Hör Gud och Demokrati ihop

I min släkt är LM Engström en omtalad man. En gång sov han i min mormors föräldrars säng. Det är stort att ha haft en så andligt stor man i sin hem och dessutom övernattandes. i biografin som är skriven om honom framträder hans oro för kyrkans utveckling tydligt. Han menar att man i dagens samhälle tar förnuftet på allt för stort allvar och att denna utveckling inte kan enas med kyrkans utveckling och fortlevnad eftersom den inte alls bygger på de premisserna.

Rexius är en annan storhet i min släkt. Han är lite av min idol i sin blygsamhet. När mormors föräldrar gifte sig så fick de av honom ett stort porträtt av honom med snygg guldram. Det hade varit kul att ge ett stort (typ 50*70) porträtt av sig själv i present någon gång. I vilket fall när jag söker på hans namn på webben finner jag honom insprängd i en text där han säger att det viktiga är att läsa bibeln inte att förstå någonting. Guds ord kan ändå verka som ett frö inom en människa.

Med andra ord, tänk inte själv. Följ med! Det bär dig till paradiset.
Det låter rätt gott, bara det att denna delen av min släkt parade sig med en vetenskapsman för att skapa mig. En sida där klassresan gjorts och en rödare uppfattning inte automatiskt är antikrist. Där finna sig i sin plats skulle vara liktydigt med att inte använda sig av sin talang/talent, potential och möjliggöra ett gott liv här och nu. (jmf liknelsen om talenterna Matt 25:14)

Så med denna bakgrund kan man fråga sig om Gud och demokrati hör ihop. Guden med en sanning, med en rätt väg och demokratin med dess inbyggda diskuterande, tvivlande, sökande efter kunskap, kompromisser, och dess behov av att innesluta för att förverkliga.

Det var intressant att höra samtalet mellan mannen som drog igång en protestlista på nätet gentemot mannen som fanns i beslutsposition på kyrkomötet när de pratade i P1 härom morgonen. Ett demokratiskt beslut bygger på att en minoritet blir överkörd - men ändå respekterad. En tanke om vad Gud avsett är inte lika lätt att kompromissa bort. Mannen i minoritet ville inte känna respekt för någon som idiotförklarat honom. Mannen i majoritet tyckte att spelets regler skulle följas. Som studie i demokrati var samtalet ypperligt.

Till detta kommer förstås tanken att en demokrati kan upplösa sig själv om majoriteten vill det, och att det är en balansgång att försvara en demokrati genom att lyssna på och beakta dem som inte tycker att systemet är bra.

I den här frågan känns det som att kruxet kommer i schismen mellan dem som vill ha en inbjudande öppen demokratisk ordning och dem som tycker att det är viktigare att det blir ordning. En demkrati kan aldrig vara en ordning, det bygger på att alla röster får höras och det blir rätt stimmigt.

En fundering jag hade var om det fanns en poäng i tanken att kyrkans beslut inte skall fattas i demokratisk ordning. Om teologi och dess utövande är för komplicerat för det. Men jag kan inte riktigt ta in den tanken, för om man skall tro på EN Gud så kan man tänka sig att han/hon/den/det visar vägen på olika sätt för olika människor och skall man ha en respektfull gemenskap i sin tro så får man ha överseende med att Gud har många ansikten.

Ibland kan man tycka att det blir för tillåtande om vad som helst och allt är OK.
Men det som är straffande och uteslutande känns obehagligt nära den där andra makten som inte är Gud...