Stadsbyte utan att byta bort?
Sist jag flyttade från en stad till en annan för nio år sedan så försökte jag väldigt mycket att hålla kvar allt och alla. Den gången var jag också inställd på att inom en överskådlig framtid komma tillbaka.
Detta resulterade i att jag vid varje Göteborgsresa försökte träffa ALLA. Det tog inte så många sådana helger innan jag insåg att det inte fungerade särskilt bra. Det var som att jag inte riktigt träffat någon eftersom jag inte visste vem jag pratat med eller om vad eftersom jag bokat in 3 vänner i olika mat- och fika-sittningar per dag.
Och så föll det sig att jag istället kom att tappa en del vänner och bekanta längs vägen. Nu gör jag samma resa och det har varit hjärtskärande att i förväg ana att man kommer att tappa fantastiska människor ur sitt liv.
Den här helgen var den första på återbesök i Stockholm.
Det är svårt att vara här och nu med dem man är med,
såå lätt att tanken flyger till mer man borde och fler man skulle vilja träffa.
Hinna mer...
men man kan aldrig vinna mer
... än sitt nu
och ofta går även det förlorat.
Men jag ansträngde mig.
Kämpade för att inte ha dåligt samvete för allt jag inte gjorde.
Jag tror att det gick hjälpligt...
Forstar hur du kanner. Sa lite tid, sa manga man vill hinna traffa. Vilket anda pa ett satt ar ett underbart problem!
Det basta med att leva idag ar ju dessutom att man inte behover tappa nagon, om man inte vill tappa denne. Email, telefon, bloggande... sa lange det finns kontakt behover ju inte vanskapen hanga pa hur manga fikor man tagit! Som tur ar. En av mina narmsta vanner och jag har inte ens levt i samma land storre delen av var vanskap.