Soduko

I två dagar har mitt liv kretsat kring soduko.
Jag vet att jag är sent inne på den här flugan. Men nu har den nått mig. Det känns helt sjukt att en dag bara går medan jag sitter vid köksbordet och klurar på siffror, men det är väl en bra återspegling över hur meningsfullt jag lyckas få saker att kännas just nu. Detta med sodukon ger i alla fall en känsla av att hjärnan används och att tiden går och att socialare sysselsättningar väntar runt hörnet.

Nu ringde de från biblioteket och frågade om jag kan jobba ikväll, och plötsligt blir det nästan stressigt. Jag hade ju tänkt att få gjort NÅGOT här hemma idag...

Men det kanske blir som igår,
att jag säger BÄTTRE TUR IMORGON.

Som om hela den här situationen bara handlade om tur!