Rikt och utarmat

Fikade med svärmors kusin idag.
*Så kan det bli när man skall leverera tupperware-grejer efter ett partaj*

Jag fick veta mer om den by jag bor i.

Idag har det blivit en sådan där dyr kustby där det blir dyrt för lokalbefolkningen att bo kvar och där den gamla kulturen dör ut med den äldre generationen, till förmån för sovstads-boendet.
Idag har jag hört att man egentligen inte kan säga att man bor där jag bor, för folks bild av en förändras då och man blir tagen för lite fisfärnäm, lite östermalmsklang so to say. Inte riktigt jag

Men för 60 år sedan, det är bara två generationer tillbaka, var det fattigt. Så fattigt att flera av husen i byn hade stampat jordgolv. Men trots denna fattigdom så fanns det skola, det fanns affärer, frisör och café och då består byn ändå bara av ett 50-tal hus.

Idag är alla de där faciliteterna borta...
Hur kan det bli sådär rikt och sådär utarmat på en och samma gång?