December 2005 Archives

Igår tordes jag inte

| | Comments (0)

... men idag har jag kört bil igen.

Hade lite ont i magen under den snöande kvällen för att jag bangat jobbet och ringt mig insnöad, men en orolig färd hade följts av 3 timmars arbete fyllt av oro för att komma hem igen och sedan visste jag inte hur mycket snö och blåst som skulle hinna komma.

Jag är inte van vid detta.

Visst har jag kört bil förrut. Och i vinterväglag (typ halkkörningen 1990) har jag också kört, men bara om jag tyckt att det verkat rimligt och relativt riskfritt. Och i ett upplogat saltat Stockholm. Oftast har jag tagit till kommunala färdmedel vid minst antydan till halka och moddigheter...

Jag bodde i Göteborg 1995 när snön kom där i november, och då gick inga bussar till mig, men då bodde jag så pass centralt att jag ändå kunde gå till allt jag behövde.

Nu är läget annorlunda, det tar 40 min att gå till kommunaltrafiken (i bra väglag) och den i sin tur går en gång i timman. Och jag är helt beroende av bilen - och av att våga köra den.

Pågavännen och jag övningskörde igår och sladdade och svängde och bromsade. Och jag konstaterar med något religöst i blicken att det var en signad bil jag fått tag på. Den är liten och inte så krockvänlig skulle jag tro, men den har schysst väghållning och bra grepp.

Jag har respekt för väglaget. Men jag är inte längre rädd.

Fett och kolhydrater

| | Comments (0)

Jag har det lugnt på jobbet.
Folk gör tydligen annat i vinterkvällen än att bege sig till stadens bibliotek.
Och här sitter jag. Och tackar Gud för internet. För jag har ägnat mig åt lite förkovran ikväll. Förkovran ang kritik av de hälsoråd som ges, och tankarna kring att fetmaepidemin dök upp ungefär samtidigt med lightprodukterna.

Kanske är det inte fett som skall undvikas utan kolhydrater?

Jag gick upp 10kg förra sommaren som har varit svåra att gå ner, jag kopplar dem främst till de smörgåsluncher som är den rådande lunchkulturen hos svärmor. Den var särskilt svårt att säga nej till förra sommaren när vi höll på att lära känna varandra. Är det de många mackorna som vadderat buken i bästa Michelinguides-klass?

Här är en rad länkar i frågan:
Fel att vi blir feta av fett. Artikel i DN
Författaren till boken Fettskrämd bloggar här.
Författaren till Ät dig ner i vikt! har en wepplats här.

Ytterligare spännande läsning finner du bland annat här, här och här.

Det som gör skillnad

| | Comments (0)

Mer än 100%

| | Comments (0)

Jag är lite trött på det där att alla skall var mer än 100%, det är ju faktiskt inte möjligt att topprestera jämnt och att dessutom förväntas prestera mer än vad som är möjligt är ju omöjligt.

Det är befängt att klömkäckt säga att "ingenting är omöjligt!"
Det finns faktiskt omöjliga saker.
Jag tror till exempel inte att någon maskin kan klara sig bra utan input av bränsle, men ändå så är det många som hoppar över lunchen för att hinna allt som skall göras på jobbet. Blir det verkligen bra gjort? Jag är skeptisk.

Ingen skulle säga att de vill köra min POLO i 500km i timmen, och det måste bara gå. För det går faktiskt inte att få upp den i den hastigheten. Men en människa tror man att det skall gå att pumpa hur mycket hästkrafter som helst ur. Vad är det som gör att vi tror att vi måste vara så effektiva för att duga. Ligger inte människovärdet i något annat än prestation?

En maskin kan göra vissa saker bättre än vad jag kan.
Men det finns OCKSÅ saker som jag är bättre på än vad maskiner är.
Så använd var sak på sin plats.

Dessa tankar kom sig ur det leende som spred sig när jag såg den här dopade innehållsförteckningen.

Varning för värre!!

| | Comments (0)

Köra till jobbet.
Och varningar på radio och smhi säger varning klass 2.
Vissa samhällsfunktioner kan upphöra att fungera pga det väder som är på väg in över landet.

"Snöfall som från i natt väntas bli kraftigt och som under 24 timmar kan ge 15-30 cm nysnö med frisk till hård nordostlig vind, under torsdagen något avtagande. Värst drabbas sannolikt Österlen. Kraftig drivbildning väntas, särskilt på slättlandet"

Jag är rustad med matsäck, långkalsonger och laddad mobil.
Hoppas att jag inte behöver använda något av det.

Det är svårt att förbereda sig när det är lugnt och vackert och ljust som idag,
men jag har gjort så gott jag kunnat och kommer inte att ge mig ut på vägarna igen förrän imorgon eftermiddag - om jag bara lyckas komma hem ikväll.

Nu skall jag ägna mina arbetstimmar åt att inte nojja ihop över den här risken.
Det ordnar sig alltid.

Nu börjar det!

| | Comments (0)

Julen är klar.
Over and done with!

Vi hoppas få hjälp av ett par vänner att äta upp köttbullar och korv ikväll.
Skinkan är god ett tag till,
Laxen har varit lunch i tre dagar nu och sillen står sig hyfsat, men tar plats i kylen. Ett flak julöl skänktes till småbrodern för att inte fresta och ett par chokladkartonger har vi också lyckats skänka vidare på släktmiddagar under helgen.

Mamma och pappa kom på juldagen.
Det var fantastiskt trevligt hela dagen.
Sedan fick pappa flimmer på natten och de åkte hem i en hast på annandagsmorgonen.
Trist på alla sätt, men pappa var på gott humör ändå, han hade haft så kul på juldagen att han tyckte att det var värt det. Det kan få råda som en påminnelse om att man måste unna sig att leva så länge man någonsin kan.

Allt har varit ett sjukt överflöd den här julen.
Större och mer än jag är van vid.
Och julklapparna lika så.

Det var lite svårsmält att sitta mitt i detta överflödande och se Karl-Bertil och känna att man själv faktiskt var den som bara satt och väntade på att få inviga julklappsbiljarden... som sagt var, lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga...

Julottan var mycket vacker.
Jag gick med pågavännen.
Är tokkär.
Och det var första besöket för mig i vår kyrka.

Budskapet från prediksstolen var att det är vi som är Guds armar på jorden. Det är vi som räcka ut dem till varandra.
Det var en vacker bild, (även om jag inte kan formulera den lika vackert).
Och trösterikt att få sedd som en som kan göra skillnad.

Jag har också lyckats be om hjälp med en sak som jag finner svår.
Och är rörd vid tanken att det sitter så hårt åt att göra det, och att det är så synd att jag är så stolt. För om jag inte vore det så skulle jag ha mer att vara stolt över... Nu får jag istället bara saker att skämmas för.

I Julklapp fick jag ett träningskort och en pulsmätare.
Det var mycket mer än jag vågat önska mig...

Nu skall jag bara sätta mig in i hur pulsmätaren fungerar. Hade den på under dagens promenad, men vet inte vart min maxpuls är eller hur jag riktigt skulle läsa av den i efterhand. Men skall jag tro standardtabellerna så går jag för långsamt större delen av min dagliga promenad. Och det kan ju vara en förklaring till att det varit en höst i stilltje.

Lite grann har den gångna hösten känts som en enda lång livsuppehållande åtgärd. Jag gick ju in i den med den tanken och farhågan. Nu vill jag ta sats in i en sprudlande livskvalité också...

Redan idag,
även om första veckan blir totalt GI-inkorrekt med julmatsrester...

Håller du med?

| | Comments (0)

"Utan motsatser finns inget framåtskridande. Lockelse & Motvilja, Förnuft och Energi, Kärlek och hat är nödvändiga för den Mänskliga tillvaron.

Ur dessa motsatser strömmar det som de gudfruktiga kallar Gott & Ont. Gott är det passiva som lyder förnuftet. Ont är det aktiva som strömmar ur Energin.

Det Goda är Himmel. Det Onda är Helvete."

Detta skriver William Blake i boken "Äktenskapet mellan Himmel och Helvete" skriven 1790.

Och det för mig till ett ganska grymt antagande:
För att vara god måste man vara död
inget kan väl vara mer passivt?
och inget kan väl vara mer logisk följd av livet och alla dess farligheter?

Jag blir nyfiken på att låna hem och läsa mer, särskilt när jag hittar sidorna om HELVETETS ORDSPRÅK, hör själva ett axplock:

"Den som åtrår men inte handlar, alstrar pest."

"Räven fördömer fällan, inte sig själv"

"Glädje befruktar. Sorg förlossar"

"Lika lite som ord plöjer, belönar Gud böner"

"Försiktighet är en rik, ful gammal ungmö, uppvaktad av Oförmågan."

"Den vars ansikte inte lyser skall aldrig bli en stjärna"

"Skam är stolthetens mantel"

Sicken miss!

| | Comments (1)

I en skivaffär såg jag skyltat med en Lindeman-skiva,
material som inte tidigare givits ut stod det på den.

Hurra, tänkte jag, nu är julklappen till pappsen given.
Köpt och färdig att slå in tar jag mig en närmare titt...
Läser det finstilta...
Det där med "tryckår" och det visar sig att den givits ut 1992 på CD och ÄNNU tidigare på LP.
Så nu sitter jag här med min braiga klapp och undrar om den inte passar så bra till pappafar att han köpt den redan för 20 år sedan eller så...

SKIT!
Jag tog för givet att det var nått nytt när det skyltades vid kassan, men den är säkert framlyft eftersom Svenska Ord Story är Radioaktuell (och bok)...

Hur hinner jag tänka om och fixa något nytt nu? *villrådig*

Rikt och utarmat

| | Comments (0)

Fikade med svärmors kusin idag.
*Så kan det bli när man skall leverera tupperware-grejer efter ett partaj*

Jag fick veta mer om den by jag bor i.

Idag har det blivit en sådan där dyr kustby där det blir dyrt för lokalbefolkningen att bo kvar och där den gamla kulturen dör ut med den äldre generationen, till förmån för sovstads-boendet.
Idag har jag hört att man egentligen inte kan säga att man bor där jag bor, för folks bild av en förändras då och man blir tagen för lite fisfärnäm, lite östermalmsklang so to say. Inte riktigt jag

Men för 60 år sedan, det är bara två generationer tillbaka, var det fattigt. Så fattigt att flera av husen i byn hade stampat jordgolv. Men trots denna fattigdom så fanns det skola, det fanns affärer, frisör och café och då består byn ändå bara av ett 50-tal hus.

Idag är alla de där faciliteterna borta...
Hur kan det bli sådär rikt och sådär utarmat på en och samma gång?

Julklapp till far

| | Comments (0)

Iår har jag handlat de flesta julklapparna på nätet,
den sista beställde jag idag så det blir VÄLDIGT spännande att se om den hinner komma i tid.

Den var till pappa.
Pappa som inte vill ha något.
*MoaHAHAHA*

- Jag behöver inga julklappar! sa han i telefon igår.
- Johodå! sa jag. Annars kanske du inte vet att jag tycker om dej!
- Det vet jag allt ändå, sa pappa.

Oboy, vad det kändes gott.

Snälla barn

| | Comments (0)

När mamma och pappa önskar sig snälla barn i julklapp, så får jag säga som vanligt att det är kört för deras del - de är för gamla för att få fler barn nu!!

I smyg önskar jag mig att få boken Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn men eftersom jag blandat ihop detta med att vara snäll med att inte be om saker, inte kräva och inte förvänta mig så säger jag inget. Det är inte snällt.

EN god avsikt i att inte säga något är att jag tänker mig att det blir billigare när den kommit i pocket... och DÅ kanske jag kan önska mig den. Kanske kan jag lika gärna låna den på bibliotek, eller få den sammanfattad för mig - som i senaste numret av Femina (2006:1)...

Hurra!! ...eller

| | Comments (0)

Mitt mål i realistiska stunder var ungefär så här.
Att jag skulle få in en fot någonstans före årsskiftet.


nu har jag timinhopp varje dag under mellandagarna.
Jag har lyckats!
Gött!

Men så får jag veta att en sagt upp sig.
En tanke skymtar förbi. En öppning för mig?

Idag är en sjuk
Oj, vad tråkigt, sa jag, är det nått som går i personalen?
Ja, det är väl vantrivsel med det här stället...

Vad skall man tro som ny?
Vad skall man ta till sig?
Skall man bli rädd,
eller skall man tro att man själv kan vara med och vända detta?

Tja, jag har ingen aning.
Man blir väldigt lite insatt och har väldigt lite att tillföra en organisation där man mest poppar upp som gubben i lådan då och då,
Min roll nu är att vara just det där nöjsamma nya ansiktet.
Så jag poppar får jag se, jag poppar får jag se...

Det betyder kanske något

| | Comments (0)

Elräkningen har gått upp för pågavännen sedan jag flyttade in.

Inte så konstigt, tycker jag. Det vore mer konstigt annars eftersom huset fått ett mycket förändrat hushåll sedan i somras. Från ungkarlen som aldrig är hemma till som nu att ha en arbetslös hemma ungefär hela tiden. Det kostar.

Svärmor var orolig för sin elräkning. Hon hade börjat fundera på alla stand by-lamporna som står och lyser.

Äsch! sa pågavännen, det är väl ingen kostnad. Har man råd så kan man ju ha det gott, varmt, upplyst och lätttillgängligt i huset.

Men då sa jag att kostnaden för elförbrukningen inte bara är ekonomisk utan också miljömässig.

Det tyckte han var en helt annan fråga,
men det tycker inte jag.

Vi är olika där.

Så hörde jag på radion i morses om varningar för hög elförbrukning och eventuell ransonering. Om problemen med privtatiseringen som gör att bolagen inte vill överproducera (för att kunna hålla priset uppe) och sedan inte kan transportera all el från vattenkraften i norr till elberoende skåningar som blivit av med sitt kärnkraftverk. En reporter frågade om man inte kunde importera från Danmark och fick svaret att jo, vi har ledningar både från Danmark och Polen, men när det är kallt i Skåne är det oftast kallt i Danmark också och då har de inte producerat för att täcka upp för det vi inte gjort.

Kanske skall jag dra mitt strå till stacken och ändra timern en timme på julbelysningen därhemma...

Hur finner man balansen?

| | Comments (0)

Man måste leva som om världen vore god,
men vara medveten om att man ljuger för sig själv...

Det är en poäng med att tro på regler,
även om man vet att de inte alltid efterföljs...

Som att välja mellan att vara rädd eller bara på sin vakt.
Hur ser egentligen den där skalan ut?
Och vart går gränsen för vad som är hälsosamt och lagom?

När min bror konfirmerades så jämfördes Guds lagar, med trafikregler.
De är till för oss,
för att underlätta den trafik som livets alla kommunikationsleder innehåller.

Och det känns bra att ha den där liknelsen i huvudet att ta till den argumentationens vågor går höga. Varför tänker du mer på statens finanser än på dig själv? Korkat! Varför tänker du att du måste bära upprätthållandet av en rimlig utbildningskvalité på dina axlar, gör som de andra och kör igenom fort för papprets skull!

Och så klart har de rätt. Jag gör ofta mig själv illa genom att tro att jag orkar bära allt på just mina axlar. Men ändå...

Bara för att det händer att en del kör på fel vägbana på motorvägen så betyder inte det att det automatiskt är helt ok för alla att göra det. Det är en logik, men det är en logik som gör oss mer skada än nytta. All utrymmesfrihet mår inte bra av att bejakas. Det finns gränser för vad det är gött att använda sin individuella frihet till.

... och återigen, hur känner jag att jag har den om jag inte använder den och kittlar i dess gränsland?

Helgon

| | Comments (0)

Allt ont i mitt liv kommer av min ambition att bli helgonförklarad.
Det hindrar mig från att se mig själv med kärlek, att tycka att tillräckligt är tillräckligt.

Är det inte den ultimata paradoxen att bli helgonförklarad?
Man behöver en massa andra människor som skall intyga att man är mer än normalgod, samtidigt som ju ingen tycker att man är särskilt go´när man är FÖR perfekt. Det väcker alltid en misstänksamhet och en vilja att provocera för att komma innanför ytan och få bekräftat att det trots allt bara är en vanlig människa de har framför sig. Ett helgon skulle i så fall kunna vara en människa som väcker sina medmänniskors sämsta sidor till liv. Och poängen med det ser jag inte riktigt...

Så om man slutar bry sig om att söka vittnen till sin goda vilja,
och känna behov av att omvända dem som verkar ha sett någon annan aspekt av ens persons person än den som skulle vara schysst att få marknadsfört åt sig i Vatikanen.

Och det väcker också en del frågor...
Mina kontakter sträcker sig inte ända in i Vatikanen, men av det som nått mina öron kring vad man gärna ser alternativt gärna ser mellan fingrarna med i Rom så stämmer det inte med det som jag ville uppnå. Och är det inte just det som är problemet. Vill man vara alltför god så pyser det som undertrycks ut i någon annan ände än i den putsade frontfasaden... Och hur väl man än ville och hur mycket man än log så är det den där baksidan som överlever en och det som syns tydligast är ju om man gått och blitt ett rejält rövhål

Kanske är det bara så att det finns lite mer gråskala än jag kan urskilja... Kanske är det så att det kan vara meningsfullt i sig självt att försöka göra gott, att det inte är resultatet som är det meningsskapande... Det är vägen som är mödan värdoch det är viktigt att minnas det, för annars är det lätt att tro att det är bättre att ha vassa armbågar för det vinner man det man kallar framgång (statusmässigt och ekonomiskt) och att det är dumt att vara snäll.

Det är inte så dumt sörrö,
och det är inte det jag vill säga.
Bara att lagom räcker långt och att det är tryggare och harmoniskare att acceptera sakernas tillstånd som de är. Inte jobba så hårt för att blunda eller bygga andra bilder och vinklar för att sätta saker i bättre dager. Allt är som det är. Det är en konst att leva och vi blir alla bättre konstnärer och vi har koll på alla färgernas möjligheter och harmonier...

Flugornas herre

| | Comments (0)

10 pojkar i 10-årsåldern traskar coolt in på en barnbiblioteksavdelning. Trevligt att de söker sig till biblioteket.

Men kanske handlar det om brist på fritidsgårdar...
För snart händer det saker, lite som i flugornas herre...

Kanske är det det som fodras av en barnbibliotekarie, att bli flugornas herre. Lite som en sockerbit för flugorna att kretsa runt...
Men som vi alla vet om flugor så är det skit de surrar kring mest och det är så de behandlar en - om än med största och mest smickrande intensitet och uppmärksamhet.

Javisst är jag såld

| | Comments (0)

Ett par odrägliga ungdomar var idag på gott humör och gemytliga.
Jag blev så glad att jag blev personlig.

Nu har de gått. Nästa gång jag ser dem kanske de behöver tuffa sig igen.

Jag ångrar allt. Det är väl så här man inte skall göra.

Det som väcks är minnen från min egen mellanstadieålder och början av högstadiet då vi hade en tjej i klassen som var trevlig att vara ensam med och då det hände hoppades jag alltid att jag funnit en bästis och kände mig förtrolig och ville bygga relation genom att utelämna mig mer.
Och alltid kände jag mig rädd efteråt. Rädd att jag avslöjat för mycket. Och alltid var hon bästis med någon annan dagen därpå, någon gång tom så kraftfullt att hon räckte ut tungan åt mig, andra gånger så fjäskande efter andras bästisskap att mina förtroenden blev insatser i hennes andra relationer. Hon kände sig nära andra genom att avslöja mig.

Är det då som en bild i mig växte fram om faran att släppa in och släppa nära? Att all närhet en dag byts mot främlingsskap?
Att vara så rädd så fort jag vänt andra sidan till, som om det man bygger upp försvinner om man råkar tappa ögonkontakten med det.

Det bränns

| | Comments (0)

... fortfarande i kinderna efter förmiddagens vindpinade promenad. Det är den där tiden på året då det rinner om näsa och ögon när man är ute och inte blev det bättre av att vinden blåste rakt in i näsborrarna och gurglade runt där så att man kände hur det bubblade sig.

Är det så här det är att komma i julstämning i Skåne?
Hittills har jag inte sett någon snö alls och det är fortfarande ett par plusgrader så det är ingen tjäle och den senaste veckan har man inte behövt skrapa rutorna på bilden heller.

Men det blåser som sagt, det blåser så att husets fläktar får fart och det surrar och viner i det gamla tegelhuset från 1800-talsets senare hälft. Särskilt när nordan ligger på så som idag så blir det ruggigt.

Ljusen i fönstrena fladdrar och ute piskas havet vitt.

Märks olikheten

| | Comments (0)

I min kommun har man förbjudit alla skolklasser att samla in pengar eller på något sätt kräva något av föräldrarna. Den klassiska klasskassan har alltså omintetgjorts och det som inte skolan kan betala av utflykter, matsäck och studiebesök, kan inte eleverna göra.

En del har försökt att liksom ha frivillig betalning för kaffet på föräldramötet som kan läggas diskret i en särskild skål så att man inte skall skämmas om man inte kan lägga, men det har inte kommunen gått med på.

Allt för att den som är fattig inte skall behöva visa att den är det.

I en skola har föräldrarna skapat en förening som inte på något sätt är knuten till skolan och genom detta kan de kanske kringgå regeln. På en annan har klasskassans 200:- frusit inne eftersom man inte längre tror sig om att få använda den.

Vi har väl alla sett - och förfasat oss över - någon sådan där film med en osnuten elev som det går bra för bara för att pappan är så viktig donator och skolan så beroende av sponsorer. Men hur är det med den här motsatsen?

Det är svårt att säga. Hur känns det att vara sådär riktigt riktigt fattig? Och hur många är det i Sverige idag? Man hör ständigt om att de fattiga egentligen är rika. När jag började på det här stadsbiblioteket så fick jag veta att de övergått till DVD-filmer. Från början tänkte de sig att bevara videoarna för att även de som inte hade råd att köpa DVD kunde använda biblioteket, men sedan visade det sig att det var de fattiga som hade DVD... vad skall man tro?

Jag tror att det är en plåga att vända på kronorna, att det är lätt att hamna i kreditfällan och hos kronofogden eftersom det är så mycket som vi tror att vi behöver. Jag tror inte att det är lätt och jag tror inte att det måste vara självförvållat och jag önskar att ingen behövde prioritera så hårt i sin vardag att inte ens det mest basic kan undgå luppen i budgeten.

Jag vet hur förödmjukande min farmor tyckte det var att gå med skor som hon fått från någon välgörenhetsinrättning och alla kunde se att det var sådana skor som kom därifrån.

Men detta att vi inte skall se att någon är fattig...
Betyder det att de inte finns?
Att inte problemet finns, att inte dessa människor finns?
Kan verkligen ett fattigt barn smärtfritt smälta in i kamraternas märkeshysteri och modenycker?

Och i nästa steg i tanken undrar jag hur det går med olikheten när vi strävar så hårt efter likhet. En annan aspekt är detta med läxläsning. Det är mycket läxor i skolan och jag känner föräldrar som lägger ner rejält med krut varje dag på att stötta sin barn och puscha så som behövs eftersom de allra flesta av oss skjuter upp saker till just den där minuten då det mest bara är plågsamt - den sista alltså... Vad händer med alla dem som inte har detta understöd i sin familj? Hur mycket halkar de efter i skolarbete och självförtroende? Per dag?/ per vecka?/per skolår?

Hur gör vi för att det skall bli sådär idealt som vi alla vill?
Som i utbildningsfrågan där snart varenda svensk är högskoleutbildad, men för den skull inte bildad. Kanske till och med bara inbillad utbildad eftersom målet inte är att någon skall kunna något - utan bara att alla skall få ett examensbevis.

Så här sitter vi snart, Svenssonsar över hela vårt land, med ett examensbevis i handen som säger att vi präglats av en demokratisk anda och värdering, men utan någon som helst förmåga att hantera att någon annan människa är olik i hela sin föutsättning och existens. Hur skall vi kunna hålla det demokratiska samtalet levande när vi tror att vi måste blunda för varandras olikheter?

Lika lite som man vill bli fastlåst i ett fack av fördomar,
lika lite vill man väl bli osedd och obemött i det som är basen för ens tillvaro?

Är den balansgången för svår?

Katalogkåt

| | Comments (0)

Tillhör ni också den där skaran som kan läsa sönder en kurskatalog?

Som kan gå igång i nyfikenhet över nästan allt. Och kanske inte minst som ser vilka oändliga möjligheter som finns av olika val som kan föra en vart som helst i världen. Pulsen stiger och anhämtningen blir häftigare vid tanken på hur mycket kunskap jag skulle kunna erövra. Precious är bara förnamnet på känslan kring denna dyrgrip...

Kurskatalogläsning är en eskapism av höga mått som får det att vattnas i munnen, och också nästan en läskig påminnelse om den stress man kan känna kring att göra det ultimata valet för sitt liv. För med en utbildning följer om inte en karriär så åtminstone en uppsättning nya kontakter och tankar som i sin tur ger en nya infallsvinklar och för en vidare på nya stigar så många gånger att det är omöjligt att överblicka och ta ställning till konsekvenserna av de val man gör.

Om om inte hade varit så hade mitt liv sett helt annorlunda ut...
Och om man tillför OM så som jag gör när jag ser nya kurser och utbildningar så blir mitt liv så fyllt av val och bortval att jag kräks, helt enkelt så där som bara ett riktigt kraftigt rus kan få en att må...

Och apropå precious fann jag dessa underbara bilder - troligen fotomontage!

Och alla dessa tankar, bara för att jag råkade läsa detta

Lego

| | Comments (0)

Jag önskar så att jag had mer tid att leka med lego, och mer lego.
Men allt behöver man inte göra själv här i världen, det finns andra som tagit på sig att utveckla legoleken till fulländning. (tipstack till Carina)

Unik men inte annorlunda

| | Comments (0)

Visst är det ett intressant spänningsfält i frågespaltsfrågan om man är normal?
Det är som att man ständigt strävar åt två håll,
... efter att finna sin egen nisch,
det unika med just mig som rättfärdigar och meningsskapar min existens

... och efter att få vara med de andra, passa in, accepteras och kunna samspela med andra på ett harmoniskt sätt utan alltför vassa kanter av krockar mellan olika personligheter, kulturer och åsikter.

Det blir ofta riktigt riktigt intressant omtumlande och spännande först när man samtalar med en som är olik en själv, men å andra sidan är det som ett euforiskt rus när man finner en människa som man känner samhörighet med, sådan där samhörighet som kommer av att man tycker och vill samma sak, gläds åt samma sak och/eller får sina kickar av samma saker.

Jag tycker att det är obehagligt som om jag skulle kunna försvinna när jag smälter för väl in. Men samtidigt tycker jag också att det är obehagligt när jag hamnar i positionen att utmärka mig alltför mycket och behöva poängtera en avskiljande tanke. Därför är det lite kruxigt för mig att finna det behagliga, för detta med att behaga ger mig lätt gåshud, både när det utförs av eller för mig.

VM-lottning med maskot

| | Comments (0)

Sitter och kikar på VM-lottningen och har just sett maskoten. Och jag undrar...
Hur hamnade Jar Jar Binks i det här sammanhanget?

Han har ändrat utseende något, men kroppsspråket föråder honom...

Bara lite lite farligt

| | Comments (0)

En fiskebåt får upp en mina i sin trål.
Halva stan spärras av.

Fiskarföreningarna säger att de försökt få staten att ta något ansvar för allt som ligger kvar i våra hav sedan första och andra världskriget. Svaret jag hörde på radion på väg till jobbet idag var att det skall utredas hur farligt det är innan man vidtar några åtgärder.

Och jag säger bara:
Men HALLÅ!!!

Man använde(r) väl inte minor i krig för att de är ofarliga?

Och oavsett om någon VERKLIGEN kommer dö av detta med kvarvarande sprängmedel som kan detonera när som helst eller inte (en väldig tilltro till att det går att utreda fram ALLA tänkbara scenarier och misstag, förresten), så låter det i alla fall i mina öron som att det inte är våra öppna hav som är den bästa förvaringsplatsen för krigsskrot.

Så fundera inte mer på detta.
Se bara till att det kommer väck!

Ang präster som inte viger homosexuella

| | Comments (0)

Fick via en mejlinglista ett öppet brev som jag gärna skulle vilja publicera här eftersom jag finner det klokt och tänkvärt. Innan jag lägger ut det här så vill jag säga att jag inte bara lägger ut mejl som jag får rakt av, utan först då jag förvissat mig om att det redan var publicerat på nätet, t.ex: här och där.

"Ett tack till alla rakryggade präster

Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.

Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.

Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7) vad kan vara ett skäligt pris?

I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU.
Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insistera på att även jobba på söndagar. Enligt 2:a Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och det vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det OK om jag sitter i vapenhuset?

Kan mina barn börja att träna fotboll i IFK-Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsätta spela här hemma med en plastboll?

En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar där med mot 3:e Mos 19:19. (Han har även den fula ovanan att svära mycket.) Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel. (Vanligen bomull och polyester) Är det nu nödvändigt att samla HELA Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16) Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar? (3:e Mos 20:14)

Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram emot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.

Magnus Samuelsson, Tånnö"


Tyvärr (?) har jag hört att frikyrkofundamentaliserna avvisar detta med att det bara är gammaltestamentliga hänvisningar...
Jag vet för lite för att starta en diskussion både i frågorna om Greenrättegången och i vigselfrågor, men den här artikeln i Svenskan kan vara värd att läsa för den som vill förkovra sig lite.

Minns du när?

| | Comments (0)

Förra veckan när jag var inne och jobbade ett pass i infodisken på barnavdelningen så kom det fram en mamma och hennes pojk som ville ha en bok han kunde läsa, för han hade just läst sig läsa, sa mamman.
- Jag lärde mig läsa i förrgår, sa han stolt.

Många tänker i processer,
men det är något visst med att unna sig att stanna upp och säga
Japp nu kan jag det!

Jag har glömt hur man gjorde det, för varje gång jag lär mig något eller klarar av något så har jag andra foten inne i nästa projekt. Det är synd. Jag tror att det är viktigt att vara stolt ibland.

Lässugen?

| | Comments (0)

Ni vet den där känslan när man läst en riktigt bra bok och liksom inte kan sluta förrän den är slut och önskar att man kunde fortsätta även efter det. Att man snabbt söker sig till fler böcker av samma författare och tillslut finner sig själv i väntan, väntan på att författaren skall hinna skriva i samma takt som du läser. Men det händer ju nästan aldrig...

Det är i sådana lägen man letar efter en författare som skriver lite liknande böcker. Sådär som när man köper skivor på Ginza eller böcker på Adlibris "De som köpt denna produkt har även köpt..." (Det är sådana funktioner som jag och mina vänner brukar förstöra genom att göra gemensamma beställningar med ett MYCKET blandat innehåll. Typ: den som köpt den här skivan med dödsmetall har också köpt Dolly Partons julskiva)

Nu finns det iaf en sådan här sökfunktion för att hitta nya favoritförfattare, genom att någon bemödat sig om att göra en karta över författare.

Tipstack till Mimaroben

Som av en händelse...

| | Comments (0)

Medan jag sitter här och muttrar över förra inläggets framtidsutsikter så finner jag det senaste numret av tidningen Elle i informationsdisken. Där finns årshoroskopet för 2006...

Äntligen chans till ett par svar!!

Jag kommer ha en allvarlig sinnesstämning och brottas med mig själv fram till sensommaren. *hurra! what else is new?* Jo, vid slutet av året "är du en annan person: tuffare, starkare, klokare, mognare och på alla sätt mer medveten om vem du är och vad du kan" *det artar sig!*

Så till detta med jobb och framtid...

"I september ser du att det där långsiktiga projektet inte kommer att ge dig vad du hoppats och med sorg bestämmer du dig för att hoppa av. Involvera dig i något nytt på en gång så slipper du gräma dig över hur det hela kunde ha varit. Projektet skulle ändå inte ha fungerat" *tjoho, happy new year!*

En annan framtid

| | Comments (0)

När jag började plugga till bibliotekarie någon gång för 100 år sedan, så kom facket och berättade att det var en lysande framtid föröver. När vi blev klara så skulle arbetsgivarna skrika efter oss och gråta av lycka över att vi sökte jobb.

Idag är väl ungefär den där framtiden inne rent tidsmässigt,
men det ser inte alls ut som de tänkt sig.
Som JAG tänkt mig.

Jag har sökt jobb i höst
och det har varit över 100 sökande på varje jobb.
Jag har fått "Tack, men nej tack" i brevlådan varje vecka.
Och det känns.

Kanske skall jag se mig om efter en annan framtid.
Den här tänkta framtiden ser inte ut att vilja ha mig med.

Soduko

| | Comments (0)

I två dagar har mitt liv kretsat kring soduko.
Jag vet att jag är sent inne på den här flugan. Men nu har den nått mig. Det känns helt sjukt att en dag bara går medan jag sitter vid köksbordet och klurar på siffror, men det är väl en bra återspegling över hur meningsfullt jag lyckas få saker att kännas just nu. Detta med sodukon ger i alla fall en känsla av att hjärnan används och att tiden går och att socialare sysselsättningar väntar runt hörnet.

Nu ringde de från biblioteket och frågade om jag kan jobba ikväll, och plötsligt blir det nästan stressigt. Jag hade ju tänkt att få gjort NÅGOT här hemma idag...

Men det kanske blir som igår,
att jag säger BÄTTRE TUR IMORGON.

Som om hela den här situationen bara handlade om tur!

Julens budskap

| | Comments (1)

Vänninan berättade att hon försökt berätta för sin 4-åring om julens innebörd och goda glada budskap:

- Det var en person som hette Jesus som var Guds son som föddes på julafton, så vi firar julen som en födelsedag för honom.
- Vart är han?
- Han levde för länge sedan.
- Levde pappa då?
- Nej det var jättelänge sedan, han är död nu
- Jaha. Blev han gammal?
- Öh, nej han blev inte så gammal, men han var en bra människa (försöker förtvivlat få in det på det goda spåret igen)
- Så polisen tog honom inte (föreställningen att polisen tar de dumma är stark)
- Öhh... nä (shit shit, nu klarar jag inte berätta den här berättelsen så att den blir så där vacker och stämningsfull som jag ville. Istället ljuger jag för att jag inte kan få berättelsen att räcka till)

Motstånd mot högkulturen

| | Comments (1)

Det krockar i hemmet ibland när två kulturer skall mötas.
När kulturvetaren flyttat in till pågavännen höjer den trygga fd ungkarlen på ögonbrynen och undrar hur saker kan vara möjliga. Vad jag håller på med och hur jag står ut med det. Ja, det handlar om högkulturen som trängs med pågavännens VANLIGA kultur, ordning och reda.

Jag vet inte hur jag gör det, men det händer vart jag än kommer. Vart jag än bor och hur mycket jag än lär mig slänga. Det uppstår högar. En tidning att läsa mer i senare, ett utrivet recept som skall klistras in i samlingsboken, ett olöst pensionsblad som kanske skall få sälla sig till sina likar i min pensionspärm eller möjligen hamna i det runda arkivet, en räkning, ett papper med information om min nya arbetsplats, ett par nummer av Hemmets Veckotidning som cirkulerat från svärmor och svägerska för att nu få sina sista levnadsdagar i en hög vid min säng, på mitt bord, gömd på en stol, eller på köksbänken.

Lite lägre högkultur skulle inte skada!

Vad gör man åt sådant här?
Jag vill gärna veta för jag vet också hur fint det var i det här hemmet innan jag kom och innan någon nånsin var hemma här om kvällarna.