November 2005 Archives

Klantig fortfarande, men inte noll åtta längre

| | Comments (1)

2 gånger ringde jag och hamnade fel.

Man har ju hört att det ibland - ovanligt nog - slår slint i telefonväxlarna så att man inte kopplas till det numret som man slagit, men det känns absurt att nogrannt slå numret precis så som det angivits på en myndighets webbplats och hamna på ett företag någonstans. Två gånger. Pinsamt!

En tanke var att webbplatsen inte var uppdaterad, men den torde vara uppdaterad eftersom det var något så troligen välbesökt som en a-kassa.

Då slog det mig.
Jag är inte nollåtta längre,
Jag behöver slå riktnumret!

Kakor om verkligheten

| | Comments (1)

Idag var jag i en affär som sålde pepparkaksformar.

Man kunde köpa prinsessformar,
men det finns inga prinsformar.

Är det så det är i verkligheten?
Man kan drömma om att känna sig som en prinsessa,
men vad är det för karl som skall matcha det?
Någon som klär en? Som ett piffigt attribut.

När man drömmer att man ÄR prinsessa,
så behöver man drömmen om vad som skall hända sedan.

Man behöver alltid en tanke om sin framtid för att förhålla sig till sitt nu.
Och vad har väl nånsin lockat en människa mer än tanken att framtiden innehåller ett bättre liv - ett drömliv eller i alla fall; ett något bättre liv.

Så till pepparkaksprinsessan finns en pepparkaksgroda
En slemmig chansning
en obehaglig risk i hopp om något något bättre.

Som livet är mest
fyllt av slemmiga situationer som vi ändå utsätter oss för för att det inte går att stå ut med att livet är just så defekt som det är. Och de slemmiga situationerna och de där defekterna är egentligen tjusningen med alltihop - och den största behållningen.

Stadsbyte utan att byta bort?

| | Comments (1)

Sist jag flyttade från en stad till en annan för nio år sedan så försökte jag väldigt mycket att hålla kvar allt och alla. Den gången var jag också inställd på att inom en överskådlig framtid komma tillbaka.

Detta resulterade i att jag vid varje Göteborgsresa försökte träffa ALLA. Det tog inte så många sådana helger innan jag insåg att det inte fungerade särskilt bra. Det var som att jag inte riktigt träffat någon eftersom jag inte visste vem jag pratat med eller om vad eftersom jag bokat in 3 vänner i olika mat- och fika-sittningar per dag.

Och så föll det sig att jag istället kom att tappa en del vänner och bekanta längs vägen. Nu gör jag samma resa och det har varit hjärtskärande att i förväg ana att man kommer att tappa fantastiska människor ur sitt liv.

Den här helgen var den första på återbesök i Stockholm.
Det är svårt att vara här och nu med dem man är med,
såå lätt att tanken flyger till mer man borde och fler man skulle vilja träffa.

Hinna mer...
men man kan aldrig vinna mer
... än sitt nu
och ofta går även det förlorat.

Men jag ansträngde mig.
Kämpade för att inte ha dåligt samvete för allt jag inte gjorde.
Jag tror att det gick hjälpligt...

Julen är här

| | Comments (0)

Julbordsfredagen följdes upp av en julhelg i Stockholm, med julmarknad på Skansen och i Gamla stan och med glöggmysande medan värdparet spelade sin Elvisjulplatta och satte upp adventsstakar. Söndagen avslutades med Jansson och julmust och måndagen började med vit snö knarrandes under fötterna.

Självklart njuter jag av julmyskänslans ankomst, men det är låååååååååååååångt kvar till själva julafton. Det hindrar inte att alla julstjärnor skall in och upp ikväll och gardiner och dukar. Dekorationsgräset till krubban sås. Och fyra veckors mysande har bara just börjat!!

Julbord

| | Comments (0)

Igår var vi på julbord på gästgiveriet Kalle på Spången i Ljungbyhed.
Det var gott och överdådigt.

Och jag mindes plötsligt med smärtsam klarhet varför jag undvikit sådana här tillställningar. Det ÄR och förblir ett bullemia-race.

Alla äter mer än de egentligen vill och för den som har det minsta latent av någonting så är det lätt plågsamt. Det enda som hindrade mig från att frälsa mig från ondo genom att sticka fingrarna i halsen efter maten var att jag var rädd att det skulle höras ut vad jag gjorde. Ögonen brukar också tåras och jag ville inte att sminket skulle rinna. Snäv kläning på toalettgolv kändes inte heller riktigt höjdare! Så här sitter jag nu, fortfarande spänd, uppsvälld och stinn som ett korvaskinn

Detta är första av 3 julbord före julafton! Det är ett nytt liv detta som pågavännens respektive. Det är gott, men det betyder inte att det är smärtfritt!

Premiär

| | Comments (0)

Igår hade jag en tupperwarebjudning hemma hos mig.
Det var första gången jag gjorde en sådan här grej och det borde ha alstrat rejält med vuxenpoäng. Att jag passade på att bjuda på bakverk från recept ur ICA-tidningen Buffé kan knappast ha minskat poängtickandet...

Det var lyckat och mycket trevligt.
Men jag förbehåller mig rätten att förhålla mig skeptiskt till de priser som Tupperware tar för sina produkter, de må vara hur bra som helst, men att betala med priser som om det vore guld när det är väldesignad plast är ändå bisarrt och orimligt - om än trivsellyxigt och snajdigt!

Jack Bauer ger mig ingen frid

| | Comments (0)

Har denne agent kommit emellan dig och din partner på sista tiden?

Först var det sändningstid sent på söndagskvällarna.
För sent. Egentligen. För att man skulle ge sig på att titta på denna säsong av 24. Men vi pressade. Så plötsligt.
Omläggning av TV-tablån. Sent sent även fortsättningsvis, men nu 4 gånger i veckan, måndag-torsdag. Vilket innebär att man inte kommer i säng i tid en enda dag i veckan. Varje kväll stupar man i säng efter en timmes uppstressat hjärtstillestånd. Vid midnatt. Och är medvetslös istället för sällskaplig både vid go'nattpussen och vid morgonpussen.

Surmulet konstaterar jag att Jack Bauer förstört mitt sexliv.

Och jag tror att det kan vara just detta som krävs för att jag skall lära mig programmera videon!

känslor e väl ingenting...

| | Comments (0)

Det sägs att man skall lita på sin känsla,
men det är ju det svåraste som finns.
Den växlar ju hela tiden, beroende av infallsvinklar ochhumör, hur mycket man sovit och när man senast åt.

Kanske är poängen snarare att följa det man bestämt sig för.
Det är ju det som liksom för en vidare framåt och skyddar en från velandets och tvivlets alla helvetskval. Och när man förs framåt så finner man också lösningar på det som uppstår lite skonsamt pö om pö - istället för att tro att man kan finna en häst att satsa på som skall vinna alla lopp åt en, så håller man sig öppen för att satsa på något nytt nästa gång en valsituation uppstår.

Kvinnor utan förvärvsarbete

| | Comments (1)

"För män i åldrarna 31 till 50 år har arbetslösheten minskat
medan arbetslösheten för kvinnor har ökat i alla åldersgrupper
utom för de 61 år och äldre"

Skriver A-kassan i sitt informationsblad nr 3 2005. Peppande!

Vad betyder grera?

| | Comments (0)

Hör på radion att medborgarskap i Danmark föreslås fås mot en rad kriterier som är svåra för en nyinflyttad danmarksbo att leva upp till. Det var intressant att lyssna på och samtidigt mot bakgrund av händelserna i Frankrike så kan man inte låta bli att undra lite...

Man kan också sätta det hela i ett historiskt sammanhang. Det var en gång en samhällsordning där det fanns människor utan möjlighet att påverka makten. Det innebar inte att de inte medverkade i samhället, alla som lever (och en del andra också) påverkar varandras liv och leverne. Det innebar bara att de letade andra sätt att påverka än genom de system som de var uteslutna från att verka i.

Det går att säga vad man vill om ordet kommunist och vad som hänt med det ordet och det som gjorts i ordets namn de senaste 100 åren, men en gång när inte alla hade rösträtt så var människor beredda att dö och döda i kampen för en drägligare tillvaro.

1 miljon svenskar sökte ett ekonomiskt bättre liv i fjärran land utan att klassas som smitare från den svenska samhällsprocessen (?) och utan att ses som snyltare i det nya landet.

Revolutionen var ett levende begrepp för många människor, ofta långt ifrån styrelserum och parlament. Och med revolution menar jag inte bara i teorin, det var samhällsomstörtande, det var farligt för makten, farligt för människor vare sig de ville vara inblandade i det eller inte.

... som terrorism, även om det ordet inte var så modet just då så var det bomber som sprängdes i Sverige och som man inte visste om de var en början på något annat.

Demokrati bygger på att innesluta alla röster för att de tillsammans skall bygga en utveckling. Det blev inte klart en gång för alla när den allmänna rösträtten infördes i Sverige eller Europa. Och det som hänt nu är först att besluten flyttas från parlamenten till tjänstemanna-korridorer och näringslivs-styrelserum och sedan i desperata försök att greppa om den hala makten så vill man styra upp och ställa krav på dem som lever en verklighet där dessa krav inte är realistiska eller förankrade. En demokrati innebär att vi alla är integrerade i en gemenskap, både de fattiga och de rika, både de lyckade och de misslyckade, både de som inte haft chansen och de som tagit den. Så vad innebär det där med integration och att integrera? Först tänkte jag i termer av INTE GRERA. Och undrade vad det då är som man INTE skall göra. Sedan slog jag upp ordet i Svenska Akademiens ordbok och fann kopplingen till integritet som i sin tur handlar om att vara självständig och oberoende, hederlig och oskadad från andras åverkan och intrång.

I mina ögon blir integrering därigenom en fråga om att se människor som i grunden självständiga tänkande hederliga människor. Och INTE utsätta dem, deras livsstil, kultur och åsikter för åverkan.

Det kan aldrig betyda att inte någon behöver anpassa sig till ett sammanhang av gemenskap och helhet, men det betyder att även alla i helheten behöver anpassa sig till de andra delarna för att en gemenskap skall skapas.

Känner någon sig utanför tror jag inte man ändrar den känslan genom att hotfullt slå personen i fråga på käften om den inte skaffar fler vänner. Och för alla som känner sig inneslutna så känner vi oss inte mindre hotade av högre murar.

Att det finns rötägg och helidioter MÅSTE inte få oss att misströsta om mänsklighetens möjligheter att göra gott för varandra. Lika lite som vår vilja att göra gott verkligen innebär att det blir bra.

Ur ett tänkvärt kedjemejl

| | Comments (0)

"Älska de du kan. Rör vid de du kan nå ut till. Låt de andra gå."

Taskiga samtal

| | Comments (0)

Noterade i lördags kväll att jag när jag lagt mig,
att jag låg och funderade ut saker i det de goda vännerna som jag träffat under kvällen sagt som kunde tolkas som bevis på att de inte tycker om mig.

När jag insåg vad jag höll på med,
så undrade jag på vilket sätt detta var en gynnsam sysselsättning...
Jag har fortfarande inte kommit på det.

Det blev mest bara tydligt vad detta med inre dialog kan göra med en,
för det gjorde mig (i min upplevelse av mig själv) knappast mer självklar i världen.

Jag tog fram minnet av Tv-programmet med Mia Törnblom och hennes tankar om att förändra den där inre dialogen genom att istället småskryta om sig själv och det gjorde jag ända tills jag somnade.

Ändå blir jag misstänksam mot sådant där överdrivet peppande, det känns som att det mest bara fungerar som ett bevis på att det finns nått sjukt som man behöver hantera och hanterar det genom att kompensera det.

Som i exempelt:
Du e grym på att gå på kryckor!
betyder väl lika mycket att man är bra på något som det innebär att man definitivt inte är en sprinter!

Att sätta sig själv på spel

| | Comments (0)

"Vi är i rörelse, och vi förändras hela tiden. Det är oundvikligt. Vi kommer till världen ur ett stort intet. Vi sträcker oss ut i olika riktningar. Vi luktar, smakar och berör, och vi ser oss omkring. Vi upptäcker ständigt något nytt. Med kroppen erövrar vi världen. Kroppen är alltings första upplevelse. När vi rör oss, växer vårt psyke. Psyke är kropp, och kroppen är världen. Det är en heltidssysselsättning, eftersom världen är större än kroppen.

Jag står på busstationen i en liten stad. En ung man löser biljett. Jag ser på honom. Han verkar modig och omogen, entusiastisk och hjälplös. Jag tänker att han är lik mig, sådan jag var en gång. Och som många av oss är när vi ska resa iväg på egen hand för första gången. Jag tänker att han skall långt hemifrån. Vad är det han gör? Han betalar för att ta en risk. Han sätter sig själv på spel. Det är obehagligt att resa till främmande platser. Man är främmande och utanför. Man kan förlora fotfästet, är inte hemma i språket, geografin, klassen och kulturen. Man kan bli lurad, rånad eller stupfull på billig sprit. Man kan bli ensam...."

Sidan 9f i Finn Skårderuds Känslosamma resor: En bok om livet i rörelse.

Inget är så läskigt som kärlek

| | Comments (0)

Jag har fått äran att följa en eventuellt kommande skilsmässa.
En kvinna i vänkretsen lever i tvivel och vill reda ut vart hon står. Ju längre tiden går desto mindre chans tror jag att hennes make får att delta i äktenskapets utgång och vara med och försöka rätta till det som känns fel.

Det berör mig illa varje gång vi pratar. För jag vet hur det är att få i ansiktet att det är slut, att det kanske skulle gått att lösa, men att ens partner inte egentligen har någon lust att ge det en chans. För en själv är problemet nytt eftersom man uteslutits varje gång man snuddad vid det, medan det för den andre är ett gammalt problem som man försökt hantera på egen hand, där alternativa lösningar redan figurerat, tagits ställning till och beslutats om.

Nu när jag liksom ser det hända så här utifrån.
Så ser jag hur svårt det är att vara i relation.
Att inte vilja såra, inte riva upp och inte i onödan förstöra något.

Det är fascinerande att man rastlöst söker efter förändring (som berör även andra), samtidigt som man inte vill utlösa en kris som drar in andra. Skulle man söka hjälp utifrån för att prata om saken så har man ju sagt att det är jätteallvarligt och det är ju så läskigt.

Och jag undrar hur man kan upprätthålla en relation med en annan människa. Och jag undrar vad kärlek egentligen är.
För det känns inte som att kärlek egentligen är att inte vilja såra.
Att hindra någon från att bli sårad innebär ibland att man inte för en dialog utan bromsar den inom sitt eget huvud. Därinnifrån kan den aldrig bygga en gemenskap.

Det känns som att kärlek mer är att ge någon en ärlig chans att älska en.
Och att man då måste ta sina egna känslor på allvar.

Oavsett vad det är för känslor man har.

Man kan känna tvivel, man kan vara rastlös, man kan vara arg och svartsjuk, dum i huvudet, och rädd och sårbar eller känna behov av att fritt se på sina livsmöjligheter och allt det där behöver få inrymmas i ens liv och i en relation. Det blir än svårare när man inte själv riktigt vet vad det är som är felet och bekämpar sig själv i strävan efter att vara nöjd.

Det känns också läskigt att höra att det blir lite sådär när man varit ihop/gifta länge. Som om saker sker per automatik mellan människor. För jag vill inte tro att det måste bli så.

Jag tror att det är viktigt att inte bli för bekväm, utan att ständigt föra levande samtal och upprätthålla känslan av att det är läskigt. För i det där läskiga finns känslan av att utelämna sig och utan att visa sig med även de sidor/känslor man inte är stolt över så startas en kamp, där man vill dölja, värna och avskärma samtidigt som man vill närma sig, dela och känna förtroende och gemenskap. Den kampen kan man inte vara motståndare i om man skall leva i kärlek med varandra, den kampen behöver man föra tillsammans.

Tvillingsjäl?!

| | Comments (1)

Inte direkt den som är först med att finna teknikens möjligheter. Men bättre sent än aldrig. Upptäckte just att man kan surfa runt i bloglines och se vilka som prenumererar på samma blogguppdateringar som jag och vips, en tvillingsjäl...

Den här episoden kunde lika gärna varit jag. Så typiskt mig liksom

Fil eller yogurt

| | Comments (1)

Jag fnissade när jag såg den andra bilden i det här blogginlägget.

Den som ger sig in i leken får leken tåla

| | Comments (0)

Man kan ha lite olika moraler

Att inte ha sex förrän man kan ta konsekvenserna av en graviditet.
Att inte ge sig in i ett förhållande innan man är självständig nog att kunna leva vidare om det tar slut.
Att inte ge sig in i ett förhållande innan man är mogen nog att avsluta det på ett schysst sätt.

Det är lätt att vara snusförnuftig. Ge dig inte in i leken om du inte klarar av den, men hur skall man veta vad man klarar av innan man har prövat?
Som tur är finns det hjälp att få om man gett sig in i lekar som det visat sig att man inte tålde.

Men detta att man nu funnit ett sätt att göra slut som "en kul grej" är väl ändå höjden av känslomässig omognad?
Skulle det vara så lätt att bli glad igen när det tar slut att det räcker med att få prata med en kändis som plåster på såren, så var nog aldrig relationen särskilt allvarligt lekt. Å andra sidan en person (läs:idiot) som gör slut på det här sättet är heller inte mycket att sörja...

Hör Gud och Demokrati ihop

| | Comments (0)

I min släkt är LM Engström en omtalad man. En gång sov han i min mormors föräldrars säng. Det är stort att ha haft en så andligt stor man i sin hem och dessutom övernattandes. i biografin som är skriven om honom framträder hans oro för kyrkans utveckling tydligt. Han menar att man i dagens samhälle tar förnuftet på allt för stort allvar och att denna utveckling inte kan enas med kyrkans utveckling och fortlevnad eftersom den inte alls bygger på de premisserna.

Rexius är en annan storhet i min släkt. Han är lite av min idol i sin blygsamhet. När mormors föräldrar gifte sig så fick de av honom ett stort porträtt av honom med snygg guldram. Det hade varit kul att ge ett stort (typ 50*70) porträtt av sig själv i present någon gång. I vilket fall när jag söker på hans namn på webben finner jag honom insprängd i en text där han säger att det viktiga är att läsa bibeln inte att förstå någonting. Guds ord kan ändå verka som ett frö inom en människa.

Med andra ord, tänk inte själv. Följ med! Det bär dig till paradiset.
Det låter rätt gott, bara det att denna delen av min släkt parade sig med en vetenskapsman för att skapa mig. En sida där klassresan gjorts och en rödare uppfattning inte automatiskt är antikrist. Där finna sig i sin plats skulle vara liktydigt med att inte använda sig av sin talang/talent, potential och möjliggöra ett gott liv här och nu. (jmf liknelsen om talenterna Matt 25:14)

Så med denna bakgrund kan man fråga sig om Gud och demokrati hör ihop. Guden med en sanning, med en rätt väg och demokratin med dess inbyggda diskuterande, tvivlande, sökande efter kunskap, kompromisser, och dess behov av att innesluta för att förverkliga.

Det var intressant att höra samtalet mellan mannen som drog igång en protestlista på nätet gentemot mannen som fanns i beslutsposition på kyrkomötet när de pratade i P1 härom morgonen. Ett demokratiskt beslut bygger på att en minoritet blir överkörd - men ändå respekterad. En tanke om vad Gud avsett är inte lika lätt att kompromissa bort. Mannen i minoritet ville inte känna respekt för någon som idiotförklarat honom. Mannen i majoritet tyckte att spelets regler skulle följas. Som studie i demokrati var samtalet ypperligt.

Till detta kommer förstås tanken att en demokrati kan upplösa sig själv om majoriteten vill det, och att det är en balansgång att försvara en demokrati genom att lyssna på och beakta dem som inte tycker att systemet är bra.

I den här frågan känns det som att kruxet kommer i schismen mellan dem som vill ha en inbjudande öppen demokratisk ordning och dem som tycker att det är viktigare att det blir ordning. En demkrati kan aldrig vara en ordning, det bygger på att alla röster får höras och det blir rätt stimmigt.

En fundering jag hade var om det fanns en poäng i tanken att kyrkans beslut inte skall fattas i demokratisk ordning. Om teologi och dess utövande är för komplicerat för det. Men jag kan inte riktigt ta in den tanken, för om man skall tro på EN Gud så kan man tänka sig att han/hon/den/det visar vägen på olika sätt för olika människor och skall man ha en respektfull gemenskap i sin tro så får man ha överseende med att Gud har många ansikten.

Ibland kan man tycka att det blir för tillåtande om vad som helst och allt är OK.
Men det som är straffande och uteslutande känns obehagligt nära den där andra makten som inte är Gud...

Rapport från gårdagen

| | Comments (0)

Det var ljuvligt att få rätta till böcker på hyllorna, att hjälpa människor tillrätta och att få gå in i ett magasin och känna den där berusande doften av gamla böcker. Först där och då fattade jag hur mycket jag saknat min biblioteksvardag.

Det var också skönt att ha på sig riktiga kläder och känna sig som en människa. När man bara är hemma och skrotar så blir det rätt så pluffsig joggingkänsla på hela livet. Håret i ett litet kluterufs av virad penna och långt ifrån allt vad sminkning heter. Jag kände mig helt enkelt rätt fräsch igår och det var en höjdare - jag kan helt klart tänka mig att göra om det!! :)

Och redan på fredag får jag chansen att komma på ett pass i informationsdisken igen!! Det är spännande! Nytt och roligt och samtidigt ändå så bekant och hemma. I löööve it!

Rädsla och/eller hat

| | Comments (0)

Läste i morgontidningen att RFSL gjort en undersökning som konstaterat att homofobin får allt större utrymme på webben. Och jag undrade om det verkligen var rubrikens ordval homofobi som florerade. I skrivande stund ser jag också på RFSL's webbplats att det är hat och inte fobier som de undersökt.

Jag tycker att det hade varit intressant om tidningens ordval varit korrekt, för om människor kom ut och pratade om sin rädsla och sina fobier så skulle det vara ett stort steg på vägen till ett mänskligt möta, med samtal och möjlighet att lösa en del av de svårigheter som vår rädsla för varandra utlöser.

Bara själva åtskillnaden mellan att vara rädd/osäker och att visa sitt ogillande skulle vara en ingång till att betrakta sina medmänniskor som människor.

Lite grått

| | Comments (0)

Jag har inte gått under trots att jag varit arbetslös hela hösten. Det är skönt. Jag var orolig innan för hur mycket jag skulle gå ner mig.
Så det är en skön känsla att den oron var lite obefogad.
Eller också är det den medvetenheten som oron skapade som räddat mig så här långt...

För det börjar smyga sig på här nu.
Uj uj vad läskigt att vara ute bland folk hela tiden.
(tur att jag tycker att det iaf fortfarande är spännande ibland)

Och nu när jag strax skall iväg och få en liten arbetsintroduktion och se och lära nytt och nya människor så känner jag att detta kom i grevens tid. Jag har tappat en del av det sociala greppet - för at inte prata om det professionella - jag har ingen aning om vad jag kan och jag tvivlar på att jag över huvud taget kan yttra någonting om hur saker verkligen är.

Samtidigt vet jag att ett par månader för den som jobbar inte är så mycket, att det innebär mycket av "bara rulla på", så jag skall sträcka lite på ryggen och tänka att jag iaf e GANSKA bra, en och en halvtimme till showtime.

Helgens besök

| | Comments (0)

Den gångna veckan var intensiv, två kompisar var på tvånättersbesök vardera i början av veckan och nu i helgen var föräldrar och moster på besök. Det har varit trevligt och intensivt. Många tankar och samtal. Men ändå, så så gott.

För alla som undrar hur det är med pappafar kan jag bara säga att det är bra.
Eftersom de senaste tre årens definition av bra när det gäller hans hälsa är en ganska negtiv definition, den innebär bara att han inte har hjärtflimmer just nu, inte ligger på ett operationsbord eller är på Sahlgrenska över huvud taget. Den innebär också att han inte i skrivande stund får sig en elektrisk elstöt för att komma i fas, att han vågar somna på kvällen och att han inte sitter med höga kuddar i sängen och ser ut att vara fokuserad på hjärtslagen som om vore de viljestyrda.

För alla som undrar om det innebär att han är kass när han är bra, så kan jag säga att han inte är så himla kass som man kan tro. Han kan bara inte ta ut svängarna i levandet. Inte vara uppe för sent (=sänggång senast 21.30), regelbundna mattider, regelbunden sömn, inte äta för mycket, inte för lite, inte slöa och inte röra sig för mycket. Kort sagt lever han med tungan rätt i mun.

Och han lever!
Det räcker för oss!

En anledning

| | Comments (0)

Jag bara undrar om det räknas som en anledning detta att man inte gör någonting bara för att man är så uttråkad för att man inte gör någonting....

Det låter faktiskt mer som en ond cirkel...
Shit! Jag har ingen lust att sitta i en så'n och uggla!

Fatta och förstå

| | Comments (0)

Det är en sak att förnuftsmässigt förstå, en annan att riktigt fatta. Liksom känslomässigt ha greppat saken.

Det stod klart för mig igår när jag plötsligt fick stora ögon.
Imorgon skall jag ju jobba ett par timmar och få lite introduktion på ett närliggande stadsbibliotek. Förhoppningsvis leder detta till många timmars inhopp och mer än så längre fram. Kort sagt, det blev en liten mental inställning på att börja jobba.

Och DÅ slog det mig att när jag börjar jobba så kommer jag vara HÄR och göra det. Alltså jag kommer INTE att åka tillbaka till Stockholm och börja pendla till pågavännen som tidigare. Det är så att jag kommer att kombinera mitt jobbande med att ha en vardag som sambo.

WOW! Tänkte jag och det gör jag fortfarande. Ni har säkert allihop fattat detta tidigare, men för mig, uj uj uj. Det är bara så himla häftigt för ni vet den här pågavännen är den mest fantastiska människa som går på två ben och det är ett oerhört jubel i hjärteroten vid tanken att jag -på riktigt- skulle få leva med honom hela vintern och kanske ännu längre!!!!!!!!!!!!!

Wow! alltså, sicken grej. Jag är så lyckligt lottad så knäna viker sig vid blotta tanken!

Ett kärleksbarn

| | Comments (1)

Jag har lekt en hel del med den 4-åriga grannpojken de senaste veckorna. Han vägrar tro att jag är en vuxen utan hävdar bestämt att jag också är ett barn. Oftast leker vi med dinosurierna, men efter ett tag så vill han leka mamma, pappa, barn där han är mamman och jag är bebisen och pappan är antingen död eller på jobbet. Och jag får mat och så brer han noggrant på mig en filt och läser i den tjockaste boken han har - Barnens Bibel genom att bläddra genom den utan att visa mig några bilder, men bara greken att ha en förälder som läser hela den tjockaste boken verkar vara en stolthet i sig.

Härom dagen hade han och hans mamma bakat en kaka som du bjöd över mig på. Och när vi satt där och fikade så sa han plötsligt igen att jag var ett barn. Och så strålade han av mys - Du är ett kärleksbarn!

Det känns riktigt riktigt gott.
Och jag blir varm ända in i själen för jag antar att han själv fått höra att han är det och det önskar jag alla människor att få höra. Särskilt nu när jag hört det själv så känner jag hur det rör vid ens allra innersta - att vara välkommen, att vara älskad, att höra till och vara efterlängtad. Blir jag förunnad barn i mitt liv skall jag minnas att låta dem få veta att de inte bara är barn jag "skaffat"- utan att de är kärleksbarn!

Det värdefulla livet är en "bra å ha"-grej

| | Comments (0)

Liv är rörelse.
Det finns ingenting statiskt i världen, ända in på atomkärnsnivå rör det sig - ständigt. Det finns en möjlighet i detta. En kraft. Man kan använda all denna aktivitet till att åstadkomma saker. Att styra rörelsens flöden i aktiviteter som gynnar en egen sak är makt. Makt över sitt liv, över sitt nu, utgången av något projekt eller makt över sin omgivning beroende på vad man mobiliserar energin till.

Livets mirakel har alltid hyllats och dess avlösning av döden har alltid förvirrat och väckt frågor. Varför måste sommarn dö varje år? Och varför kan inte alla man älskar leva föralltid. Livet är evigt eftersom det är just den här atomkärneaktiviteten som visar oss att det finns. Vad energin bygger för atomer och hur atomerna formas till molekyler som bygger celler som bygger organ till våra kroppar som bygger våra tankar, våra hem och vår värld.

Vid något tillfälle startade vår önskan efter tillgång till mer energi, det kanske började med en hävstångsfunktion som underlättade vår vardag. Men det troliga är att det började med att vi såg potentialen i varandra. I att vara många. Om vi hugger i allihop kan vi alstra mer energi än om vi är ensamma och vi kan mobilisera den och använda den... till, ja vad än det är som vi vill ha livet till.

Ibland kan man inte få andra att lägga sin energi på sina egna projekt. Det är jobbigt. Det är jobbigt att man måste respektera andras vilja att dela med sig av sin energi när man så himla starkt ser sin rörelsen alla (vällovliga) mål. Vi kom på ett sätt att slippa ta så mycket hänsyn för att få tillgång till energi, slavhandeln kom igång och var en betydande del av världshandeln och ekonomin påverkade samhällen.

Med mycket och nära tillgång till energins mänskliga kärna så var det kanske ohållbart, även om jag har för mig att det var minst lika mycket ekonomiska som etiska skäl som gjorde att amerikanarna fick släppa slavsystemet.

En poäng är kanske att det kom andra energikällor när maskiner förfinades och olja utvanns. Energiflödena kunde få hjulen att snurra utan människohand.

Vad kommer att avlösa oljan på marknaden när den tar slut? Kanske hinner konkurrensen om oljan utlösa världskrig som gör frågan irrelevant. Men ponera att mänskligheten inte kommer att använda de vapen de har utan istället aktivt söka alternativa energikällor som får alla olika projekt att fungera utan ett energisvinn för kraften att söka olja.

Jag vet inte vad alternativet kommer att bli. Ofta brukar biologin finna lösningar för att en art skall överleva. Överlevnaden och det evigt fortlöpande livet är den högst prioriterade frågan för ett djur och det är väl så vi har muterats genom årmiljonerna. Jag hörde för att ta ett aktuellt exempel att det i den mest luftförorenade stadsdelen i Mexico city föds fler flickor än i andra delar av staden. Kanske är det de svåra överlevnadsvillkoren som styr biologin här.

Mot den här bakgrunden är det intressant att notera att människor lagrar energi. Visst har det länge funnits en fixering vid detta i tankar som: Tänk om man kunde spara den energi som finns i en blixt! Men vad jag förstått är det något nytt för mänskligheten att den i så stor omfattning lagrar energi i sina egna kroppar. Själv har jag väl ett antal Vasalopp innanför naveln.

Fetmaepidemin innebär att det är många som lagrar istället för att leva sin energi. Visst är sparsamhet en dygd, men det är en begränsad tid man kan spara sitt liv på. Kanske kan man som tjockis bli jätteattraktiv på marknaden om man får vara med när det blir energikris nästa gång. Här finns det massor av outnyttjad energi. Tänk om den kunde mobiliseras till världens fromma!!

Lite tröst mot skulden

| | Comments (0)

Den här bilden får mig att känna mindre skuld över min arbetslöshet.

Föreläsning om Hellingers metod

| | Comments (0)

I onsdags var jag på föreläsning om Hellingers metoder för att återställa ordningen inom en människa genom att låta henne betrakta sin nära omgivning med hjälp av statister som man återskapar sin släkt/sin flock/sitt stim med för att urskönja relationerna och hela dem.

En del skulle säkert benämna det flum eftersom man placerar en del av det egna behovet av att känna ett sammanhang och en mening utanför sig själv och kallar det att andras öden undermedvetet projiceras på en själv när det vanliga "psyksnacket" är det omvända att det är det inre som man projicerar på sin omgivning. Ändå -eller just därför- kan jag inte låta bli att tycka att detta annorlunda grepp att hantera sina frågor är mycket mycket spännande. I grund och botten är väl det viktigaste för oss som människor att vi har en berättelse som vi gillar. Vi kan ha en berättelse där vi utnämnt oss till loosers, men det är klart att vi mår bättre om vi ser livet som en enda lång Alexander Lukas-promenad även om man inte nödvändigtvis behöver utstråla lika mycket klämkäck styrka som Mia Törnblom för att vara tillfreds.

Ett mejl och tre timmar

| | Comments (1)

Det var ett mejl med förslaget att komma in och jobba tre timmar för att sätta mig in i arbetet och kunna göra fler inhopp som gjorde min eftermiddag igår. Kan det vara så att det lossnar nu?

Det känns fantastiskt bra.
Jag har ännu inte hunnit må riktigt kasst av min arbetslöshet, har hållt dygnsrytmen uppe och funnit en del rutiner i min vardag som gett den en viss mening. Men oron finns där och det har känts oerhört tungt att tänka sig att jag skulle hamna in på nästa år utan att ha fått någon som helst yrkesmässig kontakt med biblioteken här runtomkring.

Det här var precis vad jag behövde!!

När blir dröm strategi?

| | Comments (0)

Det finns mängder av drömmar och de kan alla rymmas i en och samma person hur motstridiga de än är. De kan göra så att ambitionsnivån stiger, att man blir målmedveten eller att man helt enkelt bara blir missnöjd med nuets vara.
När man år efter år ser att man inte förverkligat sina drömmar så ligger det nära till hands att ge upp om dem och tro att det är oförmåga som gör att de inte blivit verklighet. Att det är man själv som är för kass.

Men även om man kan ha hur många drömmar som helst, så betyder förverkligandet något mer än fantasi. För att förverkliga sina drömmar behövs strategier, de kan vara hur detaljerade som helst för att vara förberedd in i minsta detalj på olika scenarier och eventualiteter. Men det kan till att börja med vara så simpelt - och så svårt - som att göra en prioriteringslista. Kanske är det en strategi just när man prioriterat bland sina drömmar. Det är först då som man skapat en länk mellan drömmarnas värld och den egna verkligheten.

Den egna verkligheten där varken mirakel eller drömmars förverkliganden är omöjliga, men där det är omöjligt att förverkliga allt samtidigt.

Jag gillar drömmar, det är härligt att fly till mjuka bomullstankar om livets alla möjligheter. Strategier har jag svårare för, det är något hårdare över att prioritera ner och bort och att fokusera och... ja, det är liksom mer prestation över detta med strategier.

Med ett sting av avund kan man snegla på andra som förverkligat det de (och jag)drömt om. Och i vardagligt tal så låter det alltid som att saker bara kan hända en, som att man kan råka vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Men väldigt ofta när man skrapar på den där ytan så har de som förverkligat sina drömmar klivit ut och tagit en risk, och arbetat hårt, för att ta reda på vad som är rätt tid och rätt tillfälle just för dem.

Att gratis är gott
och att det inte finns några gratisluncher
betyder inte att en betald lunch inte är värd att äta eller möjlig att njuta.
Eller ens att det är av ondo att betala för sig.

Så vad är jag beredd att betala?
Vilken ovisshet är jag modig nog att leva i medan jag betalar?