är detta med blåst något jag kännt till tidigare, men som aldrig varit så påtagligt som det blivit sedan jag flyttade till Skåne. Här finns begreppet fyger (och t.o.m. google undrar om jag inte menar flyger, men det gör jag inte).

När jag åkte till jobbet igår var det först tre kilometer som kändes som en musikscen. Det var som rökmaskiner vid sidan av vägen och jag försökte undvika känslan av obehag och tänka mig att jag bara var hur cool som helst och rockade ut på scenen. Coolheten försvann när jag märkte att det frös på framrutan medan jag körde... på med mer fläkt och mer värme... och så lyckades jag häva det och vidga mitt synfält igen. Obehagligt.

På hemvägen hade snön som hela tiden blåst ut i strömmar över vägen bildat vad man i bästa fall kan kalla vägbulor. Rätt som det var medan man körde dök det upp stora korvar av snö på vägbanan. Ju längre ut i obygden jag kom desto mindre packade var de där vägbulorna. Nästan hemma såg jag framför mig en stor snöhög över hela vägen, med två hjulspår i, ca 20-30cm nedsjunkna. Det här går ju inte tänkte jag, men pågavännen hade berättat att när det där händer måste man tänka att det måste gå och bara ta fart rakt in. Det gjorde jag. Det gick bra. Väl hemma hade jag spänningshuvudvärk...

Idag åkte jag till jobbet två timmar efter att plogen passerat. Det var enmeters vallar vid vägkanten som det blåste ut snö från, det var inte längre någon cool rockscen utan mer "barna från frostmofjället"-känsla. Det mesta låg dock fortfarande vid sidan av vägen. ...tills jag kom upp på den stora (något större) vägen... där var det snö överallt och sträckan ner till stan var som en offpiståkning. Den var inte orörd, men det var inte heller mycket till väggrepp.

Det blir spännande att åka hem igen genom det skånska landsskapet.

Ett citat

| | Comments (0)

"Om politik är det möjligas konst, är politisk filosofi konsten att göra det skenbart omöjliga till politiskt möjligt",

skrev Hayek i "Frihetens grundvalar" (s 117).

Lite klarhet tack

| | Comments (0)

Idag hade jag velat ha klart och ljust väder, det hade nog kunnat ge mig den energi jag behöver. Istället känns det som att hjärnan sunkar igen och är lika grådimmig som vädret. Blä!

Hur skall jag hitta rätt humör?
Kanske får jag skita i humöret idag och försöka få nått gjort ändå... *revolutionerande tanke*

Att välja det svåra

| | Comments (0)

Jag har noterat två saker hos mig själv de gångna dagarna:

- Jag väljer oftast att alltför snabbt öka svårighetsgrad, vilket gör att jag istället för att nöja mig ett tag på en medelnivå och känna mig stark och stolt snabbt utsätter mig för att inte klara av saker vilket får mig att känna mig värdelös.

- Jag stannar sällan upp och njuter i nuet, istället försöker jag överblicka hela sammanhanget. Vilket får mig att rastlöst undra kring när nästa steg kommer att tas, och om jag inte EGENTLIGEN redan borde ha hunnit längre. Detta sätt att tänka gör dels att jag känner mig värdelös och dels att jag faktiskt ÄR värdelös eftersom jag inte kan koncentrera mig på en sak i taget och få dem gjorda.

Jag vet inte hur jag skall hantera den här nya kunskapen om mig själv, för jag vill inte att det skall vara som det är. Jag ser att det för mig till en helt felaktig självbild. Den som andra inte ser, men som jag själv känner och trycker ner mig själv med. Att bli medveten är första steget sägs det och nu hoppas jag bara att jag skall kunna le åt/med mig själv när dessa tankar drar iväg med mig och att jag på så vis kan kombinera en acceptans OCH en förändring av det här beteendet.

Gott och ont

| | Comments (0)

Visst handlar detta med kristendom mycket om ont och gott.
Att välja rätt.
Ära och hedra det ena och motstå frestelsen till det andra.
En kamp.

Ur den livskris som jag gick igenom för ett par år sedan fanns ett par trådar som jag fick nysta i för att finna någon lina tillräckligt stark för att kunna balansera vidare på genom livet:

- Att fortsätta tro på kärleken
- Att se en mening
- Att våga hålla något viktigt och heligt även om det kan skändas och såras
- Att finna ett lugn i frågan om gott och ont.

Det första var det jag fann vikten av först. Jag visste att det inte var mycket att hålla sig i, men jag bestämde mig för att göra det ändå. Att det var något jag VILLE göra i mitt liv. Om det är realistiskt eller inte övervägde jag inte. Jag vägrade mitt tvivel tillträde till det rummet på något sätt.

Att se en mening var svårare. Eftersom jag inte hade fotfäste i verkligheten riktigt, chocken dimmade mitt sinne och smärtan begränsade min sikt, så gick det inte att överblicka eller se någon mening alls. Jag tänkte att jag får ta ett steg i taget så kanske möjligen något visar sig ha mening med tiden. Och just så var det. Med allt som händer i ett liv, en dag, ett möte, så byggs en berättelse och den berättelsen är den tolkning där man själv sedan kan finna sin mening.

Nummer tre kämpar jag fortfarande med. Det handlar för mig mycket om att kunna stå för mig själv, utan att bry mig så mycket om vad andra tycker. Jag har märkt att jag lätt ursäktar mig och presenterar mig själv utifrån en försvarsställning. Jag utgår från att jag inte är möjlig att förstå och hålla med och det antagandet gör att jag kan känna mig aggressiv i mötet med andra för att jag ändå tycker att jag tycker vettiga saker.

Nummer fyra har varit en fråga som skvalpat runt en hel del. Det verkar idag som att alla försök att strukturera upp världen och människorna i ont och gott är av ondo. För det finns inga så enkla sanningar. Och ingenting är så entydigt antingen eller. Ibland måste man göra dumma saker för att bli fri att göra goda. Ibland vill man väl men lyckas inte. Ibland vill man illa och så blir det tillgodo för motparten. Detta med ont och gott är inget man som människa kan veta att man gör. Därför blir hela den tankemodellen totalt meningslös.

Enda meningen med den är att den är lätt att använda när man försöker lösa fråga 2 och 3. För detta med att det får konsekvenser om man gör dumheter och belöningar om man gör sitt bästa är så grundläggande i vår syn på oss själva som människor - att människor inte är något vi ÄR, utan något vi uppfostras till och socialiseras till att bli i mötet med andra människor.

Egentligen är det ganska märkligt att tro att människor inte vill må bra i sina relationer utan måste ha piska och morot på ett gudomligt plan för att världen över huvud taget skall fungera. Särskilt märkligt är det när vi samtidigt typ inte vågar döpa våra barn till något de kanske kan bli mobbade för eller när vi frågar våldtäktsoffer vad de haft på sig, i de fallen markerar vi tydligt att det krävs ett offer för att skapa en gärningsman, det finns ingen som medvetet/omedvetet gör fel.

Svårigheten med att avgöra vad som är gott och ont försöker vi strukturera upp genom att sätta upp tydliga regler. Regler som är mål för vårt varande, men som samtidigt blir dess gissel. Visst kan jag se en poäng med samtliga av 10 Guds bud, men det var väl inte för inte som Jesus skällde ut de bokstavstroende och menade på att reglerna inte skall följas på ett fanatiskt sätt, utan att man alltid måste betänka att man ibland måste bryta dem för att göra rätt. Det är väl lite som när vi skrattar åt nya lagar som stiftas i Sverige, de vill så väl och ombonar vår tillvaro, men likaväl som den tryggar tillvaron så finns det också alltid människor som kommer i kläm och dem som finner kryphål för att inte riktigt innefattas av reglerna även om man gör något förkastligt.

Om man menar att det goda är att göra välbefinnande saker för sig själv och sin omvärld så kan man fråga sig varför inte alla finner välbefinnande i samma saker och lever i fred och harmoni med varandra....

Samtidigt vet vi en hel del om att en del människor får andra tankar om hur man mår bra tillsammans med andra, särskilt efter åratal av fängelsehistoria och socialtjänst: känsla av utanförskap, frånvarande fäder, missbruk. Och ändå dömer vi hellre ut människor som monster för att särskilja dem från oss själva, än förändrar dessa missförhållanden... Gör inte det i så fall samhället till ett ont samhälle, som låter vissa klä skott för det som vi vet att neddragningar av fritidsgårdar mm leder till. Och samhället är ju VI, så om vi alla är onda, varför är det då någon mening att upprätthålla en bild av att vi vill väl? Och här tror jag att man är illa ute med den här ont-gott-kategoriseringen för den för oss in i att antingen blunda för sidor hos oss själva, som vi skulle må bättre av att bli erkända och att i värsta fall kategorisera oss själva som onda och genom det helt sluta känna mening med att göra sådant som vi mår bra av att göra.

Hela tankekonseptet är komplicerat och - som jag ser det - över gränsen till vad som är brukbart.

Låst läge, och dess nyckel

| | Comments (0)

Har ni varit med om att någon gång ha gjort fel mot en annan människa? Prioriterat ner den som ni vill prioritera upp? Avvisat den som du egentligen vill skall veta att du älskar?

Vad gör man sedan då?

Är det be om ursäkt man borde göra då?

Och när det gått lång tid...
... Fortfarande är det en ursäkt som måste till...

Varför har jag låtit det gå så lång tid?

Det känns som att personen ifråga kanske inte bryr sig,
men för mig har det blivit en skuld som låst hela relationen.
När jag ser personen ifråga, måste jag se mig själv och det jag gjorde i vitögat och det gör ont.

Varför låser man till en relation man längtar efter att utveckla på det här sättet?

Är det detta som är kristendomens förlåtelse-budskap?
Man måste försonas/förlåta med sig själv för att kunna leva fritt och sunt tillsammans med sina medmänniskor.

Tvåsamheten

| | Comments (0)

Det är komplicerat med tvåsamhet.
Man har sina föreställningar och tror sig känna den andre utifrån sig själv.
Och man kan ha ungefär hur fel som helst.
Det är svårt att vara ärlig, det är utpumpande att mötas när det innebär att utelämna sig själv med allt det man själv helst vill blunda för.

Och inget av det där handlar om det sexuella mötet.
Men det sexuella mötet är inte mycket lättare, för även där fungerar vi så olika som man och kvinna. Hur är det egentligen tänkt det där? Förmodligen med största varsamhet och genom att vi får utveckla vår mänsklighet till dess yttersta för att kunna möta och bemöta, ge och ta och få.

Eftersom det är så komplicerat mitt i allt som bara kan gå så virvlande lustfyllt lätt och få så omvälvande konsekvenser gör att man kan förstå behövet av att strukturera upp regler kring tvåsamheten och kring sexualiteten. Ingen vill bli sårad, utnyttjad eller vara osäker kring konsekvenserna av sina handlingar.

Men är inte detta att dra det väl mycket till sin spets.
Det kan vara bra att vi känner ödmjukhet och att vi känner stolthet,
men vad är skam bra för egentligen?

Och varför är det viktigt att döda nyfikenhet och lust? Är det inte det som är att leva?

Sicket öde...

| | Comments (0)

Hjelp!

| | Comments (0)

Som om det inte är nog svårt med skånskan...
Nu har jag dansktalande låntagare också.

Och än en gång önskar jag att jag kunde bättre danska,
jag skyller på att jag som 70-talist förknippar Danmark främst med solstollar och wienerbröd med chokolääääääääd i mitten.

Men Mordkommissionen, Von Trier och dansk film har sått ett andra frön...

Och varje gång jag besöker landet på andra sidan sundet inser jag att det finns så mycket mer!! Spännande tycker jag. Blahablaha tycker alla jag pratar med för Danmark är inte ett dugg exotiskt och räknas inte till "utomlands", alla verkar ha nån släkting där.

Tänka nytt

| | Comments (1)

Vi tänker 65 000 tankar per dygn.
95% av dem är ungefär samma som igår.
Detta enligt senaste numret av tidskriften Elle.

Det betyder 3250 nya tankar per dag.
Det är inte illa.
Det borde räcka för att föra en vidare och ständigt utvecklas.

Jobbet

| | Comments (0)

Eller THE WORK som Byron Katie kallar det bygger på detta med att vår personlighet bygger på den berättelse som vi skapar om oss själva. Den berättelsen som vi har med oss i grunden är fylld av olika föreställningar och förväntningar och hjärnan gör allt för att fortsätta sortera in nya intryck i den givna mallen och få historien att hålla. Det är plågsamt när den motbevisas och ibland kan vi då både veta och inte veta att vi är på fel väg. Ibland kan berättelsen bli en tragedi som gör vårt liv olyckligt och då kan vi behöva ompröva den. Och det är då som det är dags att göra övningen JOBBET (the work) som består av följande:

Skriv ner din övertygelse och fråga dig sedan:

1. Är det sant?
2. Kan jag verkligen veta att det är sant?
3. Hur reagerar jag när jag tänker den tanken? (hur känns det? Hur beter jag mig? Vad vinner jag på att behålla tanken?)
4. Vad skulle jag vara utan tanken?
Vänd tanken till motsatsen, tex: jag sårade honom - jag sårade honom inte Vänd den till dej själv, tex: han sårade mig - jag sårade mig själv På vilket sätt är vändningen lika sann eller sannare?

En sund själ i en sund kropp??

| | Comments (2)

Kunde slutat illa...

| | Comments (0)

Glömde bilsteroen på jobbet igår.
Blev ju tvungen att sjunga själv.
Det var otroligt kul.

Men jag blev hes och kände nån slags Tinnitus komma smygande,

en radio kan man skruva ner
- men livsglädje vill man gärna låta vara på högsta volym!

"En minnesvärd fantasi"

| | Comments (0)

Är rubriken som William Blake satt på följande stycke:

"En gång såg jag en Djävul i en eldsflamma resa sig framför en Ängel som satt på ett moln, och Djävulen yttrade dessa ord:

'Att tillbedja Gud är: att vörda hans gåvor i andra människor, var och en efter hennes egenart, och att älska de största bland människor mest: de som avundas eller smädar stora människor hatar Gud; ty det finns inte någon annan Gud.'

När Ängeln hörde detta, blev han nästan blå, men han behärskade sig och blev gul & slutligen vit, skär & leende samt svarade:
'Ni Avgudadyrkare, är icke Gud en? & är han icke synlig i Jesus Kristus? och har icke Jesus Kristus stadfäst de tio budordens lag? och äro icke alla andra människor dårar, syndare & ett intet?'

Djävulen svarade: ' Stöt en dåre i en mortel med vetekorn, ändå skall hans dårskap inte stötas ur honom; om Jesus Kristus är den största av människor, bör du då älska honom högst av allt; hör nu på vilket sätt han har bekräftat de tio budordens lag: hånade han inte sabbaten och därmed också sabbatens Gud? mördade dem som mördade för hans skull? avvände lagen från äktenskapsbryterskan? stal av andras möda för att försörja sig själv? bar falsk vittnesbörd när han underlät att försvara sig inför Pilatus? hyste begär då han bad för sina lärljungar, och då han bjöd dem skudda stoftet av sina fötter inför sådana som vägrade dem härbärge? Jag säger dig, ingen dygd kan finnas, utan att man bryter mot dessa tio bud. Jesus var den fullkomliga dygden och handlade utifrån sin ingivelse, inte efter regler.' "

Lite märkligt...

| | Comments (1)

Jag har kommit iväg och tränat bra iår och kosten håller sig hyfsat som jag vill.
Det har varit intressant att notera hur snabbt jag märkt hur dåligt jag mår.

Som i helgen när vi var bjudna på middag, det var gott på alla sätt och vis och trevligt gemytligt sällskap att vara sig själv i... men jag lyckades inte säga att jag gärna ville ha vatten att dricka. Så att jag kunde bli otörstig av vattnet och njuta av vinet. Istället blev det en del vinsmuttande. Och jag kände mig helt uttorkad på natten och hade svårt att sova. Kroppen hade hamnat i tydlig obalans.

Idag skulle jag luncha med en svägerska.
Pasta? Tja, de hade visserligen inte fullkornspasta som jag frågat om, men varför vara kinkig? Det var länge sedan jag åt pasta så det borde ju inte skada när det inte är en vana. När maten kom var det både vitpasta och dessutom var brödet till vitt som snö. Jag kan inte säga att det inte var gott. Det är ju heller inte det som var problemet... Men ärligt talat så mådde jag inte bra efteråt, som om hela systemet rusade.

Kan det verkligen ha gått så snabbt för kroppen att glatt lita på att jag skall ge den balans?
Hur mycket har jag egentligen påvekats av att ha måttligt sunda kostvanor. De har ju inte varit helt förfallna på många år nu, men så här skärpta har mina sinnen inte varit så att jag rent fysiskt har känt om jag ätit något som kroppen gör "tummen upp" eller "tummen ner" för.

Nu e hon klippt!

| | Comments (1)

Jag var inte riktigt säker på att jag verkligen ville när jag gick till frisören.
Men jag vet att jag har velat det länge egentligen.
Kände mig busig och modig när ca 15 cm hår föll till marken.

Jag har ännu inte haft tid att kritiskt stå och dra i mina hårtestar framför spegeln, men det KÄNNS bra.

Frisören tyckte nog att jag var ett under av oengagemang, särskilt när jag sa att jag önskar att man kunde klippa sig en gång om året och att man sedan inte skulle behöva bry sig på dett tag. Hon frågade också om jag brukade fixa mycket med håret. Så lite som möjligt! sa jag som inte ens alltid drar en kam igenom det efter tvätten.

Prestation och varande

| | Comments (0)

Vissa ögonblick vill man bara vila i föralltid.
Och så går det en hel minut och man känner hur man måste röra sig vidare.
Aktivitet är grundprincipen för allt levande, ända in i atomernas kärnor. Ändå vill man ibland så gärna hålla fast, hålla kvar - eller till och med återvända till de förnimmelser man haft ett kort ögonblick.

Pågavännens famn innan han gick till jobbet, med min nyvakna näsa mot den nytvättade t-shirten och en lagom aning dofta gott som passerade morgonkänsliga näsborrar för att sätta sig i knävecken. Typ sådana ögonblick.

Jag pratar gärna om att få vila i något.
Landa, komma i hamn. Trygg.
Som om jag var en båt ämnad att skava mot kajkanten tills den dag mitt skrov blir obrukbart.

I min förra relation så var det så som jag ville att det skulle vara.
Nu var det klart. Nu var jag säker och tryggad.
Ringen på fingret, älskad. Föralltid.
Det var skönt och avslappnat.
Ingen av oss behövde bevisa något.
Vi kunde komma hem och bara vara.
Allt föll runt oss och inget var välskött, men vi var.

Jag var inte stolt över någonting i mitt liv.
Förrutom den relationen.
Inte hur den var, inte vad vi gjorde, men för att jag hade den.

När jag inte längre hade den.
Hade jag ingenting.

Nu vill jag ju gärna tänka annorlunda.
Och pågavännen är annorlunda.
Och vi går in i den här relationen på ett annat sätt.

Han är stark.
Van att vara ensam.
Jag är en bonus i hans liv, inte det sammanhang som han går upp i.
Om vi inte är till glädje för varandra kommer vi att lämna varandra.
Det känns krasst.
Men också ärligt.
Vettigt.

Och det kräver en hel del av mig att ändra mina tankemönster.
Men jag kan notera hos mig själv.
Att det inte overksamhet som gör mig vare sig älskad, lugn eller trygg.
Jag lyckas inte älska mig själv utan att göra något för att ta hand om mig.

Det är nog egentligen närvaro i nuet jag eftersträvar,
det som jag menar när jag pratar om lugn.

Och jag har svårt att finna den när jag ständigt känner mig så rörig i skalpen för att det finns en massa intryck som jag söker förhålla mig till och få att landa i en så stökig inre informations-byrå. Därför tror jag att det är lugn och INGENTING som jag behöver. Men ju mindre jag gör desto mer apatisk och värdelös känner jag mig. Den metoden fungerar inte.

Jag ser också ett värde i att genomföra saker.
Känna sig stolt för något.
Värdera livet tillräckligt för att låta det komma till användning.

Allt det där har med någon form av prestation att göra.
Först genom handling, får livet en riktning.
Först i åsynen av den riktningen för det någon mening.

Och på hemmafronten krävs handling.
För pågavännen har en del samma behov som mig.
Med den skillnaden att han är van att ha dem tillfredsställda.
Hemmet skall vara i skick att alltid ta emot en besökare.
Det är en stolthet när det är fint.
Det är en lycka att lägga sig en kväll när man är nöjd med det man åstadkommit under dagen.

Det är något helt annat än min eviga flykt.
Jag är fångad nu - äntligen.
Med mitt eget vitöga som blickfång.
Och jag behöver våga titta,
annars kan jag aldrig veta vad jag söker - eller finna det.

... och möjligheterna till dåligheter är fler än jag kunnat ana. Eller ens förstår.

Här har du mitt liv?

| | Comments (0)

När du söker efter livet,
så är det skönt att iaf finna att det är usatt på en karta.
Då har man ju en ärlig chans!

Att lösa problem

| | Comments (0)

Internet är fantastiskt!
Och det finns en massa spännande saker som folk delar med sig av, som man kan lära av eller förnöjas genom. Och så finns det skit.

Det är inte lätt att lita på anarki
på att det blir till det bästa med allt.
Man vill gärna reglera och styra upp.

Datainspektionen gör sitt till och kämpar för det goda.
De styr upp släktforskarnas forum.

Själv började jag dagen med att rensa ut 100 spam ur kommentarerna på bloggen och ur min inbox. Och blev just glad för en kommentar från Rolf, som han inte kan lägga i anslutning till blogginlägget eftersom jag varit tvungen att stänga en hel del inläggs kommentarsfunktioner för att inte drunkna. Det är synd för då funkar det ju inte lika bra som det skulle kunna göra.

Härom dagen fick jag gå in på en av bibliotekets publika datorer och ta bort de porrbilder som någon surfkunnig och bjussig yngling lagt som skärmbakgrundsbild till tveksam förmån för alla besökare på barn- och ungdomsavdelningen, att kunna åskåda ett par nakna kroppar vridna och putande i en - i mina ögon - inte helt avslappnad ställning.

Och jag undrar över detta med att "sila mygg.."
om rätt och fel, uppsåt och rättsuppfattning/lagstiftning
och vad man KAN göra och vad man BÖR göra.

Och man ibland inte frestas att göra det man kan,
när man inte förmår göra det man bör...

Alltför ofta hårddras principer så att de blir konsekventa,
men orimliga.

Jag tycker mig se att det är vad våra politiker gör hela tiden.
Lagstifta om att något skall bli bättre på något sätt,
men utan insikt om att det kommer börja pysa i en annan ände...

Och skapa för Guds skull inget system som kan funka för alla,
som är smidigt och lättförståeligt
som upprätthåller medmänsklighet och respekt likväl som frihet och ansvar,
och som gör att alla kan känna att de har överblick och trygghet i att förstå sitt sammanhang tillräckligt för att kunna planera sitt liv.

Köpebröd

| | Comments (0)

Så här i efterhand kan jag konstatera att jag idag skulle valt mormors hembakta bröd hver gang istället för köpebrödet som var så lyxigt att få.

Det är det där, att man aldrig mer kommer att få smaka det.
Nog finns det väl något recept att jaga efter i släkten, men mormor bakade alltid allting på en höft.

Den tiden är svunnen.
Och bara ordet svunnen gör att nostalgin darrar i näshåren och klumpar sig i halsen.

Men hur kommer känslan vara när även köpebrödet blir svunnet? Det har ju sin plats i minnet, i historien om mina smaklökars utveckling, och kanske kommer det darra nånstans om ett par år även kring detta...

Shopping-tips

| | Comments (0)

Det finns mycket som man inte visste att man bara MÅSTE äga...

En sådan här skrivbordaccessoar till exempel...

"With many uses" står det i annonsen,
man undrar vilka...

Årets första bok

| | Comments (0)

Den första romanen som jag läste iår är
Åsa Nilsonnes Smärtbäraren.

Rekomenderas.


Mycket är sagt om den redan,
även här och här.

Jag facineras oerhört av idén bakom romanen och frågan den ställer.
Idén att kunna gå in i andras kroppar och att genom ett distansierat utifrånperspektiv uppleva världen som den upplevs i en annan kropp än sin egen. Kroppen är ju vårt verktyg att leva och verka och att det i sig medför att vi upplever världen olika är inte svårt att tänka sig i teorin, men det är oerhört svårt att beskriva eftersom man ju själv som individ inte har något att jämföra med. Detta är väl en anledning att vi så länge vi upplever att vi har makten över våra kroppar kan prata om omvärlden som om vi kan förstå den på samma sätt. Medan så många - med ålderns rätt? - behöver sin omgivning för att pröva formuleringar kring de begränsningar som vi upplever att kroppen ständigt överumplar oss med när den inte längre är ett lydigt redskap för hjärnans infall.

I den här boken finns sådana beskrivningar, som sätter sinnesintrycken i relation till något och får en att undra över hur ens sinnen är och/eller skulle kunna vara.

Vilken fråga den ställer?
Ja för mig blev det under ytan den svåra frågan om hur mycket man kan hjälpa innan man stjälper. När vet man vad lagom är och hur kan man hålla en sund distans utan att känna skuld för känslokyla. Vad är solidaritet, kärlek och förståelse för sina medmänniskor och när är det viktigare att ta ansvar för sig själv och sätta gränser.

Jag vill här spara två citat ur boken.
De säger inte något om handlingen i boken, men de talade till mig:

"Ge en kropp sömn, mat och befria den från stress, och plötsligt börjar kroppens reproduktiva system, denna själens seismograf (till och med jag tycker att den metaforen var i värsta laget), att hämta sig, den hittar sin rytm som en nybörjare i dans. Det händer nästan alltid med de kroppar jag tar över, fast vanligen går det inte lika fort som det gjort nu.
Jag försökte överoptimistiskt att springa några steg. Det var som att försöka få en lastbil att dansa - hur kan någon människa välja att inte kunna springa?
" (s.39)

"Runt omkring mig sitter människor och aktiverar sina hjärnors belöningssystem - öl och cigaretter håller dopaminet i synapserna. Stackars missbrukade molekyl. Stackars missbrukade navigeringssystem i hjärnan.
Jag undviker människor som är kemiskt motiverade så gott jag kan. Jag vill att vänner och älskare ska tillfredsställas av att vara med mig, på det naturliga sättet om man så vill, inte via kemikalier.
Jag anser att människan ska vara människans främsta källa till glädje - vi är ju även den största källan till varandras elände, men det kan vi ju bortse från just nu. De som dricker, de som röker har själva tagit makten över sin glädje, sin tröst. De har tagit udden av den mänskliga beröringens kraft.
Sörj med barnet vars mor inte vill ha en kram utan en cigarett.
Sörj med älskaren vars älskade bara delvis är tillfreds med sex och som också behöver ett tillskott av alkohol och nikotin för att tillfredsställa ett avtrubbat lustcentrum.
Sörj för hela den sårbara mänskligheten, för dess känslighet för njutning och smärta
." (s.71)

en Hårdag

| | Comments (2)

Av min långhårighet.
Jag skall klippa mig.
Jag vet jag vet, jag brukar alltid ha långt hår när jag har pojkvän och klippa av det när jag är singel. Men jag tänkte att jag skulle försöka vara mig själv rakt igenom i den här relationen...

Plus - får jag erkänna - att långhårigheten ingår i projektet fin-håruppsättning-på-bröllopsdagen alternativt gulliga-pippi-tofsar-till-gravidmagen. Och inget av dessa projekt är aktuella så varför inte kasta loss lite. Mitt hår växer som ogräs så det hinner växa ut igen på en två tre år om det skulle behövas. Men vem vet... jag kanske kommer på att man kan göra både det ena och det andra utan det långa håret som tillbehör.

Till saken hör förstås också att pojkvänner brukar vara knäsvaga för långt hår. Det är nått kvinnligt i det. Men Linda-Hamilton-i-T2 i all ära, det finns många kvinnliga förebilder med kortare kalufs. Det är osäkert om könet sitter i håret.

Allt detta till trots...
Håret har aldrig sett snyggare ut än just nu.

2006 blir lyckligt

| | Comments (2)

Se "beviset" här

(Tipstack till Mimaroben)

Måste jag springa?

| | Comments (0)

Gav mig ut med pulsklocka för att se om jag inte kunde köra det där 20intervall+30fettförbränning även längs min vanliga promenad. Det verkar ju korkat att åka iväg och ställa sig inomhus i en maskin när man ju OCKSÅ behöver dagsljus och frisk luft för att må gott. Men det var tufft - tvi vale.

Jag gick som bara den, men pulsen steg minsann inte alls till de nivåer den gjorde på gymmet. Det var bara i den tuffa uppförsbacken som jag var i närheten och även om jag gick varvet 5min snabbare än vanligt så kan jag inte räkna det som ett träningstillfälle i Nautilusinstruktörens anda.

Troligen måste jag springa för att få upp den pulsen... och det känns inte som att det låter sig göras i dagsläget.

Å andra sidan så är det inte fy skam att ha kommit ner i 50 minuter på varvet. Svärmor hävdar bestämt att det tar fem kvart att gå det.

Kanske kan det där att dra ner på den tiden vara den utmaning som behövs för att det skall bli lite kul igen. Det känns allt tristare att traska, men det beror på att jag gått ensam i drygt 2 veckor nu. Det är inte samma sak som att försöka hänga med någon annans takt och samtidigt bli distraherad och förnöjd genom att kunna samtala under tiden.

Nån slags teknik i öronen skulle inte vara fel, det finns mycket värt att lyssna på... Och så är det detta med springa. Det får vara nästa delmål, när det inte är fläckvist halt och när jag väl lyckats hålla en högre puls än jag riktigt klarar idag.

Om jag sprang skulle jag förmodligen också få lättare att jobba upp en högre puls?

BMI

| | Comments (0)

Här kan man leka lite och sätta sina egna siffror i BMI-perspektiv (body mass index).

Lite märkligt när man kikar på informationen kring vad BMI-skalan innebär och ser att den är indelad i
normal 20-25,
övervikt 26-30,
fetma 30-
och skillnaden mellan övervikt och fetma egentligen handlar om vilka hälsorisker och konsekvenser vikten kan få för en. Och sedan skriver de att BMI 27 är en sådan gräns, alltså mitt i ett intervall. Det måste ju vara fel satta intervaller i så fall... Det kanske räcker med 20-27 är normalt och hälsosamt.

Och om man ligger över eller under det så har man kanske mer problem än man vet om...

Hoppfullt

| | Comments (0)

Igår var jag och gjorde en kroppsmätning som avstamp för träningen på Nautilus. Det visade sig att om man bortser från mitt kroppsfett så ligger jag helt rätt enligt BMI. Tyvärr kan man ju inte bortse från det, men ändå...

Det är ändå hoppfullt att tänka på att ALLT i övervikten inte är fett.
Kroppen behöver ca15% fett och för att jag skall hamna rätt i tabellerna så behöver jag alltså förbränna bort även en del muskelmassa.

Men det är inte i muskelmasseförbränningen jag tänkte börja...

Det visade sig också att jag har vätskebrist. 60% skall vara vatten och på mig var det bara 45%. Så nu gäller det att pressa i sig vatten också.

Körde ett rätt intensivt träningspass igår. Inser att jag ligger bra till med träningsfrekvens, men intensiteten har varit för dålig. Ihop med vätskebristen så kanske det kan förklara varför det stått så still på vågen hela hösten trots att jag ändå tyckt att jag rört mig och ätit hyfsat genomtänkt - utan att för den sakens skulle göra någon riktig satsning.

20 minuters intervallträning på löpband, 30 min med nautilusmaskinerna och så 30 minuter på löpband igen på puls 140 för ren fettförbränning.

Jag har sovit i 12 timmar inatt.
Fortfarande trött.

Nästa gång så kanske jag inte skall ha tagit en 40min promenad innan jag gått till träningen (eller kört 10min motionscykel innan heller för den delen).

Enligt instruktören så kommer jag att bli mer hungrig genom träningen och det behöver jag stå emot. Men jag kan tänka som så att om jag ätit bra under dagen och är hungrig på kvällen så är det fett jag förbränner. Om jag ätit kasst är det musklerna som går åt. Den här instruktören hade jobbat med Bantar-Björn och var proffsig, utan att för den skull lyssna till vad som var mina mål med detta. Han satte realistiska delmål, men hade en helt annan framtidsvision än mig när det gäller min kropp. Ibland har jag känt mig överkörd i sådana lägen, men igår kändes det mest som att jag gick runt och hade en jäkla massa potential. *coolt*

Och så blir EUs 2006

| | Comments (0)

När jag kikade efter horoskop fann jag detta genomarbetade horoskop för EU.

Så blir mitt 2006

| | Comments (2)

"Detta blir ett mycket speciellt år för er födda under Lejonets tecken! Du tar livet på mycket större allvar 2006 och inser att du måste bli din egen lyckas smed. Du testas i ett flertal avseenden och visar upp dina mest mogna sidor. Detta oavsett din ålder. Detta gäller alltså både unga och gamla (och alla er däremellan).

Du kan känna att du bär på ganska mycket ansvar men belöningen kommer med tiden. Var så säker. Du får ibland kämpa i det som känns som motvind både hemma och ute i livet – till exempel inom karriären.

Kanhända att du har kontakter på avstånd som du vill odla och som du kanske också tror kan bidra till din ekonomiska trygghet. Förvisso kan det bli på det viset som du hoppas dock får du först avsluta annat innan. Det gäller att våga ta språnget ut i det (delvis) okända, inte minst vad gäller en partner.

Barn och kärleken är intressanta livsområden. Du söker i år någon som vidgar dina vyer. Någon som är berest eller beläst. Du tänker oerhört mycket på vad kärleken betyder i ditt liv och kan lätt fasta i tankar och kanske älta det som varit. Även vad gäller barn styr dina känslor din tankar i ganska stor utsträckning. Din förståelse för barn ökar och du kanske får ett nytt synsätt.

För er Lejon som är kreativt lagda är detta ett mycket givande år. Skriv gärna eller utveckla andra talanger. Det finns en djupt liggande kreativitet som vill fram. Årets sista två månader blir det en rejäl skjuts framåt på detta livsområde, likaså vad gäller kärleken och angelägenheter kopplade till barn och ungdomar – en tid av nöjen. Friluftslivet kan också locka. Det känns viktigt att få känna den frihet som skogen erbjuder. Mest kännbart blir det ovannämnda för er födda 23/7-31/7.

Hemma behövs det städa undan. Det finns en hel del gammalt som behöver rensas ut. Inom hem och familj är det stora förändringar på lut. Du kan känna dig splittrad mellan dina förpliktelser hemma och dina övriga åtaganden. Det blir till att hitta den rätta balansen. Rent allmänt tror jag att du kommer att se över dina trygghetsbehov kontra förändringar som ska till för att du ska kunna gå vidare i din utveckling för övrigt.

Lejon födda 23/7-4/8 började redan 2005 förstå att betydande förändringar stod för dörren då planeten Saturnus gjorde sitt inträde i de tidiga graderna av Lejonets tecken. Lejon födda under tecknets sista fyra dagar får vänta ytterligare ett år (2007) för denna utmanande men berikande erfarenhet.

Inflytandet från planeten Pluto är högakutellt för Lejon födda 18/8-20/8. Detta är ett fantastiskt inflytande som medför stora framgångar som är av varaktig karaktär.

Det är en aning som att födas på nytt. Detta är ett uppbyggande och faktiskt lönsamt inflytande rent ekonomiskt.

Du befinner dig i strålkastarljuset (det bästa du vet!) 4/6-22/7. Tänka på att andra också vill synas och höras. Du är i alla fall aktiv och kan få mycket uträttat och visar fram dina ledaregenskaper."

Kanske vill du veta hur ditt år blir? Kika här och klicka till ditt eget stjärntecken.

Lärare

| | Comments (0)

Om man tänker sig att vi alla är varandras lärare.
I mötet med varandra lär vi varandra något.
Inte minst om oss själva.

Så kan man tänka att motgångar och rötägg är utmaningar.
Utmaningar för oss att bemästra. Uppgifter att lösa för att vi skall kunna gå vidare i vår personliga och själsliga utveckling.

Då blir det intressant att studera hur man själv bemästrar allt från äggkastande låntagare på jobbet till tafsande män på krogen.

Och någonstans landar det för mig i att utforska och ta ansvar för min egen integritet. Lära mig markera mina egna gränser och inte ständigt flöda med i andras.

Det är inte alltid lätt att vara lärare.
Den som skall lära mig vet inte nödvändigtvis vilken funktion han/hon fyller i mitt liv och eftersom jag ännu inte vet hur jag skall göra så kommer jag med största säkerhet att göra en del fel längs vägen och dessa fel kommer att landa i någon annans liv att hantera.

Det krävs en viss stålsättning och en hel del tro för att låta de där andra konsekvenserna få vara hos någon annan, för den personen att lösa och lära sig hantera.

Fler variabler

| | Comments (0)

Hörde på radio i morses en intervju med en av dansarna i Bounce och hon pratade om vikten av att hela kroppen skall vara 100% för att det skall bli bra. Själv hade hon varit med om en bilolycka nyligen och nu var det bara att hoppas att detta skulle kunna läka och bli bra. Man måste sköta sig, sa hon.
Hur skall du göra? undrade reportern.
Man får tänka mycket på kosten och sömnen och på att tänka positivt.

Det känns bra att på detta sätt bredda vad det är som ger kroppen balans och får maskineriet att löpa smidigt. Det pratas mycket om kost och motion, men de här andra bitarna påverkar också våra liv. Kanske mer än vi själva föreställer oss...?