Storasyster i 30 år

Jag har varit på 30-årsfest i helgen.
Det var mina 30 år som storasyster som firades
- fast ur ett annat perspektiv än just det...

Brorsan ville visa film från barndomen på festen och pappa och super-08-projektorn var på plats. Det var väl gott så. Men det som också alltid varit på plats i hans liv är sörran dvs jag.

Det väckte en massa känslor i mig.
Där är jag anno 1976 på filmen.
Kan mer och bättre.
Men inte allt. Långt ifrån.
Försöker visa och lära och samspela.

Och han var - och är - en helt underbar fri själ och sig själv.
Och jag sprallig och med tendensen att tanklöst ivrigt leva ut det som händer inombords. Och det blir på lillebrors bekostnad. Och det är så mycket skuld och skam för mig i detta.

Det är ganska hemskt
att jag i så många år tänkt att någon skulle haft det bättre om jag inte fanns...