Pressa mig

Igår tänkte jag mig iväg ut och träffa nya människor på en nätverksträff för bibliotekarier. Och jag kände hur jag letade ursäkter och ville få nått att ta på - någon anledning att bli kvar hemma.

Jag vet att det där är en tendens som jag sett tidigare när jag varit arbetslös, även om det var ganska många år sedan sist så har jag hela tiden varit rädd att den här fasen skall dra med sig samma folkskygghet som då. Nån slags social fobi som gjorde att jag inte kom ur huset.

Nu tog jag mig ur huset och nu mår jag såå bra över det. Som en riktig kick att ha tagit sig över den där tröskeln och kanske skjutit upp den sociala fobin ännu en tid. Hoppas hoppas att jag hinner få jobb innan dess!!!

Naturligtvis vill jag berätta vem som är min förebild i detta vardagsmod: Emmy