Föreläsning om Hellingers metod

I onsdags var jag på föreläsning om Hellingers metoder för att återställa ordningen inom en människa genom att låta henne betrakta sin nära omgivning med hjälp av statister som man återskapar sin släkt/sin flock/sitt stim med för att urskönja relationerna och hela dem.

En del skulle säkert benämna det flum eftersom man placerar en del av det egna behovet av att känna ett sammanhang och en mening utanför sig själv och kallar det att andras öden undermedvetet projiceras på en själv när det vanliga "psyksnacket" är det omvända att det är det inre som man projicerar på sin omgivning. Ändå -eller just därför- kan jag inte låta bli att tycka att detta annorlunda grepp att hantera sina frågor är mycket mycket spännande. I grund och botten är väl det viktigaste för oss som människor att vi har en berättelse som vi gillar. Vi kan ha en berättelse där vi utnämnt oss till loosers, men det är klart att vi mår bättre om vi ser livet som en enda lång Alexander Lukas-promenad även om man inte nödvändigtvis behöver utstråla lika mycket klämkäck styrka som Mia Törnblom för att vara tillfreds.