Taskiga samtal

Noterade i lördags kväll att jag när jag lagt mig,
att jag låg och funderade ut saker i det de goda vännerna som jag träffat under kvällen sagt som kunde tolkas som bevis på att de inte tycker om mig.

När jag insåg vad jag höll på med,
så undrade jag på vilket sätt detta var en gynnsam sysselsättning...
Jag har fortfarande inte kommit på det.

Det blev mest bara tydligt vad detta med inre dialog kan göra med en,
för det gjorde mig (i min upplevelse av mig själv) knappast mer självklar i världen.

Jag tog fram minnet av Tv-programmet med Mia Törnblom och hennes tankar om att förändra den där inre dialogen genom att istället småskryta om sig själv och det gjorde jag ända tills jag somnade.

Ändå blir jag misstänksam mot sådant där överdrivet peppande, det känns som att det mest bara fungerar som ett bevis på att det finns nått sjukt som man behöver hantera och hanterar det genom att kompensera det.

Som i exempelt:
Du e grym på att gå på kryckor!
betyder väl lika mycket att man är bra på något som det innebär att man definitivt inte är en sprinter!